Text: Julia Skott Foto: New Line, Saul Zaentz, TT Bild
Det har knappast undgått någon att många storfilmer spelas in på Nya Zeeland. De mest kända och självklara är förstås de sex Sagan om ringen och Hobbit-filmerna, som kom mellan 2001 och 2014.
Alla sex är med på topp tio-listan över de mest framgångsrika filmerna som spelats in på landets två öar, men får faktiskt se sig klådda av Avatar från 2009. Sagan om ringen-regissören Peter Jackson lyckas dock sno åt sig en sjunde film på listan med King Kong. Och beroende på hur man räknar är även ettan gjord av en nya zeeländare, om än retroaktivt – regissören James Cameron blev medborgare i landet 2025.
Men redan på åttiotalet drog Nya Zeelands filmbransch i gång på allvar och några år senare följer flera stora framgångar. 1993 gör Jane Campion Pianot, som bland annat vinner tre Oscars. 1994 kommer Peter Jacksons Svarta änglar som får en Oscar-nominering för bästa originalmanus och blir Kate Winslet och Melanie Lynskeys genombrott. Den senare är en av flera skådespelare från Nya Zeeland som många tror är britter eller amerikaner, som Russell Crowe och Sam Neill.
Peter Jackson är förstås en stor del av de moderna framgångarna för filmindustrin i landet. Han valde att göra de bombastiska Tolkien-filmatiseringarna i sitt hemland för att det rent visuellt fanns mycket att hämta, men också för att stötta lokala förmågor framför och bakom kameran, och dra pengar till den lokala ekonomin. Han har även spelat in i princip alla sina filmer innan och efter på Nya Zeeland, även när de har utspelat sig i Sydafrika eller USA.
Varför fortsätter då stora internationella produktioner att åka till Nya Zeeland? Ett skäl är som sagt de fantastiska naturmiljöerna, som kan ersätta många både fantasifulla och verkliga scenerier för inspelning. Här finns också en rad skickliga företag inom filmteknik och specialeffekter, eller andra viktiga områden, som fått chansen att arbeta med Jackson och Cameron. Och dessutom många lokala hästtjejer som spelar allehanda krigare i Sagan om ringen-trilogin.
Sir Richard Taylor, grundare av Wētā Workshop som bland annat gjort merparten av effekterna till Peter Jacksons filmer (tillsammans med den digitala delen av företaget, Wētā FX, som gjort några av världens största filmeffekter), har svårt att tro att Sagan om ringen-filmerna skulle vara möjliga att göra lika bra någon annanstans.
– Vi hade en dynamisk filmindustri innan de här filmerna. Vi gjorde väldigt vackra filmer, men de sågs aldrig av stora delar av världen. Sagan om ringen blev en chans att verkligen visa upp våra kreativa förmågor. Det finns en stor stolthet i det, för hela Nya Zeeland. Vi har fantastiska talanger i det här landet, inte bara cast och crew utan alla som understödjer filmproduktionen med annan service: catering, byggare, elektriker. Vi har en sådan uppfinningsrikedom!
Och så finns förstås det klassiska skälet: Ekonomiska incitament som skattelättnader.
Den nya zeeländska staten erbjuder en ”screen production rebate” på 20 procent till mellanstora och stora internationella produktioner som uppnår vissa krav. (De erbjuder även en 40-procentig skattelättnad för lokala produktioner som kommer upp i olika budgetkrav.)
New Zealand Film Commission, landets motsvarighet till Svenska Filminstitutet, stöttar samtidigt filmindustrin med ekonomiskt och praktiskt stöd för nya filmskapare, finansiering av lokala produktioner, och arbetar aktivt för att locka internationella produktioner.
Men allt är inte guld och gröna fylken. Jennifer Ward-Lealand, som är ordförande för landets skådespelarförbund Equity New Zealand, ser också baksidorna med att bli filmvärldens nya lekplats och paradisö.
– Nya zeeländare älskar att se oss själva och våra berättelser på film. Men det blir svårare och svårare att göra film och få finansiering för oss som bor här. Utvecklingen har även haft en tragisk effekt på den lokala tv-produktionen, och på möjligheterna till utbildning och erfarenhet för våra lokala team och skådespelare, säger Jennifer.
Skattelättnaderna för internationella filminspelningar är förvisso inte fullt lika höga som i vissa andra länder, men hon menar att det är väldigt enkelt för utländska företag att arbeta här – på gott och ont.
– Det är lite av en ”boom or bust”-bransch, med glamorösa internationella produktioner som ger mycket arbete för lokala förmågor. Men när de sedan är färdiga och åker hem blir det glapp och brist på arbete. Det blir något av en utvinningsindustri, där de tar våra resurser utan att vi får det bättre. Och vi vill inte att filmindustrin ska fungera så.
Jennifer Ward-Lealand ser en risk att viljan att skapa fördelar för internationella produktioner leder till sämre villkor för de lokala arbetarna, även om de kan dra in pengar till landet.
– Absolut är det så. Vi har inte haft några bindande kollektivavtal, vilket har inneburit en gradvis nedmontering av arbetsvillkor och lägre ersättning. Men tack vare den nya lagen Screen Industry Workers Act från 2022 kommer vi inom de kreativa facken att kunna förhandla gemensamt.
– Dessa förhandlingar startar sannolikt i år och skulle betyda att vi kan sätta minimiersättningar och grundläggande villkor – och förhindra att ersättningarna fortsätter glida bakåt och nedåt.
Hon hänvisar till den ökända så kallade ”Hobbit-lagen” från 2010, som klassificerade alla filmarbetare som ”independent contractors” eller frilansare, vilket i princip gjorde det omöjligt att förhandla kollektivt om löner och förmåner. Men lagen ledde även till svagare krav på hur många lokala jobb som ska eller måste erbjudas.
– Nya Zeeland är väldigt ovanligt på så vis att vi aldrig sett det starka ekonomiska och kulturella värdet i att ha profilerade lokala skådespelare som ansiktet utåt för vår filmindustri. Liknande västerländska länder, som Australien, Storbritannien och Kanada, har alla betydande satsningar på att marknadsföra och skydda sina lokala skådespelare, säger Jennifer och fortsätter:
– Utländska regissörer och producenter är mycket mindre benägna att använda våra skådespelare i större roller om vi inte kräver att de gör det. Det är just nu alldeles för lätt att uppnå kraven för skattelättnader och samtidigt helt förbigå våra skådespelare. Alla andra industrier i landet har krav på sig att visa att de måste anställa inifrån. Men filmbranschen kan ta in folk hur de vill.
Skådespelarfacket på Nya Zeeland har arbetat tätt med många andra fackförbund för att lobba för mer stöd till lokal filmproduktion. Och för att skapa en mer jämlik ge-och-ta-relation.
– När vi inte stöttar våra egna skådespelare så innebär det också att vi håller tillbaka vår egen filmindustris mognad, poängterar Jennifer Ward-Lealand.
– Om de arbetar på internationella produktioner får de ju erfarenhet och synlighet och kan i nästa led locka ny finansiering. När de sedan arbetar i lokala produktioner stärker det hållbarheten och nivån på vår egen filmproduktion. Men så fungerar det tyvärr inte i dag.
Film på New Zeeland
• Film- och tv-branschen på Nya Zeeland omsätter 20–25 miljarder kronor per år. Över 60 procent av intäkterna kommer från internationella produktioner.
• Varje år spelas mellan 10 och 30 lokala filmproduktioner in på Nya Zeeland. Hollywoodfilmerna varierar mer från år till år, men ligger vanligen runt 10–15 per år.
• Den statliga myndigheten New Zeeland Film Commission har finansierat över 650 lokala kort- och långfilmer sedan man grundades 1978.
• Regissören Charlotte Brändström är en av de svenskar som arbetat på Nya Zeeland, när hon spelade in tv-serien Sagan om ringen: Maktens ringar (2022).
• Huvudstaden Wellington kallas ibland för Wellywood som en blinkning till Hollywood.
Viktiga årtal för filmindustrin
1898. Första kända filminspelningarna på Nya Zeeland. Inget material från dem återstår.
1958. Landet får sin första Oscarsnominering för kortfilmen Snows of Aorangi.
1977. Actionthrillern Sleeping Dogs blir den första 35 mm-långfilmen som är helt producerad på Nya Zeeland och genombrottet för skådespelaren Sam Neill.
1980. Nya Zeeland får sin första Oscarsstatyett för The Dollar Bottom i kategorin kortfilm.
1982. Filmen Battletruck produceras av en Hollywoodstudio men spelas in med skådespelare och team från Nya Zeeland, delvis på grund av WGA-strejken i USA 1981.
2001. Peter Jacksons första Sagan om ringen-film har premiär och gör global succé.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2026-05-25
