Text: Julia Carldéhn Foto: Ceen Wahren
Kreativitet föds inte i ett vakuum. För att Sverige ska ha en levande scenkonst behövs platser där nya erfarenheter får ta form och bekantskaper kan uppstå. Kompetensutveckling är sedan starten 1999 en grundpelare i Teateralliansen och ett svar på en arbetsmarknad där få är fast anställda och många rör sig mellan kortare uppdrag.
Frilansare inom kultursektorn kämpar särskilt hårt med osäkerheten och har ofta ingenstans att ta vägen mellan anställningar. Teateralliansens kompetensutveckling ska därför skapa kontaktytor och ge människor sammanhang och tillhörighet utanför teaterhusen.
– Jag brukar beskriva oss som en möjliggörare. Där vi antingen ger kurser eller är en part bland flera som gör att samarbeten blir av, säger Lisbeth Pettersson som är ansvarig för kompetensutveckling för skådespelare på Teateralliansen.
Tidigare riktade sig kompetensutvecklingen enbart till frilansande skådespelare, men tack vare extra medel från pandemiåren kan nu även frilansande regissörer, scenografer och kostymdesigners söka kurserna kostnadsfritt.
– När vi blandar yrkesgrupper och sätter ihop folk på en kurs har jag märkt att det inte är ovanligt att de jobbar tillsammans efter några månader, säger Lisbeth.
Vårens fokus är att arbeta med text – det fungerar som en slags ”kontaktyta” för att ytterligare stärka mötet mellan olika yrkesroller. Att arbeta med terminsteman är nytt för i år och sprunget ur ett initiativ från Sara Giese. Sara är regissör och håller i workshopen Arbeta med regissörer, där skådespelare får möjlighet att testa olika regimetoder.
Workshopen huserar denna gång i Dansalliansens studio i Nacka. Rummet har rektangulära fönster för maximalt ljusinsläpp. Utmed ena långsidan finns en helkroppspegel. I dag är den dold bakom ett vitt draperi, kanske för att undvika självmedvetna blickar.
– Till skillnad från en vanlig repetitionsdag ligger fokus inte på resultatet, utan på processen. Här får deltagarna möjlighet att jobba i en trygg miljö och experimentera, våga ta risker utan att bli bedömda. Det är viktigt för kreativiteten och självförtroendet, säger Sara.
Skissartat målas karaktärer i studion upp. Sara viskar direktiv i öronen, knackar deltagarna på ryggen och bjuder in till samtal. Gruppen är i rörelse. Är helt stilla. Sjunger högt. Mumlar lågt. Kropparnas möten skapar både dynamik och skav.
För många fyller kompetensutvecklingen det tomrum som kan uppstå mellan uppdragen. Fedelia Malmgren Nesi är skådespelare och en av kursdeltagarna och har fram till nu arbetat på samma institution sedan hon tog examen från Teaterhögskolan 2024.
– Jag sökte till workshopen för att inte tappa leken, nyfikenheten och gemenskapen. Det är lätt att hamna utanför den här världen och det kan bli ensamt, säger Fedelia.
Halvvägs genom workshopen beskriver hon hur hennes tankesätt har förändrats.
– Jag tar med mig lättheten. Skådespeleri ska inte vara svårt och jag ska lita på mig själv. På samma sätt som jag inspireras av andra ska jag ge tyngd åt att andra kan inspireras av mig. Jag påminner mig om att jag har rätt att vara här lika mycket som någon annan.
Som ett symtom på att anställningsformerna hos teaterhusen har förändrats har även kraven på frilansare ökat. Det gör behovet av en plats som tillåter experimenterande och prövande, utan att nästa jobb står på spel, ännu större.
– Man vill vara anställningsbar. Det påverkar modet att våga testa nya saker. Man blir helt enkelt rädd för att misslyckas eller uppfattas som krånglig, säger Sara Giese.
Hon har själv varit kursdeltagare och gått Teateralliansens ledarskapsutbildning för regissörer. För Sara blev det inte bara ett verktyg för arbetsledning, utan också en påminnelse om skråtillhörighet.
– Att möta andra regissörer var revolutionerande. Vanligen jobbar vi i vår egen bubbla och under tidspress. Att få dela erfarenheter, problem och lösningar gjorde något med min yrkesstolthet. När man står ensam kan yrket kännas som ett hitte-på-jobb, men i mötet med kollegor uppstår en struktur. Det ger en känsla av professionalism, säger Sara.
Behovet av sammanhang och spegling tycks finnas oavsett hur länge man har varit verksam.
– Jag har jobbat länge och det är sjukt inspirerande att få ta del av hur andra scenaktörer, i olika åldrar och med skilda bakgrunder, arbetar. Ramarna för vad man tror är möjligt blir större, säger Daniel Goldmann, skådespelare och regissör som deltar på kursen.
För att nå fler och sänka trösklarna till kompetensutveckling erbjuder Teateralliansen nu delar av kursutbudet digitalt. Det gäller framför allt kurser riktade till mindre yrkesgrupper, som scenografer och kostymdesigners, vilka ofta är svåra att samla fysiskt i samma rum eftersom de verkar och bor i olika delar av landet.
När Lisbeth Pettersson blickar framåt handlar det mindre om nya satsningar och mer om att fortsätta bygga det som redan visat sig viktigt. Långsiktighet och tillhörighet för de som rör sig i en bransch präglad av ovisshet och få fasta sammanhang.
– Målet är att ännu fler frilansare ska uppleva att Teateralliansen bidrar till att göra frilanstillvaron mer hållbar. Att vi är den här möjliggöraren som skapar möten mellan kollegor, där idéer utbyts och konstnärskap stärks.
Teateralliansens kompetensutveckling
Arbetsgivaren har ansvar för kompetensutveckling, men i en bransch med få fasta anställningar behövs en kompletterande aktör. Teateralliansen erbjuder kostnadsfri kompetensutveckling för yrkesverksamma frilansare inom scenkonst. Verksamheten riktar sig till skådespelare och omfattar i dag även regissörer, scenografer och kostymdesigners i hela landet.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2026-03-06
