Frilansarna står för de ekonomiska riskerna

För en dryg vecka sedan omkom en medarbetare på Kungliga Operan i en arbetsplatsolycka. Det som inte får hända har hänt. Mina tankar går till den avlidnes familj och vänner, samt alla medarbetare och ledning på Kungliga Operan som har förlorat en arbetskamrat. Hela Scen & Film deltar i sorgen och stöttar den process som nu pågår för att både förstå vad som hänt och för att kunna arbeta vidare med säkerhet och god arbetsmiljö i fokus.

Inbromsningen av film- och TV-produktioner fortsätter, men med det ser vi även en försämrad arbetsmiljö. Under pandemin växte de digitala strömningstjänsterna enormt, men med den globala ekonomiska krisen har man dragit i handbromsen. TV4 och SVT har stora besparingskrav och Viaplays enorma expansion blev en allt för dyr kostym när vinden vände. Det påverkar förstås bolagens vinstkalkyler, men det är ingen ursäkt för dålig arbetsmiljö.

De globala strömningstjänsternas intåg och dominans har i grunden förändrat hur man tjänar pengar på att producera film och drama, vilket har förändrat villkoren för alla som arbetar i branschen. Makt och kapital har koncentrerats till några få, medan risken har hamnat långt ner i kedjan hos frilansare och små produktionsbolag. I grunden betalar vi som konsumenter allt för lite för det väldiga utbud vi får ta del av via strömningstjänsterna, men plattformarna tvekar inför att höja prenumerationsavgifterna av rädsla för att förlora marknadsandelar.

De som får betala priset för bolagens vinstmarginaler är frilansande film- och TV-arbetare som betalar med otrygga anställningar och en allt tuffare arbetsmiljö. Under branschens mer expansiva år rådde det stor brist på arbetskraft och tillräcklig kompetens. Det gäller idag också, men av delvis andra skäl. Seniora medarbetare tackar helt enkelt nej till projekt med allt för snäva ramar, eftersom det inte går att producera hållbart utan rimliga förutsättningar. Det är helt galet.

Det borde vara produktionsbolagen som tackar nej när beställarnas budget inte täcker nödvändiga kostnader. Att produktionsbolagen inte lyckas hålla ihop om en gemensam standard tyder på att de inte tar frågan om god arbetsmiljö på allvar. De som inte är medlemmar i en arbetsgivarorganisation borde bli det och arbetsgivarorganisationen måste ta ansvar för hur deras medlemmar arbetar strategiskt med arbetsmiljöfrågor. Offentliga medel borde självklart villkoras mot kollektivavtal.

Att flera produktionsbolag och strömningstjänster har utländska ägare som inte respekterar arbetsmiljön och som ibland är direkt antifackliga är en utmaning för fackförbund i hela världen, men att även inhemska kanaler och public service beställer produktioner där medarbetares hälsa och säkerhet äventyras är oacceptabelt. Vi vill ha jobben, men om de inte är hållbara förstör de arbetsmarknaden för oss alla på sikt. Globaliseringen av film- och TV-marknaden understryker vikten av internationell solidaritet. Det är avgörande för att vi ska flytta fram positionerna för alla oss som bidrar med innehåll och produktion.

Scen & Film följer förstås utvecklingen i USA där strejken fortsätter. Dramatikerförbudet WGA har glädjande nog landat ett avtal som de beskriver som historiskt efter att ha strejkat i 146 dagar, men skådespelarstrejken är långt ifrån över. Konflikten sliter förstås på både medlemmar, andra berörda yrkesgrupper och närliggande branscher, men regissörer och dramatiker i USA och i resten av världen, samt förstås alla artistförbund, står i solidaritet med SAG-AFTRA i deras kamp för reglering av AI, uppräknade ersättningar och rimlig ersättning från strömningstjänsterna.

Scen & Film har utsett 2024 till ett film- och TV-år för att sätta ljuset på arbetsmiljö, arbetstider och rekrytering. Vi som älskar att arbeta med film och TV vill kunna fortsätta med det och vi förväntar oss att arbetsgivarna – och beställarna – också är intresserade av att hitta långsiktiga lösningar för hållbar produktion.

I oktober kommer första numret av vår nya tidning! I framtiden kommer mina ledare att komma om vartannat i Nyhetsbrevet och i tidningen. Följ gärna Scen & Film i sociala medier också så missar du inget!

Och, jag säger det igen – Har du en arbetskamrat som inte är medlem i Scen & Film tycker jag att du ska säga åt den att bli det. Vi blir starkare tillsammans och ingen ska arbeta utan skyddet från det fackliga medlemskapet.