Text: Ylva Lagercrantz Illustration: Agnes Florin
Det är en plusgrad i Kiev. Filmstudenten och regissören Bohdana-Valeriia Korniienko, 24 år, drar en lättnadens suck. Den milda vintern innebär att elen är på längre och oftare, förklarar hon när vi ses via videolänk i slutet av januari.
För en dryg månad sedan tog hon sin master i audiovisuell produktion och har även en kandidatexamen i filmregi. Hittills har hon gjort ett par kortfilmer och i maj planerar hon att ihop med en vän arrangera en feministisk filmfestival (Hakkebush), den andra i ordningen.
– Den vänder sig till unga kvinnliga regissörer som har svårt att komma in på marknaden. I Ukraina är regi ett manligt yrke, i en bransch som också genomsyras av sexism. Vi har själva upplevt sexism flera gånger. Därför är det viktigt för oss att stödja kvinnliga regissörer med den här festivalen, säger hon om initiativet.
För inte så länge sedan fick Bohdana även upp ögonen för den samtida teatern. Under studietiden jobbade hon extra som marknadschef för sociala medier på Theatre of Playwrights (Dramatikernas teater), och som mot alla odds startades av Maksym Kurochkin bara kort efter att Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes (den ursprungliga premiären som var planerades till den 12 mars 2022 fick dock skjutas upp).
För att vi ska kunna prata via videolänk har hon fått låna en väns lägenhet. I övrigt, säger hon, är Kiev fortsatt förhållandevis förskonat från infrastrukturell förödelse. Så även kulturen, även om det är en utmaning att bedriva verksamhet när mycket saknas.
Hon berättar om familjens cirkus i Kiev, National Cirkus of Ukraine, där den tröstlösa jakten på djurfoder och sågspån har präglat driften sedan Ryssland invaderade landet.
– Pappa vägrar lämna djuren men det är inte lätt att hitta mat åt lejon mitt i stan och under ett pågående krig, kommenterar hon pragmatiskt.
Kievborna gör ändå sitt bästa för att leva ett vanligt liv, säger hon.
– De flesta caféer, restauranger, biosalonger och större teatrar är öppna och publiken strömmar till de olika evenemangen.
Hon exemplifierar med hur National Cirkus of Ukraine sålde ut alla 2 000 platser på såväl halloween- som julshowen i vintras, och att många av teatrarna också går för fulla hus.
– Jag tror aldrig teatern har varit så populär i Kiev som nu. Folk behöver träffas och leva som vanligt, för att orka med vardagen.
Hon säger att publiken på ett nytt sätt också uppmärksammar ukrainska manusförfattare inom både film och teater, även om hon lite besviket påpekar att det i slutändan ändå är mer lättsmälta, glittriga shower som just nu verkar locka den breda publiken.
– Min uppfattning är att föreställningar om kriget inte är lika populära. Folk vill ha verklighetsflykt. Men, tillägger hon, majoriteten av pjäserna handlar ändå om kriget.
Theatre of Playwrights blev hennes skola när det gäller just nyskriven ukrainsk dramatik. Det är också den inhemska kulturen som har fått sig ett rejält uppsving under kriget, något som sannolikt beror på flera faktorer. En är att det är svårt att resa givet säkerhetsläget. Folk blir helt enkelt kvar där de bor och får hålla till godo med det lokala utbudet.
Bohdana lyfter ett annat perspektiv: hur längtan efter ukrainsk kultur är stor till följd av århundraden av ryskt förtryck.
– Min teori är att rysk propaganda spelar in i suget efter vår egen kultur. Redan innan kriget lät de oss förstå att vi var lite sämre än dem på att skapa film, musik och teater. Det var visserligen ett subtilt maktspråk, men som genomsyrade all vår kultur. Nu är alla i stället intresserade av ukrainsk kultur.
Hon nämner hur projekt som Theatre of Playwrights Veteranernas teater, där krigsveteraner kan lära sig att skriva om sina erfarenheter i pjäsform, nu poppar upp på flera håll i landet. Alla i syfte att med teatern som verktyg samla röster om det som sker här och nu.
Även inom filmbranschen upplever Bohdana en ökad produktion med ukrainskt perspektiv. Men främst av mer kostnadseffektiva dokumentärer och kortfilmer, på bekostnad av långfilmer i en tid när regeringen tvingas dra ned på bidragen till kulturen.
– Filmen får stå tillbaka när kriget måste finansieras. Det är förståeligt, men såklart beklagligt för filmbranschen.
Anatolii Yalovyi är styrelseledamot i Scen och Films fackliga systerorganisation i Ukraina, Cultural Workers Union in Ukraine, som i huvudsak representerar statligt och lokalt finansierade teatrar. Hans lägesrapport gäller därför främst dessa.
– Före kriget fanns det 110 teatrar i Ukraina som erhöll statlig finansiering. Några av dem förstördes till följd av Rysslands ”militära operation”. Andra har stängt ned sin verksamhet eller flyttat den till en annan plats. Men huvudparten jobbar som förut, beskriver han.
Men även om teatrarna alltså fortsätter att hålla öppet, lider de flesta brist på det mesta. Anatolii nämner utmaningar som otillräcklig finansiering, personalbrist till följd av att skådespelare mobiliseras till militärtjänstgöring eller flyr utomlands, logistik, brist på civilförsvar och byggnader som måste garantera publikens säkerhet.
Men om de yttre omständigheterna är svåra blomstrar i stället själva scenkonsten.
– Kriget har i hög grad förändrat teatrarnas repertoar. Efter den 24 februari 2022 slutade ukrainska teatrar att sätta upp pjäser skrivna av ryska författare, inklusive klassikerna. Därtill att spela på ryska, kommenterar Anatolii det faktum som Bohdana också är inne på: att intresset för inhemsk scenkonst har ökat markant.
Även uppsättningarnas teman har förändrats. Anatolii beskriver hur det nu finns betydligt fler pjäser som handlar om kriget – och människorna under kriget. Pjäser som söker svar på frågor som varför det startade, hur politiska och ideologiska motsättningar påverkar och bryter ned familjer, och hur statlig propaganda söndrar samhället.
– Allmänhetens intresse för ukrainarnas historia och arbetet med ukrainska klassiker har vuxit avsevärt. Teatrarna svarar på detta med nya produktioner.
Hur märkligt det än låter, menar Anatolii, så har kriget därmed gynnat utvecklingen av den nationella kulturen. Den som har fått stå tillbaka för den ryska som under en lång tid kan sägas ha infiltrerat kulturlivet i syfte att främja rysk ideologi i Ukraina.
Med krigets utbrott förändrades situationen dramatiskt. Nu började ukrainarna alltså förkasta angriparnas kultur som så länge hade sipprat in i deras vardag, språk och liv.
– Det är förvånande hur snabbt alla dessa ryska kulturpersonligheter ersattes av nya namn inom ukrainsk musik, film, litteratur och teater. Det är därför kriget bidrar till utvecklingen av den ukrainska kulturen.
Och publiken strömmar till teatrarna. Något som kanske kan förvåna oss som inte befinner oss i krig. Hur vågar man gå dit? Ibland med risk för sitt liv? Anatolii är mindre överraskad.
– Teatern spelar trots allt en stor roll för att bevara medborgarnas mentala hälsa. Det händer ofta att biljetterna är slutsålda i förväg. Och det gäller inte bara i huvudstaden.
Han ser hur teatern kan inspirera, lugna och ge hopp om framtiden.
– Teatern distraherar från krigets fruktansvärda verklighet. Under åtminstone några timmar kastas du in i en vackrare värld och flyr från flyganfall, beskjutning, förstörelse och död. Jag är övertygad om att dessa mycket svåra tider för vårt folk kommer att föda nya teatergenier, precis som under den ukrainska revolutionen 1917–1920. Vi kommer att se stora framsteg i utvecklingen av kulturindustrin, inklusive teater.
Så hur är det då att jobba med kultur mitt i ett pågående krig? Antoliis svar är prosaiskt:
– Att vara kulturarbetare under kriget är samma sak som före kriget, men mer ansvarsfullt. Det är först i kritiska perioder som man inser hur viktig kultur är – och hur viktigt ens arbete är för ukrainarna. När allt kommer omkring är man en del av det som ryssarna vill förstöra: det ukrainska folket med sitt urgamla språk, traditioner och arv.
Triangle of Ukrainian Artists
Vad gör Sverige för att stötta Ukrainas teaterliv? Ett initiativ är EU-finansierade Triangle of Ukrainian Artists. Idén kom från dokumentärfilmaren Staffan Julén och av Nina Röhlcke, chef och projektledare för internationella samarbeten på Kulturhuset Stadsteatern.
Projektet är ett samarbete mellan flera kulturaktörer i Ukraina, Polen och Sverige, med målet att ukrainska dramatiker ska kunna fortsätta att jobba trots det pågående kriget. Det sker bland annat i form av skrivarresidens, materiellt stöd och översättningar till svenska. Men lika viktigt är att under vinjetten Ukraine Artistic Meetings upprätta ett kollegialt nätverk i form av återkommande träffar på Kulturhuset Stadsteatern.
En av Triangle of Ukrainian Artists partners är just Theatre of Playwrights i Kiev, som inom ramen för projektet har beställt tio nyskrivna kortpjäser av ukrainska dramatiker vilka under skrivperioden har erbjudits residens hos konsthallen Rikstolvan på Österlen. Dessa pjäser kommer att presenteras på scenkonstbiennalen i Östersund i juni, men också i form av en teaterfestival i Kiev. De kommer även att visas online.
Clowner utan gränser
Några som har verkat på plats i Ukraina är svenska Clowner utan gränser. Sedan krigets start har de spelat för barn och unga där ett skratt kan behövas som mest, men också arrangerat workshops med clownkollegor i Ukraina, som är ett land med en stark cirkuskultur.
En av artisterna är Kajsa Mobacke Englund, artistansvarig på kansliet och utövande clown. Själv har hon varit i Ukraina två gånger. Ett ögonblick som stannat kvar lite extra är när hon kom till en ekande marmorsal i ett gammalt spahotell utanför Kiev, som nu hade förvandlats till ett hem för barn som förlorat sina föräldrar i kriget.
– Jag slogs av hur nyfikna, kontaktsökande och lekfulla de var. Som om kriget trots allt inte kunnat ta det djupt mänskliga ur dem – att glädjas i mötet med andra, säger Karin.
Kriget mot kulturen
Sedan Rysslands invasion i februari 2022 har över 2 000 muséer, teatrar, bibliotek och andra kulturinstitutioner förstörts eller skadats i Ukraina. Mest omtalad är attacken mot teatern i Mariupol, där hundratals människor som sökt skydd tros ha dött. Enligt Unesco kommer det att kosta över 95 miljarder kronor att återuppbygga de förstörda kulturplatserna.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2025-03-03
