Hur ska framtidens kulturpolitik se ut? Vilken roll spelar ett öppet, vitalt och tillgängligt kulturliv för en fungerande demokrati, för medborgerlig bildning, för folkhälsa, för yttrandefriheten, för att göra människan fri? Blir kulturen mer inkluderande om det går att försörja sig som kulturskapare eller fixar vi integrationen med en kulturkanon? Har mänskligt skapande ett egenvärde eller är det bättre att marknaden styr över utbudet?
Frågar vi politiken så följer den senaste budgeten från Tidö-samarbetet samma spår som de tidigare. Kultur är något att unna sig, om man har råd. Trots ett reformutrymme på nära 80 miljarder saknas helt de nödvändiga investeringarna, och nedskärningarna av folkbildningen fortsätter. Utan uppräkningar för det professionella kulturlivet urholkas anslagen ytterligare. Det är positivt att man äntligen kompenserar de nationella kulturfastigheterna för hyreshöjningar – men varför har man slopat kompensationen för alla andra kostnadshöjningar i kulturbudgeten? Det är så trist att tjata om pengar, men hur kan man försvara en finansiering som omöjliggör rimlig löneutveckling och schyssta arbetsvillkor för de som ska förverkliga politiken? Regeringens loja attityd till alla kulturskapares rättmätiga krav att kunna leva på sin lön och inkluderas i trygghetssystemen är faktiskt upprörande.
Svenskt näringslivs tankesmedja Timbro och SD:s tankesmedja Oikos bidrar till framtidsspaningen genom att lista 132 reformförslag som en tänkt fördjupning av Tidö-samarbetet. Under rubriken Kultur och civilsamhälle kan den hugade läsa om folkomröstningar för offentlig utsmyckning, att all folkbildning måste avfinansieras och att Konsthögskolan ska stöpas om till en central institution för klassisk konst och arkitektur. Public service ska halveras och kulturens ”bidragsberoende” ska avskaffas. Konsten ska bli fri genom att befrias från offentlig finansiering. Och så vidare. Det här är inte en önskelista, det här är vad man förväntar sig av ett förnyat förtroende. För den som inte redan förstått det har de senaste årens omläggning av kulturpolitiken inte haft så mycket att göra med ekonomi som med ideologi. Och det – värt att notera – från ett regeringssamarbete som sagt sig värna det fria ordet och velat motverka ett ideologiskt färgande av kulturen.
Sverige är inte USA, men vi har ändå försprånget att ta lärdom av hur det går till när de politiker som högst säger sig värna yttrandefriheten, också är de som anstränger sig mest för att begränsa den. Både här och i USA drömmer man om att kunna begränsa demonstrations- och mötesfriheten för att tysta sina kritiker.
Om oppositionen sitter på en annan reformlista för kulturpolitiken är det dags att presentera den nu. Vi väntar.
En vision om framtiden presenterades på filmfestivalen i Zürich nyligen där avataren Tilly Norwood lanserades, en helt AI-genererad skådespelare som nu söker representation för att kunna få roller. Förutom att hela konceptet bygger på stöld – alla uttryck och manér kommer från träning på andra skådespelares arbete, skådespelare som varken tillfrågats eller kompenserats och nu tvingas konkurrera med sig själva – är det absurt skevt att en algoritm gör anspråk på att gestalta vad det är att vara människa. Ändå känns det som kulturministerns dröm – tacksamma avatarer som inte tjafsar. Men, tyvärr. Kultur skapas av människor – för människor.
Det är hög tid att organisera sig, att göra sin röst hörd. Framtiden finns inte – den formas av oss som lever i den och den går att påverka.
Scen & Film uppmanar alla att dela sin vardag i sociala medier under #bakomkulisserna. Med kampanjen vill vi synliggöra allt det arbete och engagemang som ligger bakom filmen, programmet, föreställningen, publikmötet. Alla skickliga yrkesmänniskor som skapar, bygger, planerar och övar för att kommunicera, berika, omvälva, roa och utmana. Dela din vardag du också och uppmana alla du känner att skriva på uppropet för ett välfinansierat kulturliv där professionella tekniker, konstnärer och andra yrkespersoner kan leva på sin lön. Just nu bjuder vi nya medlemmar på första månadsavgiften, så har du en kollega som ännu inte gått med – säg åt dem att passa på!
Vi har mycket att göra och vi blir starkare tillsammans.
Simon Norrthon, förbundsordförande.
Foto: Sören Vilks
Publicerad: 2025-10-02
