Det inleddes med tre visioner för år 2036, som kulturpolitiker och opinionsbildare fick resonera kring. Visioner om vilket samhälle vi vill bygga och om kulturens del i det.
Här kan du se seminariet:
Kulturskapare och journalist 2036 – visioner för framtiden
Simon Norrthons vision för kulturpolitiken 2036
2036 har den kulturella infrastrukturen stärkts genom en långsiktig strategi för den kulturella välfärden för att äntligen uppnå de kulturpolitiska målen – strategin Kultursamhället Sverige.
Efter valet 2026 tillsattes en bred parlamentarisk kulturkommission med uppgiften att utreda framtidens finansiering av kulturen och undersöka hur kulturen kunde bidra till samhället. Men kommissionen valde att gå längre än så och utgick från premissen att kulturen är samhälle, och la fram en 10-årig strategi som placerade kultur i centrum för samhällsutvecklingen.
Strategin hade tre mål – att stärka demokratin och den medborgerliga bildningen. Att Sverige ska vara en kulturnation. Och att kulturskapare och journalister ska kunna försörja sig i hela landet. Målen bärs av regeringen gemensamt vilket förstås lett till en stärkt offentlig finansiering, men åtgärderna har också stärkt kulturnäringen vilket genererat stora intäkter som återinvesterats i innovation och arbetstillfällen. Den kulturella och kreativa näringen som för 10 år sedan omsatte 650 miljarder omsätter idag drygt 1000 miljarder.
I strategin ingick att återinföra estetiska ämnen i grundskolan, att stifta en kulturskolelag, att stärka folkbildningen och att bygga kultursamhällesprogram på högskolan som utbildat en ny generation av kultursamhällespolitiker och entreprenörer.
Man valde att trippla anslagen till det fria kulturlivet och tog bort taket på produktionsincitamentet. Det senare visade sig vara en kassako – filmproduktion i Sverige dubblade sin omsättning vart annat år i tio år och genererade många miljarder extra i skatteintäkter– pengar som återinvesterats i svensk film.
Konstnärspolitiken står fortfarande i centrum för kulturpolitiken, men ansvaret för ett vitalt kulturliv i hela landet bärs av fler departement till skillnad från den gamla tiden med ett ensamt kulturdepartement. 2031 grundades det nya Kultursamhällesdepartementet som placerades centralt på regeringskansliet med uppdraget att samordna de övriga departementens arbete med att stärka demokratin och ”stimulera medborgarnas kreativitet”.
Införandet av en teaterlag underlättade för kommuner och regioner att prioritera investeringar i kultur, vilket vänt avfolkning till inflyttning och stärkt lokala uttryck i kulturlivet.
Filminstitutet öppnade igen 2030 efter att ha varit stängt i tre år, med ett nytt regleringsbrev som i huvudsak gick ut på att ”ett utökat filmstöd skulle fördelas med tillit till filmskaparna”. Det var förstås ett risktagande, men det visade sig lägga grunden för den ”svenska filmvågen” med en mångfald av filmberättelser som kraftigt bidrog till den vitalisering vi sett av samhället i stort.
Tack vare de starka politiska initiativen att stärka upphovsrätten har AI bolagen kunnat växa sig starka i Sverige, utan att underminera det mänskliga skapandet. AI bolagen (de som tidigare kallades strömningstjänster) är med och finansierar den kulturella infrastrukturen och ersätter rättighetshavare när deras prestationer används av AI-verktyg. Tack vare att Sveriges kulturskaparorganisationer var så snabba med att säkra, och licensiera rättigheter har kultur- och mediasektorn blivit Sveriges snabbast växande näring.
Publicerad: 2026-06-29
