BERÄTTELSEN OM SCENKONSTPENSIONERNA är en lång och segdragen historia, som pågått i närmare 20 år. Att Teaterförbundet nu undertecknat ett avtal med arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst känns nästan overkligt. ”Äntligen” ropar jag och sänder mitt största tack till vår fantastiska delegation av hängivna förtroendevalda och naturligtvis till våra lika fantastiska förhandlare!
Det kan kanske vara intressant med lite historik i denna fråga:
För 20 år sedan var pensionsvillkoren en helt statlig angelägenhet. Pisa, som var namnet på den statliga förordning som reglerade bland annat de lägre pensionsåldrarna för dansare och sångare, var vare sig anpassad till förändringarna i det allmänna pensionssystemet eller till framväxten av en frilansarbetsmarknad.
Vi hade ingen förhandlingsrätt utan vi fick uppvakta regeringskansliet. Gunnar Lundberg, då vice ordförande i förbundet, hade vid en av dessa träffar med sig en tårta med texten ”10 år med pensionsfrågan”.
Efter att en statlig utredning, som kom 2009, inte ledde fram till någon lösning välkommande Teaterförbundet regeringens besked om att fack och arbetsgivare skulle reglera frågan i kollektivavtal. Samtidigt var vi kritiska till att regeringen vill använda en del av våra pensionspengar för andra ändamål.
NU HAR VI EFTER TUFFA förhandlingar slutit ett kollektivavtal som för våra dansare, sångare och musikalartister innebär ett rejält stöd vid omställning och karriärväxling. För att finansiera detta betalar arbetsgivarna en premie på 26 procent på lönen till en nybildad stiftelse. För skådespelare och andra konstnärliga yrken ersätts den tidigare pensionsordningen med en extra pensionsavsättning på 2 procent. Efterlängtat är också att dansarna, vars löner hållits nere av höga pensionskostnader, nu får ett lönelyft på 10 procent! Viktigt är även att det nya avtalet ger oss ett fackligt inflytande över regler och förmåner. Vi är inte längre beroende av att uppvakta nyckfulla politiker.
Självklart kan vi inte luta oss tillbaka nu. Alla stora omställningar innebär frågor – vad betyder detta för mig? Hur påverkar avtalen mina möjligheter att gå i pension eller fortsätta i yrket? Här finns en ett stort informationsbehov som blir en utmaning för förbundet.
Samtidigt fortsätter vårt politiska påverkansarbete. Regeringen har utlovat att en del av de pengar som frigjorts genom ändrade pensionsregler ska användas för kompetensutveckling. Det gäller att få till stånd både en fortsättning av och en breddning till hela landet av de framgångsrika KulturKraftsprojekten.
Pensionsfrågan berör ju främst de som arbetar på en scenkonstinstitution. Men även på den fria scenkonstsidan finns ljusa nyheter, åtminstone när vi talar om Stockholms stad. Kritiken mot det projektbaserade stödet till fria dans-och teatergrupper har varit stor och Teaterförbundets medlemmar har agerat kraftfullt för en förändring. Den rödgröna majoriteten i Stockholms stadshus har lyssnat. Nu presenterar man ett beslut som innebär större långsiktighet för att ”motverka risken för negativ projektifiering av stadens kulturutbud”.
Kulturförvaltningen kommer att presentera en ny form för ansökan, där man inte kräver in detaljerad information årsvis. De aktörer som man vet är långsiktiga vill man erbjuda treåriga stödsystem. Samtidigt finns naturligtvis kortare stöd att söka och man välkomnar nya aktörer. Jag hoppas verkligen att detta kommer att innebära att de fria kulturskaparna får mer tid för sitt konstnärliga arbete – inte lägga all tid på ansökningsblanketter. Den tidigare så förhatliga kulturstödsbonusen har tagits bort och pengarna har återförts till det ordinarie kulturstödet. Dessutom så kommer kultursekreterarna tillbaka.
Tidigare i år meddelade också kulturborgarrådet Roger Mogert att Stockholms stad ska vara fullvärdiga medlemmar i Filmregion Stockholm-Mälardalen. Det innebär ett ekonomiskt tillskott för att utveckla filmen i området. Också en glädjande nyhet!
Det finns ljuspunkter!
ANNA CARLSON
ORDFÖRANDE
Publicerad: 2015-05-12
