”FINNS PROLONGERINGSSOFFAN KVAR 2015?” Jag får frågan av en journalist i början av året, utifrån ett radioprogram där två välkända skådespelare talar om den tid då kvinnliga arbetssökande inte sällan förväntades lägga upp sig på arbetsgivarens soffa, för att prolongera sitt kontrakt. Journalisten syftar på den debatt om sexuella trakasserier inom scen- och filmområdet som rasade för ett par år sedan.
Teaterförbundet/för scen och film inledde redan för 20 år sedan ett aktivt arbete för att åstadkomma en förändring. Under senare år också tillsammans med arbetsgivarparterna – och visst har det gjorts framsteg, även om det finns mycket mer att göra. Men jämställdhet mellan könen är idag ett ämne lättare att lyfta fram och tala om än tidigare, men vad gäller de övriga diskrimineringsgrunderna har vi ett stort arbete framför oss.
Teaterförbundets riksstämma 2014 beslutade om en stadgeändring vad gäller förbundets uppgift och värdegrund som handlar om alla människors lika värde och rättigheter. Vi vill att filmen och scenkonsten ska spegla det samhälle vi lever i, både i vårt yrkesliv och i det som visas på scenen och i filmen. Därför lägger vi ett särskilt fokus på frågorna under den kommande riksstämmoperioden.
Teaterförbundets styrelse har tillsatt en normkreativ arbetsgrupp som startat sitt arbete. Här behöver även styrelsen och Teaterförbundets kansli utbildning, och jag ser fram emot att fortsätta med fördjupning, så att vi alla kan på bästa sätt förstå, bistå och utveckla arbetet mot all form av diskriminering.
Definitionen av diskriminering kan läsas på följande sätt, utifrån diskrimineringsombudsmannens tolkning: ”Diskriminering innebär förenklat att någon blir sämre behandlad än någon annan – och att det har samband med kön, könsuttryck eller köns- identitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.”
Ett arbete som ligger framför oss är att utveckla den mångfaldscheck som Teaterförbundet skapat tillsammans med arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst och också bredda arbetet till filmområdet. Den, på samma sätt som vår jämställdhetscheck, kan användas för att undersöka hur stor vikt vi i vårt yrkesliv lägger vid att synliggöra ojämställdhet och diskriminering. Den är ett underlag för ett normkreativt arbete och ska vara ett verktyg i arbetet med att skapa mångfald. Mångfald är viktigt både utifrån ett rättvise- och ett kvalitetsperspektiv. Rättviseperspektiv handlar om att garantera jämlika och jämställda villkor. Kvalitetsperspektivet handlar om att säkerställa att vi inte på grund av omedvetenhet om normer väljer bort och inte ser personer eller andra aspekter som bidrar till hög kvalité på det vi gör i våra olika yrken.
VI MÅSTE ALLA INSE ATT det finns strukturella problem, att vi måste tänka strategiskt och åtgärda dessa. Det finns ett visst mått av aktivt motstånd, men framför allt ett passivt motstånd; en önskan att slippa det jobbiga förändringsarbetet. Jag måste synliggöra (o)medvetna normer hos mig själv. Inse vad utestängningsmekanismerna innebär, är jag en del av dem? Hur blir jag ”medvetet kompetent”?
Finns då ”prolongeringssoffan” kvar 2015? Att behandlas på ett sätt som inte är jämställt eller där någon drar fördel på ett diskriminerande sätt av att jag är arbetssökande – är en form av ”soffa”. Och den lovar jag att Teaterförbundet/för scen och film ska verka aktivt för att slänga på sophögen under 2015!
ANNA CARLSON
Ordförande
Publicerad: 2015-01-26
