I skrivande stund sitter jag i skuggan av ett sumakträd på en bakgård i almedalsveckans Visby. Kulturministern var årets invigningstalare och hennes tal underströk vikten av ett inkluderande samhälle och att vi gemensamt måste verka för att både upprätthålla och utveckla den öppenhet och tolerans som är utmärkande för en fungerande demokrati. Där ger jag henne verkligen rätt.
Almedalen har kallats för mycket under åren – ett evenemang för lobbyister, en mässa för storföretagen, ett politikens Kiviks marknad indränkt i rosé. Men oavsett vad så är det en världsunik plats där medborgare, förtroendevalda, näringsliv och civilsamhälle möts i samtal och debatter, både uppstyrt och improviserat, utan vare sig avgifter eller kontroller.
Mordet på psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren som satte punkt för förra årets almedalsvecka har föranlett ett rigoröst säkerhetsarbete för att det fortsatt ska vara en trygg och öppen plats. Många har tvekat inför sin närvaro i år, mordet var en attack mot demokratin som gett ett anslag till hela evenemanget, men också och en mening till att vi ändå är här. Det har anordnats ovanligt många seminarier och paneler om hoten mot och värdet av den öppna demokratin. Den kampen kan vi aldrig släppa.
Efter en avtalstung vår har vi nu kommit överens med våra motparter på scenkonstområdet, Svensk Scenkonst, om flera förnyade kollektivavtal – ett nytt avtal för institutionsteatrar, ett för frigrupper inom scen, ett för frigrupper inom dans och ett för privata scener. Vi har även ett nytt avtal med Sveriges Radio och ett nytt film- TV- och videoinspelningsavtal med Almega/Medieföretagen. Efter sommaren fortsätter vi förhandlingarna om nytt SvT-avtal, och med producenterna om upphovsrättsliga ersättningar för film och TV drama.
Inflationen och en tuff ekonomisk situation har bidragit till ett extra svårt förhandlingsläge, men vi har ändå fått till en hel del saker som vi är väldigt nöjda med. Förutom märket på alla avtalen har vi fått igenom höjda lägstlöner i alla scenkonstavtalen, ett försöksavtal för praktik på de privata scenerna för musikalartister och dansare och en partsgemensam arbetsgrupp som ska hantera hur designdelen för maskörer ska ersättas på scensidan.
Det är också en stor framgång att Almega/Medieföretagen äntligen erkänner huvudklippare inom film och TV drama som upphovspersoner i kollektivavtalet och att de därigenom blir berättigade till upphovsrättslig ersättning. Det har förbundet kämpat för länge, och det är ett mycket viktigt steg i kampen för en stärkt upphovsrätt för våra medlemsgrupper. Vi är däremot besvikna över att våra motparter inte är beredda att inkludera ljuddesign och maskdesign som upphovspersoner i kollektivavtalet. Det kommer vi fortsätta verka för i kommande avtalsförhandlingar. Vi kommer tillsammans med arbetsgivarsidan fortsätta vårt gemensamma arbete för att förbättra arbetsmiljön inom film och TV.
Det har varit ett oerhört intensivt år för förbundet, men också för världen. Det är nåt märkligt att man trots all dramatik och oro kan sitta så här och njuta i skuggan av ett sumakträd samtidigt som det pågår ett anfallskrig i Ukraina. Samtidigt som jämställdheten går bakåt och demokratin utmanas. Och när det händer något så fasansfullt som att någon mördas på öppen gata undrade man om vardagen någonsin skulle återhämta sig. Men vardagen kommer tillbaka, och tack och lov för det. När världen bjuder på så mycket dramatik förstår man att vardagen är en gåva som bjuder på lugn, avspänning och förutsebarhet. Vi behöver vardagen för att fungera, för att kunna fortsätta arbeta långsiktigt för bättre villkor.
Det är sant som en av rösterna jag hört i Almedalen – återtar vi vardagen, då återtar vi demokratin.
Jag vill tacka alla delegationer och förhandlare som företrätt Scen & Film i vårens förhandlingar. Tack vare ert arbete kan vi gå in i sommaren med förbättrade villkor. Jag önskar er och alla medlemmar en riktigt skön sommar.
Publicerad: 2023-06-30
