– Det är en otrolig investering att bli dansare. Det kostar mycket, både för en enskild person och för hela samhället, säger Lisa Poska.
Hon är vd för Dansalliansen, som sedan 2006 erbjuder frilansande dansare anställning – och fysiska rum att utvecklas och knyta kontakter i.
I ett anonymt kontorshus i Finntorp i södra Stockholm finns vad som annars är en bristvara inom svensk danskonst: rum särskilt anpassade för professionell dans. En undermålig lokal leder lätt till arbetsskador. Ett betong- eller trägolv som fungerar fint för andra yrkesgrupper kan för en dansare innebära frakturer eller benhinneinflammationer, förklarar Lisa Poska.
– En skadad dansare kan inte arbeta. Är skadorna långvariga eller till och med livslånga påverkar det förstås även livet utanför arbetet.
Efter att ha tackat nej till en rad källarlokaler fann man den fastighet som på 1950-talet byggdes för att bli kontor och tryckeri för Esselte. Och även om dagens verksamhet på de allra flesta sätt skiljer sig från produktion av kontorsmaterial fanns här just de förutsättningar som Dansalliansen sökte. I likhet med skrymmande tryckpressar kräver dans nämligen öppna ytor utan bärande element i form av exempelvis pelare.
I den 240 kvadratmeter stora studion finns plats för träning och workshops. Här ryms 30 dansare åt gången. Golvet täcks av en ljusgrå vinylmatta. Den vilar på ett specialtillverkat undergolv tillverkat av Harlequin, ett amerikanskt företag som är världsledande inom just dansgolv.
– Det är uppbyggt i moduler och möjligt att återvinna. Skulle vi behöva flytta någon gång så tar vi golvet med oss, säger Lisa.
Studion är ett hörnrum med en lång rad av fönster som vetter mot trädtoppar. Det är tillräckligt högt i tak för att man ska kunna lyfta varandra.
Henrietta Wallberg är frilansande dansare och har varit knuten till Dansalliansen sedan 2015. I de nya lokalerna på femte våningen uppskattar hon särskilt utsikten.
– När det kommer mer löv här utanför fönstren känns det som att dansa i en trädkoja.
Att lokalerna en gång i tiden anpassats för att dämpa ljuden från tryckpressar passar förstås bra. Dans låter – främst genom sin musik. Här är majoriteten av grannarna olika sorters lager.
– Den privata hyresvärden var väldigt intresserad av att ha just oss här, berättar Lisa Poska. Man ville ha en hyresgäst som kunde bidra med lite mer liv i huset.
På väggen sitter en särskilt modifierad knappsats med möjlighet att helt slå av ventilationen, eftersom viss dansträning kräver ett varmt rum. Flera av de inblandade i renoveringen roades av hur dansens krav går stick stäv med vad man annars är vana vid.
– Här i studion behöver man kunna få ett bra arbetsljus, men man ska samtidigt inte bli bländad, förklarar Petra Wormbs, ansvarig för kompetensutveckling på Dansalliansen och tidigare verksam dansare.
– Det gjorde att elektrikerna ställde frågan varför vi absolut måste titta upp i lamporna? Men en dansare ligger ju så ofta på golvet, förklarade vi. Det här är inget kontorsjobb.
Utöver studion finns ett gym för skaderehabilitering och så kallad prehab, en liten bastu uppvärmd med infrarött ljus och generösa arbetsytor för möten och administration. Samt ett rymligt kök.
– Sitter man kvar och äter börjar man prata med varandra. Det är en kontaktyta, fastslår Petra.
Lokaler för frilansande dansare erbjuder i regel ingen plats att äta. En dansares lunchrum blir i stället alltför ofta busshållplatsen eller omklädningsrummet.
– Workshopledare från andra länder har reagerat starkt när de kommit hit: ”Wow!” imiterar dansaren Henrietta Wallberg.
Det har inte bara handlat om köket, utan om hela stället. Och det säger kanske något om branschen? Man är van att ha det spartanskt. En sådan här plats är jätteviktig för att uppvärdera vårt arbete.
Vi återvänder till studiogolvet och den gråa dansmattan som sägs ha varit den legendariska balettdansören Rudolf Nurejevs favoritvariant. Så vad krävs för att den professionella dansen i Sverige ska få rättmätiga lokaler? Lisa Poska hoppas att fler privata fastighetsägare ska se värdet i dansverksamhet – och ett större engagemang från regioner och kommuner.
– Även om det hänt mycket inom dansområdet de senaste 20 åren måste kunskapen ökas än mer. Vi behöver inte stora rum för att det är kul, utan för att kunna arbeta hållbart.
Text: Ida Säll
Foto: Ylva Sundgren
Dansalliansen
Dansalliansen bildades 2006 och ägs av Svensk Scenkonst, Danscentrum, Scen & Film samt Trygghetsrådet TRS. Verksamheten finansieras genom statligt verksamhetsbidrag och erbjuder en unik anställningsform för yrkesverksamma frilansande dansare.
I dagsläget är ett 70-tal frilansande dansare knutna till verksamheten. Merparten av Dansalliansen aktiviteter är tillgängliga för alla yrkesverksamma frilansande dansare.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2024-05-29
