Öppet brev om fördelningen av regeringens krispaket för kulturområdet

Teaterförbundet för scen och film ser med oro på att flera grupper faller utanför de riktlinjer och anvisningar som tagits fram för att kunna ansöka om de 500 miljoner som avsatts i regeringens krispaket för kulturområdet. Viktiga funktioner, såsom hantverksyrken och tekniker, ges inte möjlighet att ansöka om stöd hos någon av de myndigheter som nu har inlett fördelningen av medlen. Detta är djupt oroande och hotar infrastrukturen inom kulturområdet på lång sikt.

När regeringen begränsade mötesfriheten för att hejda smittspridningen av coronaviruset innebar det att alla scen- och konsertlokaler och biografer stängde ner. Nedstängningen innebar att turnéer ställdes in, och avtalade gig och föreställningar bokades av för en stor del av kulturlivets aktörer. För att inte det fria kulturlivet helt skulle försvinna, beslutade regeringen att kompensera deras inkomstbortfall med ett krispaket på 500 miljoner.

Fördelning av medlen har nu påbörjats av Konstnärsnämnden, Kulturrådet och Filminstitutet. Det är ett oerhört viktigt och välkommet stöd för att värna det kulturella ekosystemet. Enligt förordningen är det dock endast de kulturaktörer som kan styrka inkomstbortfall som kan ansöka om stödet. Det utgör ett stort problem för många som därför inte kan ansöka om stöd, trots att de nu står helt utan uppdrag.

Nedstängningen har inneburit att kulturarbetsmarknaden nästan helt försvunnit för frilansare och egenföretagare som i vanliga fall rör sig mellan uppdragsgivare med privat finansiering och offentlig finansiering, mellan det fria kulturlivet och det institutionella. Alla som arbetade mot evenemangen drabbades. Inte bara konstnärerna.
I regeringens förordning som styr stödpaketet har man utöver arrangörer även gjort det möjligt för individer och egenföretagare att få stöd i egenskap av ”konstnärligt verksam aktör”. Regeringen har inte avgränsat mer än så. Kulturmyndigheterna har under den senaste månaden förberett sig genom att ta fram riktlinjer och anvisningar för stöden. När de nu publiceras tydliggörs ett stort hål i det nät som skulle fånga upp kulturlivets aktörer i sviterna av pandemin.

Att Konstnärsnämnden tolkar begreppet som ”yrkesverksam konstnär” förefaller rimligt eftersom det ligger i linje med myndighetens uppdrag, men att Kulturrådet väljer samma linje är både fel och kontraproduktivt. På detta sätt osynliggörs yrkesgrupper som är helt nödvändiga för produktionen av scen- och film, men som nu ställs utanför regeringens stödinsatser.

Det är inte bara yrkesverksamma konstnärer som lidit ekonomisk skada av att evenemangen ställts in. Men av någon outgrundlig anledning utesluter man andra yrkesgrupper från kompensation. Scentekniker, ljus- och ljudtekniker, maskörer och kostymörer och andra yrken som inte är konstnärer ingår också i den konstnärliga processen. En scenisk händelse eller en film är kollektiva processer där olika yrken, kompetenser och färdigheter samspelar till en helhet. Att Kulturrådet, som den största myndigheten inom kulturpolitikens område, inte har ett bredare anslag i sitt genomförande av uppdraget är djupt olyckligt.

Krispaketet är en ekonomisk kompensation för den skada man lidit. Då måste yrkesgrupper som arbetar sida vid sida behandlas likvärdigt. Det innebär förstås en ökad konkurrens om pengarna, men allt annat är orättvist. Kulturrådets ordförande Svante Weyler skriver på myndighetens hemsida; ”Vi kommer att göra allt i vår makt för att Sveriges kulturella infrastruktur ska överleva den här krisen.” En bra början för myndigheten vore att se vilka aktörer som ingår i infrastrukturen. Låt inte yrkesgrupperna med svagast representation och svagast anställningstrygghet ta den största smällen.

Vi kräver att Kulturrådet omprövar sitt beslut och öppnar sin ansökan för de som har rätt till den.

Simon Norrthon,
ordförande Teaterförbundet för scen och film