Ett litet land behöver stor politik för att överleva. Som ett starkt public service till exempel. Nu har regeringen presenterat propositionen ”En lag om public service” som sätter ramarna för de kommande åtta åren. Vägen hit har kantats av utspel, förhandlingar och osäkerhet, men nu är den nya lagen här. Det breda uppdraget ligger kvar och det får vi kanske vara glada för, men hela förslaget genomsyras av misstro mot public service-bolagens effektivitet och opartiskhet. Gissningsvis kommer dragkampen om oberoendet att fortsätta. Än en gång hölls en presskonferens där regeringspartierna och stödpartiet SD beskriver förslaget väldigt olika. – Public service ska vara oberoende och ha armlängds avstånd, säger kulturministern. – Det ska vara brett, alla behöver inte tycka om allt, säger kristdemokraten. När SD tar till orda handlar det om att man minsann satt grimma på verksamheten! – Nu ska allt vad jämställdhet och mångfald bort, årligen ska SVT redovisa för allmänheten att man sköter sig och en särskild forskningsstudie ska djupa i det vi alla misstänker, att public service är en vänsterbastion. Och vi har stärkt det språkvårdande uppdraget eftersom språket hotas av migrationen…
Man kan läsa utspelen som att alla måste sälja in förslaget till sina egna väljare, men det är också det som är problemet. Med det nya förslaget har man frångått traditionen med en bred politisk överenskommelse om finansieringen. I stället har regeringen förhandlat med SD och därmed är dragkampen i gång och läget låst. SD har accepterat det breda uppdraget mot att kontrollen/styrningen ökar. Med det ökade beredskapsuppdraget kommer den svaga finansieringen leda till hårda prioriteringar för SVT, SR och UR. Och detta i en tid när ett starkt oberoende public service är viktigare än på länge.
Visst kan mycket förbättras – SVT måste bli bättre på att erkänna upphovspersoners rättigheter, dokumentärfilmsregissörer och klippare erkänns av övriga marknaden men inte av SVT. Fortfarande köper man friköpt musik för att slippa betala ersättningar till musiker och artister. Man lyckas inte ta ansvar för arbetsmiljön på de produktioner man lägger ut. Men, Public service är en viktig kulturproducent med väldigt stort förtroende hos allmänheten. För att hävda sig i ett allt tuffare medieklimat behövs en tillitsfull styrning och hållbar finansiering med bred politisk förankring. Public service är en gemensam angelägenhet som är viktig för bildningen, demokratin och kulturen. Och, om man ska tala regeringska – för beredskapen.
Sen Hamas attack och gisslantagande den 7 oktober 2023 har kriget pågått med oförminskad styrka och hittills har västvärlden tittat på. Israels blockad av Gaza och attacker på civila har lett till en akut humanitär katastrof som måste få ett slut. Sveriges regering måste agera kraftfullt för initiativ som lindrar den humanitära katastrofen i Gaza, och kräva ett omedelbart eldupphör, frisläppande av gisslan och förhandlingar i syfte att uppnå en varaktig fred som värnar mänskliga rättigheter och demokrati.
Sverige utvecklades under 1900-talet till en humanitär stormakt med en röst för demokrati, jämställdhet och rättvisa som hördes i hela världen, men Tidö-samarbetet har valt en annan väg. I klimatpolitiken, i kulturpolitiken, i biståndspolitiken, i försvaret för mänskliga rättigheter, har blicken vänts inåt. Varför ska just vi vara världsledande? Varför ska just vi göra mer än andra? Kanske romantiserar jag Sveriges roll i historien, men jag har inte gett upp. Inte ens om regeringen. Sverige månar om att gå i takt med EU och NATO, men det hindrar inte att ta initiativ. Sverige behöver ett starkt internationellt samarbete som hedrar allas rätt till ett värdigt liv i fred och frihet. Det kan även ett litet land säga.
Simon Norrthon, förbundsordförande.
Foto: Sören Vilks