Text: Martin Gelin Illustration: Svalan Sörblom
Den amerikanska yttrandefriheten var fortfarande vid liv när JD Vance besökte Kennedy Center i Washington den 14 mars i år. USA:s vicepresident har tillsammans med Donald Trump ägnat våren åt kontroversiella politiska ingrepp i många av landets mest anrika kulturinstitutioner. Nu möttes han av öronbedövande burop när han klev in på första balkong, tillsammans med sin fru Usha Vance. Den planerade konserten fick skjutas upp 25 minuter på grund av tumultet.
”Du har förstört den här platsen!” ropade en person till Vance när han kom in i rummet.
Det hör knappast till vanligheterna att den mestadels äldre och sofistikerade publiken på Washingtons mest prestigefulla kulturcenter tar till högljudda vrål. Men buropen säger något om hur avskydd Trump-administrationen har blivit i den amerikanska kultursektorn.
I februari sparkade Trump, utan orsak, direktören för Kennedy Center, ihop med de 13 styrelsemedlemmarna. Han utropade sedan sig själv till ny direktör tillsammans med den högerradikala diplomaten Richard Grenell. “Vi har tagit över Kennedy Center. Vi gillade inte vad de visade”, sade Trump kort efteråt. Framöver lovade han att se till att det inte längre får förekomma några ”woke” föreställningar på Kennedy Center.
Detta är ett av otaliga exempel på hur Trump-administrationen försöker styra amerikansk kultur. Målet är att stoppa kulturutövare som uppfattas stå i opposition till Trumps egen konservativa nationalism. ”NO MORE DRAG SHOWS, OR OTHER ANTI-AMERICAN PROPAGANDA – ONLY THE BEST”, skrev Trump i versaler i början av året, i samband med att han genomförde sina dekret för en ny ”patriotisk” era i amerikansk kultur.
I kultursektorn beskrivs det som nu sker i USA som den mest omfattande offensiven mot konstnärlig frihet sedan 1950-talets McCarthyism, då den högerradikale senatorn Joseph McCarthy bedrev en liknande offensiv mot kulturutövare och forskare som uppfattades som vänstersympatisörer.
Det är inte bara Washingtons anrika kulturcenter som drabbas, utan mycket av den breda populärkulturen och underhållningsindustrin. I Hollywood försöker många filmstudior och streamingtjänster desperat anpassa sig efter Trumps nya krav på att slopa mångfaldsinitiativ. Samtidigt har han utsett skådespelarna och Trump-anhängarna Mel Gibson, Jon Voight och Sylvester Stallone till ”special ambassadors” för att hålla ett vakande öga på drömfabriken.
Men precis som på 1950-talet är motståndet också starkt. Trots att de individer och institutioner som protesterar mot Trump löper risk för hårda repressalier.
•••
Ralph Sevush är direktör för The Dramatists Guild of America, en förening för pjäsförfattare och kompositörer som representerar många medlemmar som arbetat med Kennedy Center. Efter Trumps besked att han tar över institutionen ordnade Sevush en bojkott.
–Trump utsåg sig själv till direktör och ersatte hela styrelsen med sina egna partilojalister och vänner. Det strider mot organisationens självständighet. Vi har informerat våra medlemmar om Trumps aktiviteter och uppmuntrat dem att kontakta sina egna kongressledamöter för att uttrycka sina åsikter om detta, säger Ralph Sevush.
Sedan 1960-talet har det talats om ett kulturkrig i USA – ett luddigt samlingsnamn för alla de politiska konflikter som handlar om diskriminering, identitet, sexualitet och livsstilsfrågor. Men nu handlar kulturkriget i USA väldigt konkret om själva kulturinstitutionerna.
Donald Trump vill förbjuda alla former av arbete för mångfald och försöken att motverka diskriminering, som blev allt vanligare under hans egen första mandatperiod som president, 2017–2021. Han vill straffa och bötfälla kulturorganisationer som exempelvis söker stöd från National Endowment for the Arts (NEA), som kan beskrivas som USA:s motsvarighet till Statens kulturråd, även om den redan tidigare var relativt knapphändigt finansierad.
Risken är nu, enligt amerikanska kulturutövare och fackförbund, att Trumps aktioner skapar en landsomfattande oro som leder till självcensur.
– Kulturorganisationer som ansöker om bidrag kan nu ställas till straffrättsligt ansvar om de inte följer Trumps verkställande order. Samma rasistiska och könsbaserade styrning av konstnärligt innehåll ska även införas på andra statliga byråer, som National Endowment for the Humanities (NEH) och till och med på privata utbildningsinstitutioner, säger Ralph Sevush och fortsätter:
– Trumps regim inför till och med de här restriktionerna på delstatsnivå och stoppar medel som redan har röstats igenom av kongressen om de inte följer hans ständigt växande hög av krav.
Han varnar även för en flod av kontroversiella attacker mot kultur, konst och utbildning på delstatsnivå, där de mest konservativa delstatsregeringarna nu känner sig otyglade att genomföra en allt mer aggressiv styrning av det lokala kulturutbudet.
På fackliga organisationer i kultursektorn pågår nu närmast panikartade diskussioner om vad som egentligen får göras utan att riskera straff från Washington. Sevush menar att många av Trumps åtgärder sannolikt strider mot den amerikanska grundlagen och yttrandefriheten.
– Kan en teaterfestival betona att deras pjäsförfattare är kvinnor, svarta eller hbtq? Kan transpersoner uppträda i roller som inte är ämnade för det kön de föddes med? Riskerar författare som är migranter att kidnappas och deporteras? Och vad händer om de skapar verk som kritiserar regimen?
Enligt Gordon Cox, en amerikansk journalist som länge bevakat scenkonst och Broadway för branschtidningen Variety i USA, är de två mest alarmerande åtgärderna från Trump dels de kraftiga nedskärningarna i stödet till många kulturinstitutioner, dels nya restriktioner för vilken sorts kulturella verksamheter som alls ska få stöd.
– Det som sticker ut mest av det Trump hittills har gjort är nedskärningarna i personal och resurser för NEH och de nya kraven för att få stöd från NEA, där det nu krävs att ingen får lyfta ”genderideologi”. Det betyder att alla verk måste rätta sig efter Trump-administrationens högerideologiska proklamering. Som att det enbart finns två kön, säger Gordon Cox.
Stefan Hansen, som tillträdde som Sveriges kulturråd i Washington förra hösten, ser samtidigt hur regeringens krav även påverkar de kulturella sektorer som finansieras privat.
–Trumps åtgärder påverkar kulturlivet generellt och federala kulturmyndigheter specifikt, med betoning på konservativa och traditionella värderingar kring amerikansk historia och kultur. Konstens roll som nationshyllande lyfts fram och rollen som problematiserande lyfts bort.
– Kulturfinansieringen påverkas av ordern om tillfälliga stopp för federala bidrag och lån, men också av förändrade prioriteringar för anslagen. Mycket av kulturen i USA drivs privat, men även privata institutioner och aktörer påverkas indirekt av den federala styrningen, eftersom det råder en stor osäkerhet kring vad som gäller och för vem, säger Stefan Hansen.
•••
Men den skräck och oro som Trump-administrationen sprider bland kulturinstitutioner i landet leder också till att allt fler nu höjer rösten.
Penny Abeywardena arbetade med diplomatiska och kulturella frågor för New Yorks stadshus förra gången Donald Trump var president, som kommissionär för internationella relationer. Hon såg då hur städer och demokratiskt styrda delstater i USA stod rakryggade mot Trumps påtryckningar och hoppas att samma sak kommer att ske denna gång, även om pressen är betydligt hårdare från Washington nu.
– Städer och lokala regeringar har fortfarande mycket makt i USA. Jag ser gott om lokala ledare som håller fast vid sina värderingar och principer. Stämningen i New York präglas tveklöst av ilska och sorg, men också av aktivism, säger hon.
Förra gången Trump blev president väcktes en landsomfattande våg av politisk konst och protester som förändrade många kulturinstitutioner. Bland annat blev det allt vanligare med just de mångfaldsinitiativ som Trump och Vance nu försöker stoppa. Men framför allt såg USA en våg av filmer, pjäser, musikaler och andra konstnärliga uttryck som tydligt stod i opposition mot Trumps politik. Får vi uppleva en lika stark kulturell motståndsrörelse även nu?
När Trump tillträdde i januari var det gott om prognoser som pekade på motsatsen. En bred nationalistisk högersväng förutspåddes även i kulturen, där bland annat New York Magazine publicerade ett uppmärksammat reportage om den unga, välbärgade nationalistiska högern som dominerar sociala plattformar som Tiktok och Youtube, och även attraherar en växande skara artister. Men under våren har vi snarare sett hur Trumps extremism lett till en märkbar rekyleffekt från kulturutövare – precis som 2017.
De företag som rättat sig efter Trumps krav, som varuhuskedjan Target, har drabbats av kraftiga konsumentbojkotter och förlorat marknadsvärde. Kulturutövare som vägrar foga sig för Trump får däremot starkt stöd.
– De flesta konstnärliga verksamheter, teatrar, scener och kulturinstitutioner står rakryggade och insisterar på sin konstnärliga frihet. The Public Theater i New York har till exempel stämt NEA över de nya kraven på att förbjuda ”genderideologi”. Och producenterna för musikalen Hamilton har ställt in alla föreställningar på Kennedy Center, säger journalisten Gordon Cox.
I april blev Harvard det första universitetet som trotsade Trumps krav på politisk styrning och snart följde ett upprop där 130 andra universitet och college skrev en gemensam protest mot administrationen. Tusentals stora demonstrationer har också ägt rum över landet under våren.
Något väsentligt som förändrats från förra gången Trump var president är att många av de mäktiga kulturinstitutionerna nu står bättre rustade och har ett djupare institutionellt stöd för mångfald och idéer om tolerans och arbete mot diskriminering. Så även om Trump är hårdare i sina attacker möter han också ett motstånd som är bättre organiserat.
– I kulturen och scenkonsten ser vi i dag en våg av politiskt motiverade pjäser, musikaler och shower som står i tydlig opposition till Trump. Jag tror också vi kommer att få se äldre shower återvända med ny relevans. Det händer redan med exempelvis Broadway-produktionen av Cabaret, en isande skildring av fascismens framfart, säger Gordon Cox.
Ett annat exempel är en nyproduktion av Good Night, and Good Luck, som skildrar den oberoende journalistikens utmaningar under just McCarthy-åren. Pjäsen var en succé på Broadway 2005, under Bush-regimen och Irakkriget, då det också pågick landsomfattande debatter i USA om hur Washington försökte styra kultur och medier. Den blev även en populär Hollywoodfilm, men sätts nu upp i en ny kontext, med Trump som otyglad auktoritär ledare.
– Berättelsen om en nyhetsorganisation som står upp mot statlig korruption känns mycket mer samtida nu än den skulle ha gjort för ett par år sedan, säger Gordon Cox.
Kulturrådet Stefan Hansen har sett liknande tendenser i kulturlivet i Washington.
– Ja, det finns absolut tecken på att kulturutövare återigen mobiliserar sig för att försvara yttrandefrihet och mångfald. Men många kulturinstitutioner fokuserar främst på att överleva, snarare än att kanske skapa protestkonst.
Han påminner om att den största inkomstkällan för många kulturverksamheter i USA inte är federalt stöd, utan privat: mecenater, stiftelser och biljettintäkter.
– För scenkonsten i USA har publiken inte återhämtat sig sedan pandemin. Nu ser vi också att många stiftelser, som traditionellt stöttat kulturinstitutionerna, de senaste åren gått över till mer sociala projekt för att utjämna ekonomisk ojämlikhet.
Så hur påverkas det svenska kulturlivet? Nyligen meddelade Världskulturmuseet i Göteborg att man vägrar skriva på ett avtal från den amerikanska ambassaden och därmed kan gå miste om ekonomiskt stöd. Avtalet krävde att museet inte skulle inkludera mångfald och jämställdhet i sin nya utställning om urfolk. Stefan Hansen ser ändå en fortsatt stark vilja till transatlantiska kultursamarbeten.
– Det jag framför allt ser är att konstnärer och kulturarbetare vill fortsätta samarbeta med privata kulturaktörer i USA – och den viljan är ömsesidig. Nyfikenheten och lusten till att samverka med det svenska kulturlivet är mycket stor. Där finns en kraft att ta vara på i att Sverige står upp för konstnärlig frihet och principen om armlängds avstånd. Det blir ytterligare en dimension av vårt kulturfrämjande och vår kulturexport, säger Hansen.
•••
Trots motståndet från kulturutövare, nationella protester och domstolar som satt stopp för många av försöken att öka den politiska styrningen av kultur och utbildning, märks inga tecken på att Donald Trump själv tänker bromsa sin offensiv mot kulturinstitutionerna.
I april attackerade han två av landets viktigaste, offentligt finansierade museum, Smithsonian och National Museum of African American History & Culture. Enligt Trump är de ”splittrande” institutioner som ”basunerar ut olämpliga ideologier“.
Särskilt oroväckande för kulturens hälsa i USA är också de problem som nu möter besökare, artister och kulturutövare som söker visum i USA. Den brittiska artisten FKA Twigs ställde nyligen in en turné i USA, med hänvisning till Trump. Det kan alltså bli betydligt svårare för amerikanska scener att attrahera internationella talanger i takt med att globala nyhetsmedier fylls av rubriker om trakasserier och hotfull behandling av besökare.
– Jag känner flera producenter och regissörer som är oroade över att Trumps handelstullar kommer göra det svårare för kulturutövare att resa över landsgränser. Det här kan få stora effekter, både ekonomiskt och kulturellt, säger Gordon Cox.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2025-05-28
