Mitt i området som kallas Cracolândia, nära Luz Station i brasilianska storstaden São Paulo, stod filmteknikern Patrik Leidstedt med en generator som inte ville starta. Året var 2016 och han var i Brasilien för att tillsammans med regissörerna Jesper Kurlandsky och Fredrik Wenzel spela in dokumentären Charismatic Megafauna.
Arbetet med filmen hade tagit honom från mikroprocessorfabriker i Thailand till en av Amazonas ursprungsbefolkningar för att skildra vår tids globala utmaningar. Och nu stod han i ett område som fått sitt öknamn på grund av den höga och öppna förekomsten av narkotikahandel och droganvändning.
Här kan hundratals människor sitta mitt på gatan, insvepta i filtar och röka crack öppet. Andra vandrar omkring med tomma blickar, letandes efter burkar och saker att sälja. De flesta är magra och utmärglade, med ansikten förvridna av flera års narkotikamissbruk.
– När vi stod där på gatan, omgivna av människor som samhället hade gett upp om, så kommer en man fram och erbjuder sig att hjälpa oss. Han tar ena änden av sladden och klättrar upp i en lyktstolpe som ser ut som ett ormbo med elsladdar och plötsligt funkade tekniken. Det minnet har fastnat hos mig. Hur hjälpsamma folk kan vara även om de är på samhällets botten.
För Patrik är ingen arbetsdag den andra lik. Som anställd filmtekniker på Ljud & Bildmedia kan han ena dagen hjälpa kunder med tekniska problem för att nästa bege sig ut på en inspelning i Vilnius.
Den här vårdagen 2024 står han vid ett vattendrag i Huddinge utanför Stockholm där den dystopiska thrillerserien Vaka, med Aliette Opheim och Jonas Karlsson i huvudrollerna, spelas in. Patrik är ansvarig för en teleskopkran med ett stabiliserat remotehuvud som med hjälp av en bärgningsbil vinschas ner så att den kommer i position.
– Jag jobbar med mer avancerad utrustning som inte används så ofta. Där det krävs en kreativ problemlösningsförmåga. Det gör varje projekt till en ny utmaning.
—
Patrik fann sin väg till filmen via en tillfällighet. Ett samtal från en gammal kompis för 18 år sedan ledde till att han hamnade bakom ratten på en lastbil full med teleskopkranar på väg mot Paris och en reklamfilmsinspelning för H&M.
Det var en resa som inte bara förde honom över geografiska gränser utan också in i en helt ny professionell värld. Det var där, under det improviserade arbetet med att rigga en teleskopkran, som Patriks intresse för filmteknik väcktes.
– Tänk vilka oväntade vägar man kan ta i livet, säger Patrik med ett skratt.
Innan filmen kallade hade Patrik ett helt annat liv – som professionell friåkare. Det var en sport där han kunde dansa nerför alpina berg, hoppandes från klippa till klippa, med världen suddig av snö.
– Det var efter gymnasiet som skidintresset började bli större och jag flyttade till Åre. Sen insåg jag att det är häftigare att bo i Alperna, så då flyttade jag dit och bodde där ett tag.
Hur tjänar man pengar på friåkning?
– Jag var kort sagt en levande reklampelare för diverse skidmärken. Inte så att jag flexade framför kameran i kallingar, utan jag fotades i olika skidkläder så att jag kunde bekosta mitt åkande. Nu när jag ser tillbaka på det var det ett kul liv att leva ett tag.
När kroppen började protestera visste han att det var dags att söka nya utmaningar. Efter den spontana inspelningen i Paris kunde Patrik inte släppa det nyfunna intresset för filmteknik. Uppvuxen i en familj där fadern drev en firma som specialiserade sig på stötdämpare, hade han redan som barn en skruvmejsel i handen.
– Därifrån har jag väldigt mycket av just teknikbiten – hur man skruvar upp saker och hur man monterar, bygger, utvecklar och tänker igenom, förklarar han.
Denna grundläggande förståelse för mekanik gjorde steget in i filmindustrins tekniska bakgård både naturligt och spännande. Medan många runt honom i branschen drömde om att bli nästa stora regissör eller kända skådespelare, fann han sin passion i de tunga, komplexa maskinerna som möjliggjorde många avancerade scener.
Han började frilansa för ett företag som specialiserar sig på filmutrustning. Patriks förmåga att hantera komplexa och ovanliga apparater gjorde att han snabbt blev en eftertraktad tekniker för större projekt, såsom Melodifestivalen, Eurovision Song Contest, Idol och kronprinsessan Victorias bröllop.
– Varje jobbdag är unik och kan ibland starta mitt i natten. Jag har ju inte en arbetstid som är 8–17 utan den är väldigt flytande.
Hur klarar du av de snabba puckarna och oregelbundna tiderna?
– Jag har väldigt bra kommunikation med min chef Daniel som har stor förståelse för hur den här branschen funkar. Jag får välja mina tider själv och den flexibiliteten ger mig mycket frihet under ansvar, vilket jag gillar. Jobbar jag sent en natt så kompar jag ut två dagar efteråt och för mig funkar det väldigt bra.
—
En del av Patriks arbete innebär svåra beslut och problemlösning, där han alltid måste väga säkerheten mot produktionskraven.
– Det räcker med ett litet misstag så smäller det, säger han.
Hans arbete sträcker sig över många länder, och han noterar skillnader i säkerhetstänk och arbetsvillkor internationellt. Länder som Storbritannien och USA har starkare fackförbund och säkerhetsprotokoll, medan andra platser i Europa kan vara mer likt ”vilda västern”.
– Ta de baltiska länderna som exempel. Deras arbetsdag är tolv timmar medan vi brukar ha åtta. De är väldigt duktiga många av dem, men de har mer osäkra arbetsförhållanden och sådant kan påverka säkerheten.
Patrik understryker hur viktigt det är att kunna stoppa en produktion om säkerheten står på spel. Något som han själv upplever är lättare att hantera nu när han är fast anställd.
– Det är enklare för mig att gå in och säga stopp. Det är tyvärr svårare som frilansare, där varje beslut att stoppa inspelningen kan påverka ens rykte och framtida jobbmöjligheter. Det är ett stort problem.
Han tycker dock att film- och tv-industrin överlag har förändrats till det bättre genom åren, med en tydlig förskjutning mot mer strukturerade och säkra förhållanden.
– Det har blivit mer vuxet, mer säkerhetstänk. Det är inte längre så att du jobbar 24 timmar och sen sover två timmar innan du kör nästa pass. Det finns fler regler nu som ser till både medarbetarnas och produktionens bästa. Så att man har utvilade människor som funkar som de ska. Det gör allt bättre, även om det finns mycket mer kvar att göra, inte minst inom liveproduktion.
—
Patriks vardag är fylld av tekniska utmaningar, där allt från komplexa wire-system till storskaliga kranar måste manövreras med en nästintill kirurgisk precision.
Ett av hans mest minnesvärda projekt var arbetet med Ruben Östlunds prisvinnande film The Square, där han i en minnesvärd scen ombads skapa en illusion av ett rörligt trapphus.
– Fotografen Fredrik Wenzel ville ha lite Salvador Dalí-känsla, minns Patrik.
Lösningen blev en specialbyggd wirelösning som kunde åka upp och ner i trapphuset och rotera kameran samtidigt som skådespelaren rörde sig. Detta optiska trick krävde både noggrann koordination och en djup förståelse för såväl de fysiska som visuella aspekterna av scenen.
– Det var ju en sådan där unik lösning där det inte finns någonting på hyllan att bara gå och hämta. Då får man testa sig fram. Jag tycker att det blev väldigt lyckat.
Denna förmåga att navigera det okända har blivit Patriks signum. Nyligen arbetade han med att genomföra ett teknisk avancerat scentrick på galan Sjung tillsammans mot cancer under artisten Miriam Bryants framträdande med låten Sarkofag.
– Vi rullade in en stor kran som hon klev upp på och kameramannen satt mittemot henne. På så sätt fick vi henne att visuellt sväva över scenen medan hon roterade, vilket skapade en magisk illusion för tittarna. Det är när jag lyckas lösa sådana ovanliga utmaningar som jag trivs allra bäst på jobbet.
Har du något drömprojekt kvar att göra?
– Det hade varit jättekul att vara med på OS och hela den cirkusen. För det är ju en sådan enorm grej. Annars vore det coolt att vara med på en Mad Max-film med balla bilriggar i öknen, du vet en typisk killgrej med bilar på en exotisk plats, säger Patrik och skrattar.
– Nej, men jag tycker nästan alla jobb är kul och har sin egen charm och utmaning.
Text: Linus Fremin
Foto: Samuel Unéus
Patrik Leidstedt
Ålder: 47 år
Bakgrund: Var som ung friåkare i Åre och i Alperna och livnärde åkningen med reklamsamarbeten. Bytte karriär och blev filmtekniker, först som frilans och de senaste åren som anställd på Ljud & Bildmedia.
4 favoritprojekt
Telenor-reklam (2015): ”Här var utmaningen att få en 2,5 tons Technocrane igenom en vanlig ytterdörr, vilket vi lyckades med.”
Eurovision Song Contest (2013): ”Jag svingade en kran och presterade i 25 dagar, vilket var speciellt.”
The Square (2017): ”Vi gjorde en specialbyggd wirelösning som kunde åka upp och ner i ett trapphus och roterade kameran samtidigt som skådespelaren rörde sig.”
Charismatic Megafauna (2021): ”Hela projektet från att rigga remotehuvud inne i en bil i Hongkong till att rigga en kran i en fiskrensfabrik i Namibia.”
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2024-05-29
