Text: Ida Säll / Illustration: Maisy Summer
Barnarbete är förbjudet – men inte helt. Arbetsmiljöverkets regelverk tillåter tonåringar under 18 att utföra lätt och ofarligt arbete som inte är ”fysiskt eller psykiskt tungt”.
Barn under 13 år får däremot inte jobba alls, med undantag för jobb som är ”mycket lätta”. Till dem hör att mata djur, plocka frukt och bär eller att – med Arbetsmiljöverkets tillstånd – uppträda och repetera inom kulturell verksamhet.
Den typiska barnskådespelaren är en paradoxal figur. Hen måste vara mogen och kontrollerad för att klara sitt arbete, men på samma gång besitta egenskaper som tydligt signalerar att hen är just ett barn.
Och samtidigt som den unga aktören får uppmärksamhet och möjligheter som andra barn drömmer om, exponeras hen tidigt för vuxenvärlden. När vi pratar om den före detta barnstjärnan är det oftast som en del i en tragisk historia – åtminstone om det gäller den amerikanska filmindustrin.
Men hur har de yngsta kulturarbetarna det egentligen på jobbet i Sverige i dag? Vilka risker och möjligheter innebär det att låta barn arbeta med skådespeleri? Och hur gör man för att skydda dem?
Inom Scen & Film har frågan om barnmedlemskap diskuterats i ett par år, berättar förbundsordförande Simon Norrthon.
– Som fackförbund har vi historiskt hållit emot att organisera barn, eftersom barn egentligen inte ska arbeta. Men det gör de. Och barnen som jobbar, de jobbar ofta ganska mycket.
Från och med nästa årsskifte kan minderåriga skådespelare bli medlemmar i förbundet. Medlemskapet gäller ett år i taget.
– Lagstiftningen i de här frågorna är bra, men vi vet också att den inte räcker. Som en jämförelse kan man nämna det som uppdagades under Metoo. Vi har en bra skyddslagstiftning även mot sexuella trakasserier, men ändå sker dylika saker på arbetsplatser.
Minderåriga skådespelare omfattas i nuläget inte av kollektivavtal, och det finns ingen statistik över deras löner.
– Barn behöver bli medlemmar för att vi ska kunna få insyn i avtalen. Det handlar förstås om gager, men också om rättighetsersättningar. Vad förväntas de ställa upp på när det gäller PR? Om det blir en uppföljare till en film – vilka villkor kan man ställa då?
2025 gjordes 446 tillståndsansökningar om att ha med barn i kulturevenemang hos Arbetsmiljöverket. De gjordes med anledning av produktioner på till exempel Västanå teater, Uppsala Stadsteater, B-Reel Films, Junibacken AB och Malmö Opera. Många av ansökningarna gällde ett flertal barn.
Men trots att barn har arbetat med film och teater i många år är den akademiska kunskapen om barns skådespeleri mycket begränsad i Sverige. Signe Barfoeds forskning utgör ett undantag. Hon är barnkulturvetare med skådespelarbakgrund och nybliven doktorand vid institutionen Tema Barn vid Linköpings universitet. Där bedrivs kritiska, tvärvetenskapliga studier om barn och barndom.
– Jag ser teatern som en plats med potential att både utmana förväntade barnroller och att bryta åldersrelaterat förtryck.
Vad är åldersrelaterat förtryck?
– Det är normer kopplade till hur gamla vi är. Att se på ålder som en organisationsprincip.
Den rådande normen utgörs av arbetsdugliga vuxna som hon och jag, konstaterar hon när vi ses på ett konditori på Södermalm.
– Därutöver finns grupperna barn och äldre, som inte alls tillskrivs samma tolkningsföreträde. Världen är inte ordnad efter deras behov.
Barn har vissa privilegier, menar hon. Samt en lång rad icke-privilegier. Och om teatern ska kunna förverkliga sin potential att bryta åldersbarriärer måste också de skådespelande barnen erkännas som fullvärdiga medarbetare.
För än så länge skiljer en hel del barnen från övriga anställda, fastslår Barfoed i sin intervjustudie från 2024. Till exempel saknar de nycklar – den fysiska varianten – till sin arbetsplats.
– I majoriteten av teaterhusen krävs det en blipp för att öppna de flesta dörrar. Eftersom barnen inte får någon sådan behöver de bli insläppta och därefter följda genom lokalerna av en vuxen. Inte in på toaletten – men fram till toaletten.
Den vuxna är i regel teaterns barnansvariga, som finns på plats för att uppfylla de krav som Arbetsmiljöverket ställer. De intervjuade barnskådespelarna i Signe Barfoeds studie ger en dubbel bild av relationen till den barnansvariga. Ofta upplevs hen som en ”vuxen kompis” – ett bekvämt och positivt stöd.
– Men hen ses också som en sträng och övervakande kraft, som fråntar barnet eget ansvar.
Till skillnad från sina vuxna kollegor placeras teaterns barnskådespelare i regel i en gemensam loge. Där kan man vara två barn – eller tjugo.
– Så skulle man aldrig göra med vuxna. Ett av barnen i min studie berättar att hon aldrig kan ta det lugnt inför en föreställning.
Både Arbetsmiljöverket och teatrarna har säkerligen goda intentioner med denna lösning, tillägger Signe Barfoed.
– Men effekten av särbehandlingen av barn blir ibland den motsatta.
Hittills har hennes forskning fokuserat på barn inom teatern. Och det finns förstås flera skillnader mellan arbetet på scen och det i en film- eller tv-produktion.
Under spelperioden på teatern jobbar man ofta många sena kvällar, och är en tydligare grupp. ”Man blir som en familj”, säger ett av barnen i studien.
– En långfilm spelas däremot ofta in under ett sommarlov. Och till skillnad från på teatern finns filmregissören på plats under hela processen.
Vilket ansvar har då en regissör för barnen i en filmproduktion?
Kevlarsjäl handlar om bröderna Robin och Alex, båda i tonåren. Filmen hade premiär 2025 och belönades med två Guldbaggar och en Guldpiga, ett pris som lyfter unga talanger.
Nu har det gått ett år och regissören Maria Eriksson-Hecht tar rygg på sin dotter som rör sig storögt och relativt snabbt genom en lekpark. Dottern är nästan precis jämngammal med filmen.
– När man jobbar med barnskådespelare behöver man mer tid, både vad gäller förberedelse och inspelning. Men också i postproduktion, eftersom man ofta jobbar med mer komplicerat material.
Det är motsägelsefullt, konstaterar hon, med tanke på att filmer där barn medverkar i regel har både lägre budget och lägre status.
– Att jobba med barn är krävande, men det är också väldigt roligt.
Inför inspelningen av Kevlarsjäl hade Maria Eriksson-Hecht en två veckor lång workshop tillsammans med de unga skådespelarna.
– Vi hade en slags filmskola med olika teaterövningar, improvisationer, rep och
kameratekniska övningar.
Rio Svensson som spelar Robin var 13 år när han castades och hade aldrig filmat förut. I Maria Eriksson-Hechts tidigare kortfilmer där minderåriga medverkat har hon jobbat på ett liknande vis. Samtidigt ser arbetet med barn väldigt olika ut beroende på deras ålder, säger hon.
– I min kortfilm Skolstartssorg jobbade jag med en sjuåring. Där handlade det mycket om att han skulle förstå vad skådespeleri var. Jag märkte att när han gick in i det på riktigt blev det lite för läskigt för honom.
Det får det inte bli, tillägger hon.
– Jag fick förklara att: ”Du ska göra det som på riktigt, fast det är inte på riktigt.” Samtidigt ville jag inte att han skulle leka teater, för det fungerade inte heller.
Till sist hittade sjuåringen själv på ett eget begrepp – ”låss-rikt”. Låtsas och riktigt i en blandning.
– På så vis kunde han förstå skillnaden mellan verklighet och skådespeleri. När varje scen var slut gjorde vi high five. Det fungerade som en tydlig signal om att vi befann oss i verkligheten igen.
Åter till Kevlarsjäl. Det är en utmanande film, med flera våldssekvenser som innefattar barn.
– Alla sådana scener förbereds och repas väldigt noga tekniskt med hjälp av en stuntkoordinator, förklarar Eriksson-Hecht.
– Koordinatorn är med även när vi spelar in, och ansvarar för att ingen skadar sig på riktigt. Samtidigt är det mitt ansvar att pusha scenen emotionellt så långt det går.
För att den delen i processen ska fungera behöver Maria Eriksson-Hecht ha en nära relation till de barn hon jobbar med.
– Jag måste känna dem väl för att veta säkert att det går bra och känns okej hela vägen.
Är dagens regler tillräckliga för att skydda barn som jobbar med film?
– Både ja och nej. Det finns ju alltid idioter, det kan man inte kan skydda sig helt ifrån. De vuxna som ska ha hand om barnen på inspelning – regissör, fotograf och producent till exempel – behöver vara bra och kloka personer.
Tillbaka till Gunnarssons specialkonditori och Signe Barfoed. Trots att bristen på jämlikhet mellan barn och vuxna syns även i teaterhusen är förtjänsterna med att ha med unga i en produktion tydliga – för alla parter.
Professionellt barnskådespeleri förutsätter en genuin vilja att stå på scen, visar Barfoeds forskning. Och i regel har de arbetande barnen ett roligt, meningsfullt och utmanande jobb.
Därtill skapar barnskådespelare ”en särskild relation till både barn- och vuxenpubliken” vilket möjligen också kan vara till teaterns ekonomiska fördel.
Enligt de intervjuade barnen har ung närvaro en extra tyngd inom barnkultur.
– Igenkänningsfaktorn, att barn får se sig själva representerade i kulturen, det tycker man bidrar till konstnärlig kvalitet.
Hur castar man barn?
Catrin Wideryd har arbetat som casting director i 25 år. Hon står bakom rollsättningen till filmer som Min lilla syster, Comedy Queen och Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton.
Vad är skillnaden mellan att casta barn respektive vuxna?
– Den stora skillnaden är att vuxna skådespelare har skådespeleriet som yrke. Barn är… barn. Vissa filmar flera gånger. Många gör en roll jättebra, och sen filmar de aldrig mer.
Eftersom det inte finns en bank med professionella barnskådespelare på samma sätt som det gör med vuxna liknar varje barncasting att börja på ny kula, säger Catrin Wideryd.
– Dessutom växer barn hela tiden. På ett år kan de ha förändrats helt och inte längre passa för den roll man tänkt.
Hur vet man att ett barn står ut med en hel inspelning utan att tröttna?
– Om det är ett barn som jobbar för första gången finns det inga garantier. Men om det är en större roll är det viktigt med en lång castingprocess som liknar en inspelning, med många omtagningar och test av olika situationer. På så sätt testas också barnets uthållighet.
– När jag var ny i yrket var det någon som sa att lika mycket som man castar ett barn castar man föräldrar. Det gäller att man vet att de vuxna runt barnet är rimliga att ha att göra med. Man måste känna av att det inte är föräldrarna som pressar barnet till något hen inte vill.
Hur jobbar SVT med barn?
Anna Alandh är programchef på SVT Barn. År 2025 ansökte SVT totalt 45 gånger om tillstånd för barnmedverkan hos Arbetsmiljöverket. Många av ansökningarna gällde ett flertal barn.
– I allt vårt innehåll för barn mellan 2 och 12 år arbetar vi aktivt med barnmedverkan i någon form. Det kan vara barn som medverkar som skådespelare, som i dramaserien Drama Forever eller som programledare, som i faktaserien Röret.
Vilka krav ställer ni på produktioner där barn är med?
– SVT har omfattande interna riktlinjer för arbete med barn i produktion. Man ska uppfylla både lagkrav och SVT:s egna rutiner.
Majoriteten av SVT:s barnproduktioner har barn i samtliga roller, förklarar Anna Alandh. Inspelningarna är därför planerade för att passa barnens skolgång och vardagsrutiner.
– När det är ett produktionsbolag som har det formella arbetsgivaransvaret bistår SVT med stöttning och rådgivning för att säkerställa arbetsmiljön.
Inför varje produktion genomförs också en risk- och konsekvensanalys där frågor om arbetsmiljö, säkerhet och barnets situation under och efter produktionen beaktas.
– Rutinerna omfattar även frågor som kan uppstå till följd av offentlighet och uppmärksamhet – särskilt i produktioner som löper över flera säsonger eller får stor genomslagskraft. Vi brukar rekommendera privata konton på sociala medier och har kontinuerlig dialog med barn och föräldrar kring kändisskapets eventuella baksidor.
Så mycket får barn jobba
• Arbete som utförs under en skolvecka får totalt omfatta högst 2 timmar per skoldag, eller 7 timmar per skolfri dag, och högst 12 timmar per skolvecka.
• Efter högst 4,5 timmars arbete är arbetsgivaren skyldig att ge barnet en sammanhängande rast på minst 30 minuter.
• Ingen minderårig får arbeta mellan klockan 00:00 och 05:00. Undantag kan ske om minderåriga ska delta i filminspelningar där nattmörker är en förutsättning och det bara gäller ett fåtal tillfällen.
• Varje kalenderår ska barnet vara ledigt i minst fyra sammanhängande veckor. Ledigheten ska ligga på tid som är fri från skolundervisning.
Källor
• Arbetsmiljöverkets regler för minderårigas arbetstid
• Professionella barn, autentiska skådespelare – En kultursociologisk intervjustudie av barnskådespelandets villkor och legitimitet, magisteruppsats av Signe Barfoed vid Stockholms universitet, 2024.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2026-11-06
