Text: Sara Martinsson, Foto: Fleur Charlesworth
Den gamla bilden av opera med guldinfattade inredningsdetaljer, stoppade sammetsstolar, frasiga klänningar och kungaloger kommer direkt på skam. Opera kan också vara hämtpizza delad i all hast med kollegorna i ett stökigt kontorsrum, medan planer görs för nästa föreställning i ett gathörn ett kvarter bort.
– Låt oss säga att vi är ett litet team, men vi gör ett väldigt stort arbete, säger Richard Willacy, kompaniets VD och konstnärlige ledare mellan pizzatuggorna.
Med endast tre anställda vänder Birmingham Opera Company upp och ned på fördomarna om sin traditionstyngda konstform. De har ingen permanent scen. Inga anställda musiker eller sångare. När de sätter upp klassiker som Wagners Rehnguldet kommer 70 procent av ensemblen från etniska minoritetsgrupper. Publiken i sin tur – den står upp.
Det banbrytande arbetet har genererat kompaniet stor uppmärksamhet både i Storbritannien och internationellt. Ansedda tidningen The Spectator kallade dem 2021 för den ”obestridligt mest konstnärligt betydelsefulla kraften inom brittisk opera detta århundrade”.
– Till skillnad från andra operahus har vi inga separata avdelningar, säger Richard Willacy. Det innebär förstås att vi anlitar många frilansare, musiker, producenter och teknisk personal som går in och ut ur våra olika projekt. Men också att vi ser till att det alltid finns möjlighet för våra volontärer att engagera sig ännu mer.
Förutom Richard Willacy utgörs Birmingham Opera Companys personalstyrka av Hannah Griffiths, kompaniets biträdande VD och Diandra McCalla, kreativ producent. Med en så slimmad organisation utmärker de sig i en skärva av scenkonsten där tunga institutioner med en mängd fasta medarbetare ofta är standard.
På kompaniets hemsida kan vem som helst gå in och anmäla sig som volontär, och då handlar det absolut inte bara om att dra kablar eller sitta i biljettluckan. Ansökningarna för dansare, skådespelare, körmedlemmar och solister är alltid öppna, och ingen audition krävs.
– Det enda du behöver för att vara med är lust, säger Hannah Griffiths och fortsätter:
– Vissa av våra volontärer har ingen tidigare erfarenhet av opera alls. Men de har andra erfarenheter och färdigheter. Vår uppgift är att ta vara på dessa i den kreativa processen. Ofta kan dessutom den som möter opera för första gången ha de mest insiktsfulla kommentarerna. Jag får lika stora kickar av att samarbeta med någon hyllad operastjärna som med en nybörjare från Birminghams förorter.
Birmingham är en lite speciell plats att göra opera på. Med sina dryga en miljon invånare är staden inte bara Storbritanniens näst största. Befolkningen är också hela Europas yngsta. 40 procent av de boende här är under 25 år. Mer än hälften av invånarna har dessutom bakgrund i etniska minoritetsgrupper. Den demografiska sammansättningen avspeglar sig både på operakompaniets scener och i publiken.
Samtidigt står staden inför en rad utmaningar. När tidigare billiga bostadsområden blir gentrifierade och människor från en högre socioekonomisk grupp flyttar in drivs fattiga bort. Det blir dyrare att leva och svårare att hitta någonstans att bo. Eftersom Birmingham Opera Company arbetar så nära människorna i staden är det omöjligt att inte påverkas av sådana omständigheter.
– Vi märker hela tiden hur välgörenhetsorganisationer och andra grupper som vi samarbetar med blir mer och mer pressade, säger Diandra McCalla. Som jag ser det är en av mina största utmaningar att hitta sätt att jobba på som är meningsfulla och stödjande för dem. Operan får inte bli bara ytterligare en belastning för deras nuvarande, tuffa situation.
Förutom volontärsystemet, där amatörer och proffs delar scen och skapar föreställningar tillsammans, utmärker sig alltså Birmingham Opera Company även genom att inte ha en fast scen. Sedan grundaren Graham Vick drog igång verksamheten 1987 har man, i stället för att kräva av publiken att de kommer till dem, själva uppsökt publiken. Föreställningar har hållits på allt från den stora tågstationen New Street Station till i nedlagda fabrikslokaler.
– Jag uppskattar verkligen att vi i vårt arbete utgår från staden vi verkar i, säger Hannah Griffiths, som har erfarenhet från flera större och mer konventionella institutioner, bland annat Göteborgsoperan.
– Vi är ständigt i kontakt med människorna som bor här. När vi utvecklar nya projekt gör vi det i dialog med de boende, oavsett om det handlar om att aktivt gå ut och söka volontärer eller bara samtala med folk som vi möter i samband med våra arrangemang. Vi är verkligen hängivna inför att finnas här – och vill visa det.
De senaste åren har statliga stöd till opera skurits ned drastiskt i Storbritannien. Vissa talar till och med om att konstformen befinner sig i ekonomisk kris.
För Birmingham Opera Company är medel från det nationella kulturrådet absolut nödvändiga för kompaniets överlevnad. Ett antal andra intäktsströmmar finns dock. På hemsidan har de ett litet musikbibliotek där utlån förser dem med mindre intäkter. Vid sidan av detta drivs verksamheten av bidrag från staden, biljettköp, stiftelser och av donationer. De sistnämnda hoppas de ska växa i framtiden.
– Vi har haft svårt att få personer med riktigt hög inkomst att donera. I Storbritannien står de annars för mer än hälften av stödet till operakompanier, inte minst till privata operahus, säger Richard Willacy.
På schemat inför 2024 finns såväl ett antal mindre föreställningar som ett, riktigt stort arrangemang i juli. Var i staden detta kommer att äga rum är fortfarande inte helt bestämt. Men att det kommer att bli i en okonventionell miljö, där operan får möta Birmingham-borna på deras hemmaplan är säkert:
– Visst är det tufft att producera opera i byggnader som till och med kan sakna el och vatten, konstaterar Hannah Griffiths.
– Men för mig är faktumet att ställas inför och lösa just den sortens stora utmaningar verkligen vad som gör det här arbetet så otroligt spännande.
Birmingham Opera Company
Birmingham Opera Company startades av Sir Graham Vick 1987. Drivs av en tre personer stor personalstyrka och saknar fast scen. Har ett omfattande volontärprogram, där hundratals frivilliga deltar och skapar föreställningarna tillsammans med professionella musiker och sångare. Producerar opera i allt från tomma lagerlokaler och fabriker till på tågstationer och parkeringsplatser.
I våras bjöd Scen & Film in Birmingham Opera Company till Scenkonstbiennalen 2023 och deras seminarie går att se på Mina Sidor. Den senaste uppsättningen, The Decision, finns att se gratis på operans hemsida: birminghamopera.org.uk
3 föreställningar
Othello, Verdi, (2009)
Verdis klassiska opera för första gången med en svart sångare, Ronald Samm, i titelrollen. Producerad i en gammal industrilokal i centrala Birmingham, ”så långt ifrån ett tempel för konsten man kan komma”, enligt Graham Vick.
Mittwoch aus licht, Stockhausen, (2012)
Världens första, fulla uppsättning av den elektroniske experimentkompositören Karlheinz Stockhausens verk. Publiken fick se svävande sångare och musiker, och på en skärm visades en stråkkvartett framförd från flygande helikoptrar.
The Decision, Brecht/Eisler, (2023)
Den senaste stora produktionen, i en tom lokal i Birminghams juveldistrikt, tacklar kommunismens förtryck i Sovjet och Kina. I dörren gavs hela publiken röda kepsar, jackor och halsdukar, och hälsades som ”kamrater” av ensemblen också klädd i rött.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2023-12-15
