Text: Linus Fremin Foto: Oskar Omne
Det skramlar av plastleksaker, smäller från en bastrumma och någonstans i det där kreativa kaoset blandas ljudet av en explosion med ett förvrängt pistolskott. På Norrbottensteatern kan vad som helst bli till magi i ljudteknikern Daniel Fröjd Wasbergs händer. För att skapa en kraftfull gevärsknall i pjäsen Styr din plog över de dödas ben experimenterade han vilt.
– Det där skottet behövde betyda något särskilt för huvudkaraktären. Det fick inte bara vara ett vanligt pistolskott, för det skulle ge geväret en slags antagonistisk roll. Så då fick jag testa mig fram tills jag hittade exakt rätt ljud, säger han.
Kreativa lösningar är vardag för Daniel. När dramat kräver ljudet av ett brutet ben plockar han fram en gurka och en melon och provar sig fram tills det låter rätt. Behövs en brölande giraff i barnföreställningen Loranga letar han bland ovanliga djurinspelningar, slänger in ett dinosaurievrål, rattar på frekvenser och bygger ihop allt till ett bröl som fyller salongen.
– Det gäller att först bryta ner ljudet i sina beståndsdelar: Hur ska ljudet kännas? Ska det vara mörkt, ljust, glatt, läskigt? Sedan letar jag tills jag hittar det – eller bygger det själv, om det behövs. Det är en kreativ och ibland oväntad process, det är det som gör jobbet så roligt.
Men märkligt nog var planen aldrig att bli ljudtekniker från början. Det var snarare nyfikenheten, lusten att hitta nya sätt att skapa ljud, som så småningom ledde Daniel till kontrollrummet på teatern.
•••
Daniel växte upp i Hertsön, i utkanten av Luleå. En tillvaro där livet snurrade mycket kring kompisarna och framför allt – musiken.
– Hos oss har musiken alltid funnits. Både min far och min faster sjöng i kör. En annan faster var körledare och domkyrkoorganist. Och min mammas mormor hade ett dansband.
Han minns hur han som liten drogs till instrumenten. Det var inte ovanligt att han smet från SO-lektionerna för att i stället förlora sig i musikrummets utrustning. Skolproduktionerna var ofta årets höjdpunkt – där fick Daniel hitta på sketcher, stå på scen och locka till skratt.
– Jag har alltid tyckt om att lattja och underhålla för att få andra att må bra. Jag spelade också i olika rockband, vi gjorde covers på Red Hot Chili Peppers och System of a Down, minns han.
När det var dags att välja väg till gymnasiet stod han inför ett vägskäl. Teatern lockade, men musiken vann – och Daniel valde basen, trots att han knappt spelat på den tidigare.
– Det var något speciellt med basen. Den är liksom grunden i allt. Utan bas blir musiken bara tom. Man kanske inte märker den direkt, men man känner om den saknas.
En helt ny värld av rytmer, samspel och teknik öppnade sig för Daniel. Basen blev navet i musiken, men ganska snart upptäckte han tjusningen med att stå bakom kulisserna. Där fick han forma ljudbilden, se till att allt fungerade och att varje detalj föll på plats.
Parallellt växte också hans intresse för datorer och programmering. Han började studera spelprogrammering och lärde sig koda, men musiken fanns alltid i bakgrunden. Rockbandet fortsatte att repa, och Daniel jagade ständigt nya sätt att skapa ett ännu bättre sound.
– Jag ville börja spela in med vårt band Skulls Free, men vi hade inte råd att hyra studio. Då fick jag höra att man kunde hyra en gratis om man var med i studionätverket på BD Pop här i Luleå – men då behövde man gå en ljudtekniksutbildning.
Plötsligt låg hela ljudteknikområdet framför honom. Här fanns chansen att förena passionen för musik och teater med teknikens möjligheter. Daniel sökte till utbildningen i ljudteknik på Musikhögskolan i Piteå – och kom in. Det blev en ögonöppnare på flera plan.
– Jag fick mer förståelse för hur viktig ljudteknikerrollen är. Valet av olika tekniska lösningar, men också de sociala egenskaperna en ljudtekniker måste ha. Att vara tryggheten som de som står på scen behöver, att ge dem rätt förutsättningar för att kunna prestera.
•••
Under utbildningen sökte Daniel praktik på Norrbottensteatern – en chans han verkligen tog vara på. Med sin energi och breda kompetens gjorde han snabbt intryck och blev snart en självklar del av teaterns teknikteam. Sedan 2020 är han en av teaterns två fasta ljudtekniker.
Ingen dag liknar den andra för Daniel. Ena stunden är han försjunken i ett ljudeffektsprojekt, nästa står han med lödkolv i handen och fixar en trilskande kabel. Han följer varje produktion från första idémöte till sista applåd, skapar, planerar och ser till att allt tekniskt fungerar – alltid i nära samarbete med regissörer, scenografer och skådespelare.
– Som ljudtekniker här är verkligen allt möjligt. Det är ljudteknik, allt det kreativa, men också att bygga, riva, fixa, löda, installera nytt och ständigt vara en problemlösare.
– För att en pjäs ska bli så bra som möjligt gäller det att vi som sitter med ljudet också kommer med kreativa idéer. För det kan ju ofta vara så att vi kan tänka på ett annat sätt än vad regissören gör, påpekar han.
Daniel mixar, samplar och bygger ljudlandskap – ibland av verkliga ljud, ibland av helt egna, fantasifulla hopkok. Men att arbeta bakom scenen innebär också att stå i skuggan, utan att någon riktigt tänker på det.
– Man får vara beredd på att om ingen kommenterar det du gjort, då har du gjort ditt jobb rätt, säger han och skrattar.
– Men så fort något låter fel, då märks det direkt.
Just den där känslan av att ljudtekniker tas för givna har gjort Daniels fackliga engagemang ännu viktigare. Som ordförande för den lokala fackklubben på teatern vill han skapa en arbetskultur där även de som arbetar bakom scenen får både erkännande och trygghet.
– Det är lätt att tro att tekniken bara funkar av sig själv, att det är någon i bakgrunden som löser det. Men det ligger så enormt mycket arbete, kunskap och ansvar bakom varje ton, varje replik som hörs.
Kollektivet och samarbetet har därför blivit helt avgörande för Daniel – både på teatern och för hela branschens framtid. När beskedet i januari kom att ljudteknikutbildningen i Piteå – den han själv en gång gick – skulle läggas ner, blev han både ledsen och orolig för vad som skulle hända framöver.
– Det är en unik utbildning i Sverige. Alla andra ljudproduktionsutbildningar har fokus på studio eller livemusik. Här fick man helheten – radio, tv, film, allt. När den försvinner, då försvinner också en stor del av kunskapen, säger Daniel och suckar tungt.
– Jag vet folk från utbildningen som jobbar över hela landet, på teater, i film, på radio, till och med utomlands. Det här var en plantskola där både tekniknördar och kreativa själar fick mötas och lära sig allt de behöver. Att detta tas bort… det är så otroligt kortsiktigt.
•••
Oavsett om det handlar om utbildningspolitik, trilskande kablar eller en regissör med en oväntad idé, är det alltid kärleken till ljud och teater som driver Daniel framåt.
Snart väntar en ny utmaning – att själv lämna ljudbåset och kliva upp på scenen som musiker i föreställningen Marken. Han är både förväntansfull och lite nervös, men allra mest ser han fram emot att få stå mitt i händelsernas centrum, där allt han älskar med teatern möts.
– Det ska bli kul att själv få stå där, mitt i allt. Jag har ju alltid tyckt om att underhålla, men det är ändå något särskilt med att göra det tillsammans med andra, på riktigt, inför publik.
För Daniel är det just gemenskapen, det kollektiva skapandet och mötet mellan människor som är det allra viktigaste med kultur.
– Oavsett om man kommer från olika håll eller tycker helt olika om saker, så kan man samlas kring en pjäs, en låt, en berättelse. Kultur förenar oss. Det är det finaste med det här jobbet.
Daniel Fröjd Wasberg
Ålder: 28 år. Yrke: Ljudtekniker på Norrbottensteatern. Bor: I Altersbruk, en bit utanför Piteå. Bakgrund: Spelat bas i flera band, numera i Clay, och studerat på ljudteknikutbildningen vid Musikhögskolan i Piteå. Aktuell: Som musiker i Marken, en poetisk krogshow om livet i Norrbotten.
3 pjäser med viktiga ljudlösningar
1. Köp hjärtan:
”En musikpjäs som handlade om Ulla Billquist. Vår ljudmiljö skulle skapa inlevelse för publiken och hjälpa dem att känna av platsen som Ulla minns i sin berättelse.”
2. Framtidsspelen:
”Här var ljudet och ljuset väldigt viktigt eftersom pjäsen var mycket abstrakt. Det handlade mer om att skapa en känsla, snarare än naturtrogna ljud, för att förstärka pjäsens surrealism.
3. Styr din plog över de dödas ben:
”I denna pjäs var ljudets roll att reflektera hur huvudkaraktären känner och tycker kring olika saker och situationer. Så ljuden var formade ur ett subjektivt perspektiv.”
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2025-05-28
