Trakasserier är förbjudet enligt diskrimineringslagen.
Trakasserier är ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet/uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
Sexuella trakasserier är också förbjudet enligt diskrimineringslagen. Sexuella trakasserier är ett upptädande av sexuell natur som kränker någons värdighet.
Det är den utsatta/e som avgör vad som upplevs som kränkande.
Det är arbetsgivarens ansvar att ingen utsätts för trakasserier på sin arbetsplats. Ansvaret innebär att arbetsgivaren inte själv får utsätta arbetstagare för trakasserier och att han/hon måste sätta stopp för och utreda trakasserier mellan anställda som han/hon får kännedom om.
Arbetsgivaren ska också arbeta förebyggande för att ingen arbetstagare utsätts för trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning eller för sexuella trakasserier.
Om du utsätts för trakasserier, säg ifrån till den som trakasserar (eller be någon att göra det åt dig). Då blir det tydligt att handlingen är ovälkommen. Berätta för din arbetsgivare, som är ytterst ansvarig. Om du inte får gehör, eller om det är arbetsgivaren som är förövaren, vänd dig till Scen & Film eller till Diskrimineringsombudsmannen.
Arbetarskydsstyrelsens regler om kränkande särbehandling i arbetslivet(AFS 1993:17) föreskriver att arbetsgivaren måste planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs. Arbetsgivaren ska göra klart att detta inte accepteras och vidta åtgärder om missförhållanden upptäcks. Den som blivit utsatt för kränkande särbehandling ska få hjälp och stöd i enlighet med arbetsgivarens rutiner för detta. Exempel på kränkande särbehandling är vuxenmobbing, psykiskt våld, social utstötning och trakasserier.