Bland de många gästerna fanns den brittiske skådespelaren Tommy Jessop som har Downs syndrom. Han har huvudrollen i den kommande komedin My Big Fat Down Syndrome Wedding och medverkade på festivalens seminarium om casting och representation.
– Jag har samma känslor som alla andra. Därför är det viktigt att inte bli utesluten, utan att få synas och ha en röst som alla andra, sa Tommy Jessop.
Vid seminariet berättade flera andra skådespelare om hur fördomar och rädslor påverkar deras möjligheter att arbeta på jämlika villkor.
Skådespelaren Maria Wärme är rullstolsburen och tar själv initiativ för att kunna få roller.
– Jag kontaktar dem jag vill jobba med. Så har det blivit eftersom traditionell audition i regel betyder nono för mig. Jag skriver också mitt eget material och använder mycket humor, berättade hon.
Kanadensiska Dawn Jani Birley talar teckenspråk och har möts av skepsis i branschen. Ofta finns det ett motstånd mot att vara öppen för olikheter och att kommunicera på nya sätt.
– Men jag har bestämt mig för att jag har superpower och kan allt. I Sverige finns det ungefär 10000 döva personer. Vi ska inte vara exkluderade från scener och filmer, sade hon.
Årets komedifilmfestival bjöd också på visningar av flera filmer. Bland andra Lyrro – ut och invandrarna av Peter Dalle, My Uncle av Nassim Abassi från Marocko och Kiss Me Not av Ahmed Amer från Egypten.
Bland programpunkterna fanns seminarier om filmarbete i arabländer, om synsätt på kvinnor och humor. Gemensamt för alla filmer och samtal var frihet att vara, synas och ta plats precis som man är. De gästande brittiska komikerna Jennifer Saunders, Beattie Edmondson och Sally Phillips lyckades locka fram åtskilliga skrattsalvor när de berättade om sitt arbete med komedi, komisk tajming, manusprocesser och att tolka sitt eget material.
Detta var den femte internationella komedifilmfestivalen i Stockholm, som också ser ut att bli den sista – i alla fall i nuvarande form.
Publicerad: 2018-10-23
