Jag läser ett reportage om hur scenkonsten spelar för fulla salonger i Ukraina, i hela landet, till och med vid fronten. Konstnärer och kulturskapare använder sitt yrkeskunnande för att samla, trösta och förklara det som sker och för att ingjuta hopp. I tider av kris och oro fyller kulturens mötesplatser en central funktion i beredskapen och det totala försvaret.
När jag läser om kulturens betydelse för människorna i Ukraina tänker jag på vårt eget land. Vad gör vi i Sverige för att ha ett motståndskraftigt och vitalt kulturliv i hela landet?
Regeringen har beslutat om direktiv till den kommitté som ska tas fram en svensk kulturkanon, med betoning på svensk, under ledning av historieprofessorn Lars Trägårdh. Till utredningen kommer det knytas självständiga expertgrupper för respektive område.
Det är fortfarande svårt att förstå vad regeringen tänker att en svensk kanon ska bidra med – regeringspartierna talar om tillgänglighet och bildning, medan SD talar om att svensk kultur marginaliserats i ett Sverige där alla inte är svenskar. Det är lite olika saker – att tillgängliggöra kultur eller att dominera med kultur. Men oavsett – kommer en kanon stärka Sveriges kulturliv?
En bättre satsning som verkligen skulle göra skillnad vore att stärka konstnärspolitiken, filmpolitiken, folkbildningen, det fria kulturlivet och de gemensamma institutionerna så att kulturarvet kan hållas levande och nya verk kan skapas. Om nu Sverige har svårt med integration, om demokratin är hotad och nationen drar åt olika håll – varför fortsätter Sverige hyvla på de redan små kulturbudgetarna som håller landets mötesplatser öppna?
När Försvarsdepartementet med stöd av samtliga riksdagspartier i förra veckan la fram strategin Kraftsamling – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret, letar jag febrilt efter stärkande formuleringar som visar på kulturens roll för att hålla ihop landet och hålla samtalet levande. Jag kanske ska vara glad för att kulturen nämns alls, men jag hade väntat mig mer än den halvsida man fått till om arkiv, kulturarv och bibliotek. Jag hade önskat en text om att det är hög tid för Sverige att investera i sin kulturella infrastruktur, det kan komma en tid när den verkligen behövs.
En ledartext i Dagens Nyheter den 16 december beklagar sig över att kulturen fortsätter tjata om pengar i dåliga tider. Alla måste ju spara! Vad texten missar är att kulturen knappast fick följa med upp under de goda åren. Många verksamheter har snarare kämpat med ständiga besparingskrav, frilansare har svårt att följa med i samma löneutveckling som samhället i övrigt, och filmstödet är tillbaka på samma nivåer som före pandemin. Enligt Myndigheten för kulturanalys har anslagen till scenkonsten urholkats sen 1980-talet. Inte genom nedskärningar, nödvändigtvis, men genom att man får nya uppdrag utan att det kommer nya pengar samt att kompensation för kostnadsökningar uteblir. I senaste kulturbudgeten strök man pris- och löneomräkningen vilket i praktiken betyder att alla kostnadsökningar måste tas från den egna verksamheten. Hade den offentligt finansierade kulturen berikats under åren av uppgång hade det varit lättare att förstå varför vi nu måste spara. Nu finns det inte mer att ta.
Om kulturlivet ska spela en roll i samhällsbygget och den svenska beredskapen behövs det mer är listor över intressanta verk. Politiken har ett ansvar för att det vi äger gemensamt tillförs nödvändiga investeringar så att vi kan skapa framtidens kulturupplevelser och stå starka inför kommande kriser.
2023 har varit ett år med stora fackliga strider. Dels de amerikanska skådespelar- och dramatikerstrejkerna, dels konflikterna här hemma mot Klarna och Tesla. Det är tydligt att de stora techbolagen måste bidra till en hållbar arbetsmarknad. Kollektivavtal är en bra start.
2023 var också året då alla pratade AI. Hot eller möjlighet, den som lever får se. Klart är att det kommer påverka oss och våra arbetsliv i både stort som smått. Scen & Film fortsätter följa utvecklingen för att du ska känna dig trygg med de verktyg du använder i ditt arbete och för att de avtal du skriver ska fungera. Du har väl inte missat Scen & Films AI-guide?
2023 har präglats av åtstramningspolitik för att möta inflationen, men trots det landade vi en avtalsrörelse som gav oss löneökningar i nivå med märket och flera förbättringar för våra medlemmar. Särskilt stolt är jag över att vi tack vare solidariteten från förbundets rättighetshavare fick in huvudfilmklippare som rättighetshavare i filmavtalet.
Vi har också tagit fram en ny medlemstidning som går ut till alla medlemmar och vi har kommit i gång med nätverkstjänsten Akti Scen & Film. I februari blir den sökbar för arbetsgivare så missa inte att lägga upp din profil! Tack till alla förtroendevalda och engagerade medlemmar och medarbetare som arbetat med detta!
Allra stoltast är jag över att förbundet fortsätter att växa, det ger oss ökad facklig styrka. Vi har nu passerat 9 000 medlemmar, och det gör oss båda starkare och mer representativa. Jag hälsar alla nya medlemmar särskilt välkomna och hoppas ni känner att Scen & Film arbetar för er.
Avslutningsvis önskar jag att alla fått sköna och vilsamma helger och att ni får ett gott nytt år.
Publicerad: 2023-12-22
