Det är en svettig sommardag i Rom och på inspelningsplatsen för Ridley Scotts episka film House of Gucci råder en laddad stämning. Filmteamet har samlats, kamerorna är på plats och förväntan hänger tung i luften. Plötsligt bryts tystnaden av en märklig uppenbarelse.
En kortvuxen, satt figur iklädd en rutig kostym gör entré, och med en dramatisk gest ropar han: “Papa!” Det är Jared Leto, fullständigt förvandlad till karaktären Paolo Gucci som ropar till Al Pacino, som ska spela hans far i filmen. Pacino stannar upp med blicken fastnaglad vid den märklige gestalten framför honom. Förvirringen är uppenbar när han till slut väser: ”Dra åt helvete.”
Jared Letos metamorfos till Paolo Gucci var så övertygande att inte ens Al Pacino – mannen som definierat generationers skådespeleri – kände igen sin kollega. Bakom denna förvandling låg en intensiv och kaotisk skapelseprocess, signerad av maskören och perukmakaren AnnaCarin Lock och hennes kollega, maskören Göran Lundström.
– Det var knappast de bästa förutsättningarna, säger AnnaCarin. Vi hade extremt kort tid på oss och skulle inte hinna träffa Jared förrän vi kom till Italien där inspelningen ägde rum. Men jag älskar en utmaning, och chansen att få vara en del av en fullskalig Hollywood-produktion var oemotståndlig.
Utan att tveka dök AnnaCarin och Göran djupt ner i researcharbetet för att verkligen förstå karaktären. Genom videosamtal med Jared Leto försökte de fånga hans vision, och AnnaCarin skapade två peruker baserat på de mått och specifikationer de fått. Men när AnnaCarin väl anlände till Italien tre veckor senare och såg Jared Leto i verkligheten, vällde en våg av panik över henne.
– Hans hår var mycket längre och tjockare än vad vi fått veta, och perukerna passade inte alls. Jag minns att jag tänkte: ”Herregud, hur ska jag fixa det här?”
Med bara några timmar kvar till första tagningen – och med en filmbudget på 800 miljoner kronor i potten – var AnnaCarin tvungen att snabbt knyta om peruken, en process som normalt tar över 50 timmar. Efter sju intensiva timmar, där varje hårstrå sattes på plats, kunde hon äntligen pusta ut.
När Ridley Scott och resten av filmteamet såg Jareds förvandling var de mållösa.
– Jag minns att de sa: ”Wow, oh my god, I can’t recognize him”, vilket så klart var kul, säger AnnaCarin med ett skratt.
Duons insats gick inte obemärkt förbi. Oscarsjuryn nominerade dem, tillsammans med Lady Gagas personliga perukmakare Fredric Aspiras, till en Oscar för bästa smink och hårstyling året därpå.
– Det var en stor överraskning, men såklart en fantastisk bekräftelse på att jag hade gjort något bra. Och jag har faktiskt märkt hur det har förändrat saker och ting. Nu respekteras jag på ett helt annat sätt. Jag är inte längre en underdog.
—
AnnaCarins resa till röda mattan började i den lilla byn Gustafs i Dalarna, belägen mellan Säter och Borlänge. Med en brottmålsadvokat till pappa och en lärare till mamma fanns det inga direkta kopplingar till tv- och filmvärlden i familjen under uppväxten. Hennes barndom präglades ändå av kreativitet, mycket tack vare tiden hon tillbringade med sin farmor som var textillärare.
– Vi pysslade mycket tillsammans, vilket nog lade grunden till mitt intresse för hantverk och skapande. Att jobba med händerna och vara kreativ.
Efter gymnasiet började AnnaCarin intressera sig alltmer för hår och perukmakeri. En passion som växte sig starkare trots att hon inte riktigt förstod varför.
– Jag minns att mina föräldrar var skeptiska som tusan i början, för de fattade inte ens vad en perukmakare är för något, men i dag är de jättestolta.
Då det inte fanns en formell utbildning för perukmakeri fick AnnaCarin skapa sin egen väg in i yrket. Hon tog fram telefonkatalogen och började ringa runt till alla maskörer hon kunde hitta i Sverige. Hon fann till slut en halvtidsutbildning på Folkuniversitetet som täckte teatermaskering.
– Min lärare där trodde verkligen på mig och sa att jag borde fortsätta. Det var en bekräftelse på att jag var på rätt väg.
Genom Hantverksföreningen i Stockholm fick hon sedan en specialgjord lärlingsutbildning skapad åt sig, där hon kunde arbeta praktiskt och få nya erfarenheter genom att gå bredvid maskören och perukmakaren Jenny Martinpelto, som arbetade på Cirkus och Folkoperan.
– På dagarna satt jag och nötte och nötte perukmakeri samtidigt som vi gick igenom konsthistoria, olika stilar, epoker och friseringar. Det var tufft och Jenny pushade mig hårt, men det passade mig att vara mitt i smeten och samtidigt börja bygga kontakter.
Under lärlingsutbildningen, som sträckte sig över tre år, fick AnnaCarin även arbeta med riktiga uppdrag. Ett av hennes första större projekt var musikalen Chess på Cirkus, där hon arbetade kvällar samtidigt som hon fortsatte sin utbildning på dagarna.
– Jag minns att jag varje kväll gjorde Rolf Skoglunds och Josefin Nilssons peruker. Det var en fantastiskt lärorik tid, säger AnnaCarin.
Vad krävs för att göra en bra peruk?
– Att knyta en peruk är en tidskrävande process. Jag tar först mått på skådespelaren, syr en stomme i ett fint tyllmaterial och sedan knyter jag fast hårstrå för hårstrå på stommen. Sen klipper jag, färgar och justerar peruken så att den blir som jag vill.
Ofta kan det ta över 55 timmar att tillverka en peruk, men det är inte bara tiden som är en utmaning, utan också den fysiska påfrestningen.
– Fingrarna blir helt bortdomnade efter ett tag. Speciellt under intensiva projekt då jag ibland sitter hela nätterna och knyter. Men jag tycker om det, att nöta på.
Satsas det tillräckligt på den sortens perukmakeri som du ägnar dig åt?
– Jag upplever att jag ofta får ta fajten för att man ska satsa. En äkta hårperuk kan kosta mycket pengar, men det är för att det tar tid och kräver skicklighet. Många produktioner vill inte betala och då ser man också skillnaden. Peruker kan hjälpa till att berätta en historia, men det kräver en investering.
—
Bananskal, det är så AnnaCarin Lock beskriver den första tiden som färdigutbildad. Att hon åkte runt på ett stort bananskal från ett projekt till annat.
– Jag har faktiskt sällan fått frågan om ett projekt först. Det har alltid gått till andra maskörer eller perukmakare och när de har hoppat av så har de ringt mig.
Har det varit jobbigt att inte alltid väljas först?
– Nej, det har oftast faktiskt bara blivit bra. För då har de inte så mycket förväntningar och jag har kunnat göra mitt jobb i lugn och ro och imponera dem på det sättet.
Det verkar onekligen ha funkat. Efter många år inom teatern fick AnnaCarin fler möjligheter att jobba inom film. Hon samarbetade med namnkunniga kollegor som Jenny Fred, Anders Brattås och Göran Lundström ¬– som introducerade henne till nya projekt eller rekommenderade henne vidare.
Den första filmen hon arbetade på var Populärmusik från Vittula, följt av Puss och senare Millennium-trilogin. Ett av hennes favoritprojekt är filmen Gentlemen, där hon inledde ett längre samarbete med regissören Mikael Marcimain.
– Gentlemen var ett jätteprojekt med 96 karaktärer som skulle igenom en massa olika årtionden. Men det var roliga grejer. Det var mods, det var överklass, det var pundare. Jag brukar inte titta på mitt arbete efteråt, men den är jag väldigt stolt över. Mikael pushar mig på ett väldigt bra sätt.
Arbetet gav henne en första Guldbagge. Några år senare fick hon en andra för filmen Quick.
Vad är den största skillnaden mellan att jobba med film, tv och teater?
– Filmarbetet är spännande och varierande, i kontrast till teaterns mer strukturerade rutiner. Med film och tv kan jag jobba med detaljer på ett annat sätt och vara med och forma en utveckling i en karaktär.
Hur är det att jobba nära skådespelare?
– Jag tycker mycket om att skapa en karaktär, och det gör man med den som sitter i stolen framför en. Det är ett tätt samarbete mellan kostym, regi och skådespelare. Sedan har skådespelare olika processer. Vissa är mer metodiska och andra kan skoja med en ända fram till tagning. En viktig del av mitt jobb är att vara en superbra personkännare och känna av hur folk är.
—
I en lånad studio hänger en peruk med rödbruna lockar. Den som minns Ronja Rövardotter från sin barndom skulle känna igen Birks karaktäristiska frisyr, om än några nyanser mörkare. Det är en peruk som AnnaCarin sparat från arbetet med den stora nyversionen av Astrid Lindgrens klassiker – en inspelning som tog henne tillbaka till hemtrakterna i Dalarna.
– Jag läste faktiskt först om projektet och minns att jag och en kollega pratade om vem som skulle få jobbet, så ringde de mig! Jättekul såklart, men också en stor utmaning att ge Astrid Lindgrens välkända karaktärer nya skepnader.
En annan utmaning var att dagligen sminka och klä upp över 30 rövare. Dessutom för en utomhusinspelning där lagren av kläder gjorde att rinnande svett ständigt förstörde sminket.
– Det var viktigt för mig att göra en version som var trogen Astrid Lindgrens vision. Jag ville få det att se så genuint ut som möjligt och undvika att göra det för mycket fantasy. Jag tycker faktiskt att vi lyckades.
Du har verkligen bredd i projekten du gör, vad motiverar dig?
– Att jag aldrig blir fullärd. Varje projekt är unikt och kräver sin egen lösning. Jag hoppas fler får upp ögonen för vilket spännande yrke detta är. Många tittar på allt det coola man kan göra med mask och proteser, men hår och perukmakeri är ett otroligt roligt hantverk.
Vad är det bästa med var du är i karriären just nu?
– Att jag faktiskt kan välja mellan projekt och tacka nej. Jared Leto hörde till exempel av sig och ville ha med mig på en ny storfilm, men den spelades in i Kanada. Då valde jag ett Netflix-projekt där jag för en gångs skull kunde jobba i Stockholm och vara närmare mina barn. Det kändes helt rätt.
(faktaruta)
AnnaCarin Lock
Ålder: 45 år. Bakgrund: Har varit verksam sedan 2004 och har bland annat arbetat med filmer som Populärmusik från Vittula, Puss, Millenium-trilogin och Borg McEnroe samt tv-serier som Jordskott, Jakten på en mördare och Ronja Rövardotter. Priser: Har vunnit en Guldbagge för bästa mask/smink för arbetet med Gentlemen (2014) samt för Quick (2019). Vid Oscarsgalan 2022 nominerades hon, tillsammans med Göran Lundström och Frederic Aspiras, i kategorin Bästa smink för sitt arbete med House of Gucci (2022).
Text: Linus Fremin
Foto: Oskar Omne
3 favoritperuker
Tupé till David Dencik i Gentlemen
”Vi filmade Gentlemen under lång tid och hade en tupé till David. Trots att den användes varje dag blev resultatet väldigt fint och håret gav mycket till karaktären.”
Peruk till Alexander Skarsgårds i Puss
”Det var en paus under inspelningen. När den väl togs upp igen såg inte Alexander ut som han gjorde när de började filma. Min uppgift blev att göra en identisk peruk som hans tidigare frisyr, så att det funkade med det redan filmade materialet.”
Peruk till Trine Dyrholm i Drottning Margrete
”Många av Margretes frisyrer var avancerade och då vi inte filmade kronologiskt kunde frisyrerna behöva ändras under inspelningsdagen. Så vi var tvungna att vara lite kreativa i utformningen av perukerna så att de var lätta att applicera snabbt.”
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2024-09-27
