De politiska utspelen står som spön i backen inför valet. I år – glädjande nog – även på det kulturpolitiska området. Men det är trots allt punktinsatser. Frånvaron av långsiktig kulturpolitik är ett hot mot hela det kulturella ekosystemet.
Vi – fackförbunden DIK och Scen & Film – kräver att riksdagspartierna presenterar sina övergripande och långsiktiga kulturpolitiska visioner.
Det finns skillnader i partiernas prioriteringar. Men tittar man på hur mycket pengar partierna är beredda att backa upp sina förslag med är skillnaden mellan dem nästan försumbar. Det handlar i stort sett om samma pengar som flyttas runt med olika mottagare beroende på vilket parti som för tillfället har makten. Kulturen behöver hållbara förutsättningar med stöd över blockgränsen.
Ett vitalt kulturliv är en angelägenhet för hela Sverige, men tillgången till kultur varierar i dag kraftigt beroende på vem man är och var man råkar bo. I mindre kommuner blir det allt svårare att pricka in bibliotekens öppettider. Fler och fler måste åka långt för att ta sig till en professionell scen. Det lokala kulturlivet urholkas.
Utan en tydlig idé om kulturpolitikens betydelse kommer Sverige aldrig att kunna läka årtionden av politiskt ointresse och urholkning av kulturanslagen, än mindre att bygga den kulturella välfärd som grundlagen förpliktigar politiken att sträva mot. Det är ett svek mot medborgarna.
Det politiska ointresset slår också hårt mot kulturskaparna som förväntas skapa utan möjlighet att försörja sig. Svensk film förväntas producera storverk med luft och kärlek. Museers existens hotas av orimliga hyreskaruseller i statlig regi. Och hur det svenska musikundrets återväxt ska säkras utan tillgång till replokaler förtäljer inte historien.
Framför allt undermineras vår demokrati när kulturlivet försvagas. När kulturen blir en bristvara som bara är tillgänglig för ett fåtal förlorar samhället den gemensamma ytan för åsiktsutbyte, kunskapande, samtal och tolkning. Ett vitalt kulturliv är en förutsättning för själva demokratin.
Kulturpolitiken har fastnat i en ovärdig dragkamp om vilken åra man ska ro med – den högra eller den vänstra. Problemet är att man inte kommer särskilt långt om man bara ror med en åra.
Stora frågor kräver breda och långsiktiga lösningar som håller i flera mandatperioder. Därför kräver vi tre raka besked från samtliga riksdagspartier:
– Vad innebär kulturell välfärd för er?
– Hur vill ni att den ska se ut om tio år?
– Vilka politiska överenskommelser och ekonomiska åtaganden är ni beredda att göra för att nå dit?
På andra välfärdsområden skulle partiernas brist på långsiktiga visioner knappast passera obemärkt. Sluta laga kulturpolitiken en pressrelease i taget. Bygg kulturell välfärd i stället.
Simon Norrthon, förbundsordförande i Scen & Film
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK
Artikeln publicerades i Altinget 11/9 2026.
Publicerad: 2026-09-11
