Regeringen måste dra upp huvudet ur sanden och ta ansvar för Sveriges egenföretagare. Politiken har i decennier drivit på för att fler ska bli företagare, men man har inte byggt ut trygghetssystemen för att möta en förändrad arbetsmarknad. Trots att egenföretagarna är med och betalar till sjukförsäkringen är det nästan omöjligt för dem att ta del av den. Det är ett enormt svek.
I Sverige finns 1,2 miljoner företag varav en fjärdedel är soloföretag utan anställda. Egenföretagarna finns inom alla branscher, men vilken företagsform man väljer varierar. För de som föredrar att driva företag i stället för att vara anställd är det vanligare med aktiebolag, för de som kombinerar anställning med företagande eller är verksamma i branscher där det saknas möjlighet till anställning är enskild firma vanligare. Bland egenföretagarna i de kulturella och kreativa branscherna (KKB) återfinns många som driver firma som ett sätt att ta betalt, men med det kommer utmaningen att fakturera vad det faktiskt kostar att täcka upp för försäkringar, avgifter, kompetensutveckling och semester som löntagare får av kollektivavtalen.
För två år sedan lanserade regeringen sin ”Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher”. För kultursektorns 130 000 företag som omsätter ca 650 miljarder SEK, och utgör en allt större del av Sveriges ekonomi, var det mycket välkommet med en strategi som tydligt lyfte sektorns företagande och dess behov för att fortsätta växa som en livskraftig näring. Strategins huvudområden kretsar kring upphovsrätt, strukturer för finansiering och rådgivning, kulturexport, kompetensförsörjning och trygghetssystem. Att trygghetssystemen utvecklas utpekas som centralt för att näringen inte ska förlora avgörande kompetens. Äntligen slog man på trumman och utnämnde sektorn till en ny basnäring. Men vad har egentligen hänt för att förbättra villkoren för de kreativa näringarna?
En bil blir inte en bil bara för att man kallar den för det. Det krävs hjul och ratt och motor.
Hittills har strategin inte lyckats överbrygga klyftan mellan kultur och näring, och utan en aktiv politik kommer företagen fortsätta falla mellan stolarna. Regeringen har ansträngt sig för att lägga ett näringsraster över kulturpolitiken, men vad hjälper det? Socialdepartementet har utrett egenföretagares möjlighet att ta del av sjukförsäkringen men inte ett finger har lyfts för att förbättra situationen. Och så länge näringsdepartementet inte intresserar sig för sitt nya fögderi bollas företagen tillbaka till kulturdepartementet som i sin tur har abdikerat. Det må vara att trygghet, näringsincitament och produktionsstöd till företag svider i ögonen på en moderat kulturminister i en Tidö-regering, men om man inte kan försvara de kulturpolitiska målen med kulturpolitik kanske man ska göra något annat?
Hittills har kulturministern visat intresse för KKB företagen genom att träffa Netflix, Spotify och spelindustrin. Men det myller av småföretagare som utgör kulturnäringens ekosystem har fått klara sig själva. Film- och TV-arbetare, upphovspersoner och kulturskapare håller kulturen i gång med låga arvoden och otrygga villkor samtidigt som kulturskolor och studieförbund går på knäna. Förstår inte regeringen att rimliga förutsättningar och professionella villkor för kompetensförsörjning och yrkesliv är en förutsättning för att de kreativa näringarna ska växa, för att attrahera och behålla kompetens? Utan tillgång till trygghetssystemen för egenföretagare slår man undan benen för de som gör jobbet.
Den statliga politiken går inte i takt. Eller, gör den det? När man ser det allt svagare offentliga åtagandet är det frestande att se en arbetslinje, eller snarare företagslinje, i regeringens agerande; Bli din egen så får du lösa det själv.
Sverige har en stolt historia av arbetsgivare och arbetstagare som tar ansvar för trygghet och flexibilitet via kollektivavtal, men staten måste göra sitt för att det ska hålla ihop, även för de som inte är löntagare. Scen & Film har under vintern lyft frågan i enskilda möten med politiker, i möte med socialdepartementet och kulturdepartementet och i riksdagsseminarium tillsammans med flera TCO förbund.
Det är dags för regeringen att kavla upp de där ärmarna det snackas om.
Simon Norrthon, förbundsordförande.
Foto: Melker Dahlstrand