Varför pratar vi inte lön med varandra?
Trots att Sverige är ett av de öppnaste länderna i världen med löneuppgifter tillgängliga för alla som är intresserade, är det fortfarande obekvämt för många att prata om sin egen lön. I många andra länder i Europa är det rent av tabu. Varför är det så?
Är det för att vi hela tiden jämför oss och inte vill att andra ska tycka… ja, vaddå? Att vi borde skämmas för att vi värderas så lågt, eller att vi borde skämmas för att vi tjänar mer än någon annan?
Oavsett vad så finns det bara en part som tjänar på vårt informationsunderskott, det är arbetsgivaren. För hur ska du veta om din lön är rimlig om du inte vet vad andra har? Och hur ska kvinnor någonsin få samma lön som män om vi inte tillsammans får bättre insyn i lönesättningen? Inte för att arbetsgivarna vill att kvinnors löner ska ligga lägre, men utan krav på ökad transparens förmår de uppenbarligen inte komma till rätta med problemet.
I Sverige har osakliga skillnader på grund av kön varit olagligt i 46 år. Ändå tjänar kvinnor enligt SCB drygt 10 % mindre är män. Fortfarande. Tar man hänsyn till utbildning, ålder och yrkesval är den oförklarade skillnaden drygt 5 % för likvärdigt arbete, men de senaste åren har utvecklingen gått åt fel håll och lönegapet ökar. Jämfört med många andra länder har Sverige gjort en hel del för att komma till rätta med skillnaderna mellan kvinnor och män, exempelvis genom lönekartläggningar, men påföljderna för de som brister i rapporteringen är alltför svaga för att öka takten.
För att komma till rätta med osakliga löneskillnader, i synnerhet skillnader utifrån kön, har EU beslutat om ett lönetransparensdirektiv. Sverige skulle genomföra direktivet nu i juli, men efter påtryckningar från arbetsgivarsidan har man skjutit upp implementeringen för att försöka omförhandla vissa delar för att bättre fungera under svenska förhållanden. Men direktivet behövs och om man inte lyckas skjuta fram det ytterligare ska direktivet vara infört i svensk lag senast i juli 2027.
Ojämställdheten på arbetsmarknaden är inte bara kopplad till lön. Sverige brottas med en seglivad könssegregerad arbetsmarknad och politiska strömningar driver på för mer traditionella könsroller. Men ökad transparens om lön är ett viktigt steg på vägen och direktivet innehåller flera fördelar för alla arbetstagare. Direktivet innebär att arbetsgivaren måste presentera ingångslön eller löneintervall i god tid för den som söker jobb, så att den kan förbereda sig. Exempelvis i en platsannons. Och för att du inte ska släpa med dig en låg lön mellan olika jobb får arbetsgivaren inte fråga vad du tjänade hos en tidigare arbetsgivare. Som anställd får du rätt att begära ut information från arbetsgivaren om snittlöner för tjänster som är likvärdiga med ditt arbete, baserat på kön.
Trots att vi sällan pratar om vad vi tjänar är det inte ovanligt att arbetsgivare uttrycker att du inte får prata med någon annan om vad ni kommit överens om. Med det nya direktivet blir det tydligt att arbetsgivaren inte får hindra dig från att prata med andra om din lön.
Att sätta lön är en kompetens, men det är också ett ansvar. I de flesta kollektivavtal på svensk arbetsmarknad sätts lönen individuellt. Det innebär att du som anställd ska veta vad din lön bygger på och vad du behöver göra för att lönen ska förändras. Men då måste du också ha insyn i var lönerna ligger.
Prata om det.
Simon Norrthon, förbundsordförande.
Foto: Melker Dahlstrand
Publicerad: 2026-05-04
