Det görs mycket bra verksamhet inom Skapande skola, men det saknas fortfarande en ordentlig struktur för hur medlen ska förmedlas. Det konstaterade de medverkande under Teaterförbundets seminarium under barnkulturbiennalen Bibu i Lund.
Medverkade gjorde Ådne Sekkelsten, verksamhetsledare för norska Scenekunstbruket, Åsa Fagerlund, danskonsulent i Stockholms stad och län, samt Minna Krook, dansare, koreograf och Teaterförbundets andre vice ordförande. Samtalsledare var Anna Söderbäck, ordförande i KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd).
Skapande skola är nu inne på sitt fjärde år och fördelar i år 150 miljoner kronor. Anna Söderbäck inledde med att påminna om syftet med Skapande skola.
– Ett av målen är att öka antalet arbetstillfällen och möjligheterna för de professionella kulturskaparna att komma ut i skolorna. KLYS och Teaterförbundet anser inte att det har blivit så.
Kulturrådet har gjort en enkätundersökning om Skapande skola där det framgår att kulturskaparna själva är nöjda med de projekt som har genomförts. Det är inte heller där problemet ligger.
–Verksamheten är bra men det saknas riktlinjer för arvoderingen till exempel. Undersökningen visade att lönespannet är enormt. Det finns även exempel på kulturutövare som har arbetat del av projekttid oavlönat. Det är inte okej, sa Anna Söderbäck.
– Beställarna ska skriva avtal med kulturskaparna som är i nivå med de branschavtal som finns, fortsätter Anna Söderbäck.
När Skapande skola bildades tittade man på den norska motsvarigheten Skolesekken. Den stora skillnaden mellan de två satsningarna, är att det i Norge finns en instans som förmedlar kontakt mellan de professionella kulturutövarna och skolorna. På scenkonstområdet är det Scenekunstbruket. Bolaget skapades 1994 av Teatercentrum som ansåg att det behövdes en ny typ av förmedling. Ådne Sekkelsten är verksamhetsledare.
Unik förmedlingsmodell
– Scenekunstbruket är en unik förmedlingsmodell mellan konstnärliga utövare och skolorna, sa Ådne Sekkelsten.
Skulesekken är byggd underifrån. Till en början fanns den i fyra fylken. Modellen blev framgångsrik och idag finns den i samtliga fylken, förutom Oslo.
– Fylkena är medlemmar i Scenekunstbruket. Vi utvärderar föreställningar och ger råd och stöd. Fylkena kan beställa föreställningar från oss eller direkt från teatrarna, berättar Ådne Sekkelsten.
Åsa Fagerlund är danskonsulent i Stockholms Stad och Län och har deltagit i flera lyckade projekt inom Skapande skola. Hon menar dock att det hänger på att skolorna har haft kapacitet att genomföra projekten och själva satsat.
– Det är ett problem att det skiljer sig så stort hur olika kommuner och skolor arbetar med Skapande skola. I Vallentuna fungerar det till exempel mycket bra, eftersom de har en person anställd som arbetar med Skapande skola-projekt, sa Åsa Fagerlund.
Det finns ingen garanti för att medlen kommer alla elever till godo, då det beror på om den enskilda skolan har intresse och kapacitet att genomföra ett projekt. Detta är olyckligt menade samtliga deltagare.
– Det är en demokratifråga – alla barn och ungdomar borde få möjlighet att delta i ett kulturprojekt. Så är det inte idag, sa Minna Krook, dansare, koreograf och Teaterförbundets andre vice ordförande.
– Skolorna söker inte medel för Skapande skola-projekt om det inte finns intresserade rektorer eller kulturansvariga. Även eleverna som bor i områden med mindre resurser måste få tillgång till kulturprojekten. Då behövs det proffs som stöder skolorna i detta, menade Minna Krook.
Samarbete med skolorna nödvändigt
Bland deltagarna i publiken satt många personer som själva hade erfarenheter av Skapande skola-projekt ur ett beställar- eller förmedlarperspektiv. De uttryckte en frustration över att det ofta är något som man får sig tilldelat för att jobba med ”på tio procent” utöver sina ordinarie arbetsuppgifter.
Skapande skola är ett initiativ från Kulturdepartementet. Seminariedeltagarna lyfte dock nödvändigheten av att det blir ett samarbete mellan utbildnings- och kulturdepartementen. Flera deltagare påpekade också att skolan måste in i diskussionerna. Det är de som har kompetensen att ta till vara på de positiva effekter som ett kulturprojekt kan medföra och föra in det i ämnesundervisningen.
En gemensam planering är därför nödvändig. I vissa kommuner har också kultur- och utbildningsnämnderna börjat samarbeta kring projekt, berättade en annan deltagare.
– Målet med Skolesekken är att eleverna får ta del av professionell scenkonst och därmed ges möjlighet att ta till sig olika kulturuttryck. Skolan kan använda detta till att nå sina utbildningsmål, sa Ådne Sekkelsten
Hittills har de så kallade Centrumbildningarna haft ett visst förmedlande uppdrag för Skapande skola. Deras resurser för detta försvinner dock nu, och det är oklart vad som händer framöver. Anna Söderbäck avslutade med att påpeka att Skapande skola fortfarande är en ung företeelse och att den måste utvecklas för att det ska bli bra för alla parter – såväl för eleverna som för kulturskaparna.
Publicerad: 2012-05-27
