Det är tydligt att politiken har ändrat inriktning

En man tittar in i kameran

För mindre än ett år sedan behövdes vaccinpass för sammankomster, nu kramas vi igen som om det aldrig varit en pandemi. Det är fantastiskt att vi återigen kan arbeta fritt och att publiken har hittat tillbaka till salongerna, men det går inte att komma ifrån att två års nedstängning har satt sina spår. Att publiken kommer tillbaka är kanske viktigare än någonsin för att biografer och scenkonsthus ska kunna hämta hem det som gått förlorat. I synnerhet nu när regeringen inte förlänger återstartsstödet som vi hade hoppats på. Att i det här läget, när vi går in i en lågkonjunktur med stigande räntor, ta bort återstartsstöden, är väldigt dålig timing. Att man dessutom kapar finansiering till kulturskolan och folkbildningen gör det tydligt att politiken ändrat inriktning.

Scen & Film kommer fortsätta ligga på politiken för att kulturen ska bli ett prioriterat politikområde för att på så sätt spegla hur viktigt det är för medborgarna att ha tillgång till kulturupplevelser i hela landet. Kultur för barn och unga får inte vara en plånboksfråga och utbudet ska präglas av en mångfald av uttryck och avsändare.

Ett ansträngt ekonomiskt läge ökar förstås pressen på arbetsgivarna, i synnerhet för de privata bolag som drivs med vinstintressen. Men att kostnaderna ökar är inte en godtagbar ursäkt för att brista i sitt arbetsmiljöansvar. Film- och dramainspelningarna präglas idag i allt för stor utsträckning av hög produktionstakt med marginaler så små att medarbetarna hela tiden måste fixa och trolla med knäna för att rädda produktionen, utan att kompenseras för det. Medarbetare pressas till bristningsgränsen och luckor fylls med praktikanter. Värst är det inom så kallad tv-tv, men om film- och dramabranschen ska kunna bli attraktiv och rekryterande igen måste produktionsbolagen kräva rimliga förutsättningar för de produktioner man åtar sig. De produktionsbolag som inte anser sig ha råd att prioritera säkerhet och god arbetsmiljö ska inte producera film och tv.

Men trots alla orosmoln har vi saker att se fram emot. Publiken vill ha kulturupplevelser – både live och inspelat. Det är fortsatt stark efterfrågan på film- och tv-arbetare. Privatteatrar, fria grupper och institutioner är i full gång. Kulturpolitik är en het politisk fråga och allt fler formulerar sig och mobiliserar ett konstruktivt motstånd mot enfald, nedskärningar och politisk klåfingrighet.

Den nya upphovsrättslagen har äntligen klubbats i riksdagen och träder i kraft 1 januari 2023. Den bygger på ett EU-direktiv som stärker kulturskapares rättigheter och möjlighet att få rimligt betalt från digitalt nyttjande. Allt pekar på att de höjningar av a-kassan som infördes under pandemin kommer permanentas, och vi går in i en avtalsrörelse med starkt stöd från våra medlemmar att våra kollektivavtal behöver utvecklas för att stärka tryggheten och för att fler yrkesgrupper ska erhålla kollektivavtalad upphovsrättsersättning.

Vi är nu fler medlemmar än Mount Everest har meter, och det är stort! Att vara medlem är förstås viktigt för den enskilde, men det är också att visa solidaritet med ett kollektiv – ju fler vi är desto starkare blir vi. Men det ger också plats för fler att engagera sig, och det finns många sätt att vara med och påverka. Om du är nyfiken på hur du kan bidra till ett bättre arbetsliv för dina kamrater tycker jag att du ska ta kontakt med din yrkesavdelning eller din lokalavdelning. Förbundet utvecklas med sina medlemmar och din röst räknas!

Simon Norrthon, förbundsordförande