Våren och försommaren är festivalernas tid för scenkonsten.
Redan nu har arbetet startat för den stora scenkonstbiennalen
i Malmö 2015. Urvalskommitté och programgrupp
är tillsatta av Svensk Teaterunion, och många producenter inom
den fria sektorn och institutionerna nominerar de föreställningar
som ska skaka om oss i maj 2015!
Även i år finns ett antal festivaler runt om i landet. Under dessa
ska vi presentera ett ”Upprop för den fria scenkonsten!”, ett manifest
skapat av Danscentrum, Teatercentrum och Teaterförbundet.
Vi bjuder in till en dialog om den fria professionella scenkonsten
under maj månad, i anslutning till scenkonstfestivalen Made
i Umeå, på Bibu i Helsingborg och under Göteborgs dans- och
teaterfestival. Teaterförbundets regionråd Stockholm arrangerar
ett möte i Stockholm i maj och vi avslutar på riksnivå under Almedalsveckan
i Visby.
Manifestet är ett viktigt samarbete mellan tre parter som kan
göra skillnad för framtiden och bli en bra plattform i den scenpolitiska
debatt som dragits igång inför valet i höst. Vårt arbete
med uppropet har präglats av den gemensamma synen att den fria
professionella scenkonsten är en självklar del av det svenska kulturlivet
som bidrar till en dynamisk, högklassig och varierande
scenkonst. Det gäller inte minst det politiskt prioriterade området
för barn och unga, där den fria scenkonsten svarar för hälften
av alla föreställningar.
Det nuvarande offentliga stödet ligger inte i nivå med den fria
scenkonstens roll och betydelse. De anslag som staten via Kulturrådet
ger är naturligtvis en viktig grund för verksamheten, men
de urholkas år från år, eftersom de inte räknas upp med pris- och
löneuppräkningen. Så här krävs som ett första steg: en fördubbling
av anslagen!
När jag började min bana som skådespelare på 70 talet, var
det ganska självklart att barn i grundskolan, varje årskurs, skulle
få en scenkonstföreställning per termin, på plats i skolan. Många
fria grupper och även läns- och regionteatrar och Riksteatern for
land och rike runt, man byggde och rev sin dekor på nya skolor
varje dag, och spelade många föreställningar av varje produktion.
För egen del var det ofta så att det var en föreställning för lågstadiet
på morgonen och så en för mellanstadiet efter lunch och
sen iväg till nästa plats.
Ett viktigt krav är att varje elev i grundskola och gymnasium
ska ha möjlighet till en scenkonstföreställning per termin!
För att den fria scenkonsten ska kunna möta sin publik krävs
ett väl utvecklat arrangörsstöd och ett aktivt publikarbete. Tidigare
modeller för att förmedla föreställningarna med hjälp av
kultursekreterare har på flera håll rustats ner. Detta medför färre
föreställningar och ökade kostnader för administration och resor.
Stärk arrangörerna!
Ofta funderar jag på hur vi ska nå fram med våra budskap, hur
vi ska kunna uppnå en ordentlig förståelse för kulturskaparnas
villkor. Hur vi ska finnas med på den politiska dagordningen
bland skola, vård och omsorg. Vi kulturskapare ska inte bara vara
kompetenta inom våra yrken, vi måste också vara väldigt bra på
att motivera vår existens. Låt oss tillsammans hitta de goda exemplen
– möjligheten finns på de platser där vi presenterar vårt
upprop. Under hösten 2013 var det en mycket aktiv debatt och
agerande om stödsystemet för den fria scenkonsten i Stockholm.
Huvudorden där var ”respekt för verksamheten” och ”dialog
med politikerna”. Finansiering är viktig men inte det enda som
ska möjliggöra en utveckling av den fria professionella scenkonsten.
Jag är mycket stolt över det goda samarbetet med Danscentrum
och Teatercentrum. Välkommen till våra möten i maj och
i Visby i juli. Tider och platser finner du annan plats i tidningen
och på våra webbsidor.
Anna Carlson
ordförande
Publicerad: 2014-04-23
