Hur försvarar vi demokratin och våra friheter när världen förändras framför våra ögon? Vilka ord ska vi använda när språket förskjuts och ord byter mening? När Gustav III uppviglade massorna för den statskupp som gjorde honom till envåldshärskare kallade han det för en revolution. I en tid där revolutioner välte monarkierna lyckades en kung göra det motsatta och beteckna sig själv som revolutionär. Det som nu pågår i USA har ännu inte fått ett namn, men det har obehagligt många likheter. Hur ska vi benämna det som sker så det blir begripligt?
En av de svenska grundlagarna, Regeringsformen, inleds med ”All offentlig makt utgår från folket”. Men, är vi överens om vad vi menar med folket? Praktiken har varit att majoriteten bestämmer med hänsyn tagen till minoriteter och med ansvar för helheten, men allt oftare hör man politiker uttrycka att ”vi gör det folket gett oss mandat att göra”, som ett frikort att köra på utan att lyssna in expertutlåtanden eller minoriteters intressen. Vi har också hört regeringens stödparti uttrycka att tjänstemän och myndigheter som inte blint lyder regeringen ska kunna straffas – men vem är då folket? Betyder ”folket” De som har makten, eller Alla? Ord är avsikt, ord har konsekvenser.
I USA har det gått så långt att presidenten själv är folket. Om lagen – eller konstitutionen – står i vägen, då är det nu presidentens ord som gäller, han är ju folkvald. Något annat vore ”odemokratiskt”. Domstolarna håller emot och människor demonstrerar över hela landet, men den nya administrationen har för alltid förändrat den amerikanska demokratin. I denna språkkarusell har själva demokratin utnämnts till USA:s nya motståndare. Vicepresidenten pekar på de europeiska demokratierna som den ”politiska elit” som står i vägen för ”folkviljan”, och presidenten ser journalister och de som kämpar för demokratiska rättigheter som statens fiender. I yttrandefrihetens namn förbjuder man böcker och straffar sina kritiker. Landet har hamnat i en inrikespolitisk sax som de kommer kämpa med länge.
Det nya säkerhetspolitiska läget ställer enorma krav på Europas ekonomiska prioriteringar och sammanhållning, och det är både ett hot och en möjlighet. Det är många intressen som ska jämkas, men gör vi det har vi alla förutsättningar att i stället stärka demokratin. Många politiker har hånats för att de uttryckt att det gäller att ha ”is i magen” nu, men är inte det precis vad som behövs? Is i magen brukar betyda att inte göra något förhastat, något man behöver ångra, för att i stället göra något genomtänkt och hållbart. Att lägga pengarna på träning i stället för rehab. Läget är allvarligt, ja, men vi har fortfarande ett fungerande land med fungerande samarbeten och vi är inte ensamma.
Efter de senaste veckornas världspolitiska händelser och utspel får man lätt uppfattningen att vi är i en bottenlös grop, men det är vi inte, och vi behöver verkligen inte hamna där. Men – om vi tänker att vi är i gropen så har Sverige en fantastisk möjlighet att bygga stegen – inte minst tillsammans med våra nordiska grannar. En stege som inte bara finns för oss. Vi har en unik position i världen med en stark ekonomi, en stark demokrati och hög tillit i samhället. Sverige är faktiskt fantastiskt. Det här är inte en tid för förtvivlan, det här är en tid för organisering. När vi upplever otrygghet för att vi förlorar en allierad måste vi arbeta för att hitta nya. Och stärka de strukturer vi är beroende av.
Några saker skulle göra den där stegen extra bred:
- Stärk den kulturella infrastrukturen. Ett vitalt och öppet kulturliv är ryggraden i den öppna demokratin. Ett starkt och organiserat civilsamhälle stärker beredskapen för ett inkluderande och tryggt samhälle. Det offentliga ska ta sitt ansvar för kulturen. Inte för att staten ska uttrycka sig utan för att medborgare ska kunna göra det.
- Stärk den svenska modellen. Att arbetsmarknadens parter har mandat att komma överens via kollektivavtal i stället för att lita till lagstiftning bidrar till ett informerat och organiserat samhälle som tar ansvar för landets utveckling.
- Stärk det internationella biståndet. Genom att stötta demokratiska rörelser och fackförbund i andra delar av världen bidrar vi till en mer hållbar värld, vilket också är bra för Sverige. Bistånd är en typ av mjuk makt som i solidaritet bidrar till ekonomisk utveckling, mänskliga rättigheter och fred.
Vi är fria att organisera oss. Vi är fria att uttrycka oss. Vi är fria att agera. Friheter försvarar vi bäst när vi utövar dem.
Simon Norrthon, förbundsordförande.
Foto: Sören Vilks
Publicerad: 2025-03-04
