”Frilansare ska ha samma villkor som andra”

FÖR 19 ÅR SEDAN samlades sex personer i en källare i London. Närmare bestämt i en lokal tillhörande det brittiska skådespelarförbundet British Equity. En av dessa var Teaterförbundets förre ordförande Tomas Bolme. Tillsammans med representanter för skådespelarförbunden från USA, England och Danmark startade arbetet med att etablera en internationell standard för ekonomiska och ideella rättigheter för alla artister som medverkar i audiovisuella produktioner.
I juni i år slöts äntligen ett fördrag om detta vid en diplomatisk konferens i Beijing anordnad av WIPO, vilket är det organ inom FN som arbetar med upphovsrättsfrågor. Överenskommelsen är en mycket stor framgång för den internationella artistfederationen (FIA) där Teaterförbundet ingår. Den kommer att få stor betydelse särskilt i de många utvecklingsländer där skådespelares och andra artisternas rättigheter idag inte respekteras, men även för svenska artister i det fortsatta arbetet för att försvara våra rättigheter.
Denna framgång präglade naturligtvis den FIA-kongress som arrangerades i Toronto under sista veckan av september. Den visar på styrkan av internationellt samarbete mellan världens alla fackliga organisationer på scen- och filmområdet. Och att det gäller att hålla ut och inte ge upp, trots att tiden rinner undan!
Teaterförbundet lyfte fram två frågor vid denna kongress. Den ena är det viktiga arbetet med att frilansarna på scen- och filmområdet ska ha samma rättigheter som andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden när det gäller kollektiva avtal och omfattas av bland annat försäkringar och pensioner. Kulturarbetsmarknaden, både i Sverige och andra länder, präglas av projektbaserade verksamheter och korta kontrakt, och där nedskärningar i offentliga kulturbudgetar skapar ytterligare press. En utveckling som internationellt inneburit att allt fler frilansare tvingats ut i en osäker tillvaro som ”self-employed”.
Det ska vara en rättighet att arbeta med ett kontrakt som löntagare även om det endast handlar om en enstaka filmdag, samtidigt måste vi som fackförbund också företräda och arbeta med dem som frivilligt eller ofrivilligt valt att arbeta som egenföretagare

DEN ANDRA FRÅGAN vi lyfte fram var det fortsatta arbetet med jämställdhet, och glädjande nog fanns det motioner om detta även från de stora amerikanska fackförbunden SAG-AFTRA och AEA och från de brasilianska förbunden. Inom den europeiska delen av FIA har vi gjort flera framstående projekt om detta. Ett bra exempel är FIAs ”Handbook of good practices to combat gender stereotypes and promote equal opportunities in film, television and theatre in Europe”. Den kan laddas ner på www.fia-actors.com.
Motionerna handlade även om nödvändigheten av att fördjupa och utveckla arbetet vad gäller alla diskrimineringsgrunder. En liten informationsfilm från USA-facket visade en skådespelerska som var på väg till en audition och som inte lyckades komma in i lokalen på andra våningen, hon satt nämligen i rullstol. Vår svenska diskussion om tillgänglighet handlar ofta om att alla i publiken ska ha lätt och rätt att komma till biosalongen och teatern. Men även våra funktionshindrade medlemmar ska ha tillgänglighet till auditions och arbete!

SEDAN SIST HAR också en ny kulturbudget i Sverige presenterats. Kulturministern talar om nya satsningar på kulturen, men på scenkonstens område fortsätter anslagen att urgröpas genom att dessa inte räknas upp med kostnadsutvecklingen. Det innebär att möjligheten till utveckling och förnyelse, både inom den fria professionella scenkonsten och på institutionerna, krymper på ett mycket oroande sätt.
Regeringen har nu också skrivit under det kommande filmavtalet, som ska träda i kraft 2013. Det är ett kort avtal som vi i många delar är kritiska till, och inför framtiden är det nödvändigt att Teaterförbundet finns representerade i utformingen av kommande filmpolitik!
Kanske är det dags att leta upp en källare att träffas i?

ANNA CARLSON
ORDFÖRANDE