Text: Ida Säll Foto: Frihetsteatern/Zoë Birkbeck
Det är en het morgon i Jenin. En fläkt snurrar tyst i Frihetsteaterns temporära lokaler.
I december 2023, drygt två månader efter Hamas attack den 7 oktober, stormades den palestinska teatern av israelisk militär.
– De kidnappade vår teater!
Mustafa Sheta, producent och verksamhetsledare, slår ut med armarna på sitt kontor.
– All utrustning och allt material försvann. Datorn jag sitter vid nu är ny. De tog precis allt.
Teaterns väggar knackades ner, rummen besköts inifrån och flera personer ur teaterns ledning greps. En av dem var Mustafa Sheta. Vi ska återkomma till det.
Först – ett snabbt stopp i Sverige. Jonatan Stanczak är specialistsjuksköterska från Uppsala. I dag arbetar han för Frihetsteaterns svenska vänförening. I många år var han engagerad i Palestinagrupperna i Sverige.
– Jag är av israelisk-judisk börd och har släkt och familj i Israel. Som ung sökte jag svar på vad som hände där nere, och hur jag skulle förhålla mig till det.
2006 var han med och grundade Frihetsteatern, som under snart 20 år fungerat som ett slags kulturcentrum.
– Vi hade extremt ambitiösa ambitioner. En av de första saker vi gjorde var att starta en professionell, treårig skådespelarutbildning.
Teatern växte fram i Jenins flyktingläger. Det är ett ovanligt flyktingläger, på så vis att det funnits sedan 1953. Då hade staten Israel nyligen bildats och tusentals fördrivna palestinier anlände till Jenin på norra Västbanken.
– UNRWA tog beslut om att hyra den mark som blev lägret, förklarar Jonatan Stanczak.
När ockupationen blev permanent bosatte sig fler palestinier i lägret och tält byttes ut mot betongbyggnader.
– Eftersom ytan är så pass begränsad har lägret främst växt på höjden. Det har aldrig funnits en plan för hur man ska bygga utan det består av många olika sorts hus.
Jonatan Stanczak bodde och arbetade i flyktinglägret i tio år.
– Det är ganska grått, men också fullt av liv.
Åter till Jenin. När Mustafa Sheta minns den där dagen i december 2023 ser han inte rädd ut – snarare slug.
– Direkt efteråt låg fokus på att fortsätta hålla produktionerna i gång.
Man fick låna en scen i Nablus och en i Ramallah. Där kunde teaterns personal arbeta och bo en tid. I dag, ett och ett halvt år senare, huserar man i nya lokaler i Jenin stad. Och produktionerna fortsätter. Häromveckan var det premiär för pjäsen Voices from Love & War i regi av Moatasem Abu Hassan.
– Men de här rummen är inte riktigt anpassade för teater. Jag saknar en riktig scen, och ett kontrollrum, säger Mustafa Sheta.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
– Det första jag gör när jag vaknar är att läsa nyheterna. Vad händer mellan Netanyahu och Trump? Vilka planer finns för Jenins flyktingläger? Vilka har arresterats under natten?
2002 dödades hans pappa av israeliska styrkor. I går dödades hans före detta granne. Han hette Mahmoud.
– Varje morgon inleds med den sortens nyheter. Sen behöver jag skjutsa mina barn till skolan.
I dag gör hans son sina slutprov motsvarande studenten. I Jenin pågår fortsatt en sorts vardag.
– Men Israel kontrollerar precis allt. Det är en väldigt komplicerad situation.
Vad är svårast med att driva en teater under ockupation?
– Att fortsätta hålla samma professionella nivå. För jag vet att vi håller en hög nivå.
Men även om den professionella teatern är viktig är den inte det allra viktigaste, understryker han.
– Det är resistance through art. Att skapa under ockupation. Förmågan att höja rösten och att nå fram till människor genom teatern.
Sedan länge läggs stort fokus på barnverksamhet. I dag hålls många workshops utomhus.
– Med de allra yngsta har vi teaterlek. Vi vill ge dem utrymme att låta och ta plats och göra vad de har lust med. De som är över åtta år har dramalektioner. För de äldre barnen har vi dans och kreativt skrivande.
Länge var SIDA Frihetsteaterns främsta finansiär. Men 2020 ställde myndigheten ett nytt krav.
– De ville att vi skulle garantera att ingen anställd har kontakt med partier eller organisationer som EU klassar som terrororganisationer.
Men Frihetsteatern vägrade. Man hänvisade till konstnärlig frihet och menade att villkoren i praktiken kriminaliserar hela det palestinska civilsamhället. Här bör tilläggas att till skillnad från EU klassar inte palestinsk lag exempelvis Hamas, Islamiska Jihad, eller Fatah – det styrande partiet på norra Västbanken – som terrorister.
– Teatern arbetar i linje med palestinsk lag. Har man åsikter om palestinsk lag bör det tas med Palestinas president, det ska inte gå via oss. Och varför ska den sortens krav komma utifrån, och inte inifrån?
Han skakar på huvudet.
– Det är ovärdigt och strider mot allt vi står för.
Stödet till teatern – och till en mängd andra palestinska organisationer – drogs in. Frihetsteaterns fast anställda var tidigare tolv. I dag är man tre.
– Vi går runt tack vare dem som jobbar på korta kontrakt.
Själv har Mustafa Sheta en masterexamen i statsvetenskap, och bakgrund som journalist och aktivist. Efter att han förts bort i och med stormningen av teatern tillbringade han 15 månader i fängelse utan rättegång.
– Hela tiden, alla dagar, tänkte jag på teater och hur vi skulle kunna använda historier därifrån.
Det israeliska fängelset försåg fångarna med cigaretter, förklarar han. Men tändare och tändstickor var förbjudna.
– Man försökte med allt. Någon lade sina glasögon i solen, någon annan försökte göra eld med hjälp av elektricitet. En gång hittade någon en liten tändare. Den var trasig, men då försökte de laga den. Sådana händelser… Jag tänkte att det här en berättelse, det är ett manus!
– När de slog oss tänkte jag på modern dans. Hur skulle de här rörelserna se ut på en scen?
Han försökte se tiden i fängelse som en kreativ period, förklarar han med ett snett leende.
– Jag kan inte rekommendera det… Men för mig var det ett sätt att fortsätta vara en person som jobbar med teater. De kunde inte ta ifrån mig det.
Morgon har blivit förmiddag. Mustafa Sheta scrollar i sin kalender. I dag är flyktinglägret i Jenin tömt av israelisk militär och människorna som bodde där har blivit flyktingar på nytt.
– Det är folk som tidigare var medelklass och nu knappt har någonting. Men det är inte som i Gaza. Gazaborna är hela tiden i våra tankar, i våra hjärtan. Här i Jenin har vi fortfarande mat.
Vad tror du om framtiden för Frihetsteatern?
– Vi hoppas kunna återvända och bygga upp teatern i lägret när Israel dragit sig tillbaka därifrån. Men det skulle krävas mycket jobb. Jag tror det är viktigt att tänka utifrån flera scenarion.
Fotnot:
Ranin Odeh, barn-och ungdomspedagog vid Frihetsteatern, planerade besöka Sverige i september, men nekades svenskt visum trots inbjudan från Unga Klara, Bokmässan och Clowner utan gränser.
Odeh har överklagat till Migrationsdomstolen med bland annat Scen- och films ordförande Simon Norrthon som undertecknare. I skrivande stund har överklagan avslagits, men man kommer att överklaga på nytt.
Frihetsteatern i Jenin
Frihetsteatern grundades 2006 och är det största kulturcentrumet på norra Västbanken. Utöver ordinarie repertoar med en mängd internationella samarbeten erbjuder man högskoleutbildning i skådespeleri, workshops och teaterkurser för barn och unga. Sedan 2017 är Mustafa Sheta teaterns producent och verksamhetschef.
Teatern har ett flertal gånger attackerats. 2023 stormades och förstördes den av israelisk militär. Juliano Mer‑Khamis, skådespelare, regissör, medgrundare och konstnärlig ledare, mördades år 2011. Mordet är fortsatt ouppklarat.
Teatern låg länge i det flyktingläger i Jenin som beboddes av omkring 20 000 palestinier. Lägret är 0,42 km² stort, något större än Gamla Stan i Stockholm.
Frihetsteatern har genom åren samarbetat med bland andra Riksteatern, Teater Tribunalen, Unga Klara och Folkteatern i Göteborg. Frihetsteatern vänförening i Sverige är placerad i Stockholm med medlemmar över hela landet och en avdelning i Göteborg.
Många av medlemmarna har genom åren gästat Frihetsteatern som pedagoger, regissörer, skådespelare och scenografer. Vänföreningen hjälper till med att finansiera verksamheten och ordnar bland annat gästspel och stödkvällar.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.