Det kan aldrig sägas för många gånger: Sexuella trakasserier är förbjudet enligt diskrimineringslagen. Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Det är du som avgör om handlingen eller beteendet är kränkande. Det är arbetsgivarens ansvar att ingen utsätts på sin arbetsplats. Den som trakasserar måste inse att beteendet är kränkande och därför är det viktigt att det anmäls.
Om detta är vi överens, varför är då mörkertalet så stort? Teaterförbundet för scen och film måste stärka och prioritera arbetet för att motverka diskriminering. Och vi måste fortsätta att samverka med våra arbetsgivarorganisationer i dessa frågor.
I slutet av oktober medverkade jag i ett internationellt styrelsemöte inom FIA, den internationella federation som organiserar skådespelare, sångare, dansare. Även här var #metoo-kampanjen föremål för debatt, information och ställningstagande.
I Australien kontaktades den fackliga organisationen MEAA (Media, Entertainment och Arts Alliance) av två skådespelare som hade fått nog. Deras erfarenhet var att kränkningar ständigt förekom på arbetsplatsen och det fick resultatet att de antingen slutade på den arbetsplatsen eller stannande kvar och var olyckliga. De ville inte heller bara ge frågan till sitt fackförbund, utan agera själva. De ville två saker: Presentera 50 ”fallstudier” samt att förbundet tog fram statistik, samlade data. Frågeställningen utgick från: 1.Har du varit utsatt själv? 2. Har du bevittnat? 3. Har du hört talas om? Och den viktiga frågan: 5. Anmälde du?
Tanken var att samla dessa data och presentera resultaten för producenter och arbetsgivare och sedan samverka om åtgärder. Ledorden för det fortsatta arbetet är utbildning, att känna till sina rättigheter och att våga berätta om vad en utsatts för.
Från det stora engelska förbundet British Equity sa man att ”vi gör mycket men vi måste göra mer”. Här finns fall av uteslutning av medlemmar som är förövare. Det finns ett speciellt telefonnummer att ringa där speciellt utbildade personer svarar och kan hjälpa. Även här har man gjort en kartläggning som visade att av de 4 000 personer som svarade sa 56 procent att de blivit kränkta på arbetsplatsen, framförallt av arbetskamrater och högre chefer.
Equity skapade en kampanj: Creating without conflict, det vill säga rätten till konstnärligt skapande utan kränkande konflikter.
I Kanada visade en enkät att 50 procent av artisterna utsatts för kränkningar och mobbning, många har bevittnat detta utan att ha varit utsatta själva. Här har Canadian Actors Equity tagit fram ett stort material Not in our space. Ett informationsmaterial till arbetstagare och arbetsgivare om förbundets ”national anti-harassment campaign”.
På FIA-mötet antog vi också en deklaration om ytterligare åtgärder för att stärka kampen mot trakasserier och diskriminering inom scen och film/media, en arbetsgrupp ska utarbeta verktyg för alla de 87 fackförbund som är medlemmar i FIA över hela världen.
I Sverige har vi tagit förnyade kontakter med våra motparter inom scen och film för att hitta fler vägar för det fortsatta samarbetet. Målet är naturligtvis att alla former av kränkande maktutövning ska upphöra. Mycket arbete återstår, det visar #metoo- kampanjen tydligt.
ANNA CARLSON
ORDFÖRANDE
www.fia-actors.com
Publicerad: 2017-11-13
