Vad arbetar du med för tillfället?
Pontus: Just nu förbereder jag en uppsättning av Kaos är granne med Gud av Lars Norén på Östgötateatern, och jobbar samtidigt en hel del med Shakespearefabriken i Vadstena, det är ansökningar, planering, rollbesättning inför 2023 och 2024.
Niclas: Just nu jobbar jag med en tv-serie för en av de vanliga plattformarna. Jag gör vanligt producentjobb, räknar och organiserar.
Zofi: Jag arbetar för närvarande på 3 olika teatrar som scenograf och/eller kostymdesigner. Kulturhuset Stockholms stadsteater med produktionerna Var är Olle och Bara Astrid under hösten och i vår på Uppsala stadsteater och Dramaten med två än så länge hemliga projekt.
Vilka fackliga frågor tycker du är viktiga just nu?
Pontus: En mycket viktig fråga är anställningsformerna och tryggheten för våra medlemmar. Kontrakten blir kortare och kortare och svårigheten att försörja sig som frilans ökar. Den skutan måste vi vända på – gärna i samverkan med arbetsgivarna. Vi måste gemensamt stå upp för filmens och scenkonstens viktiga funktion i ett civiliserat samhälle – och därmed dess finansiering och villkoren för alla som arbetar.
Niclas: Viktigast tycker jag är att det sociala skyddsnätet, A-kassa, sjukförsäkringar och ersättning för föräldraledighet, med mera, ska fungera för frilansare. En grupp som är bortglömd.
Zofi: Den fråga jag arbetat mest med är upphovsrätt både för scenkonst och film/tv – här har vi stora utmaningar både materiellt och immateriellt. Att få våra uppdragsgivare att se värdet i vårt arbete -både vad gäller kreditering och ersättning. I år är det ju också avtalsrörelsen som är en av våra viktigaste uppgifter, speciellt då vi troligen står inför en komplex ekonomisk framtid.
Vad har varit din starkaste kulturupplevelse i år?
Pontus: Det var The normal heart av Larry Kramer på National Theatre i London. En stark skildring av aids-epidemins första år, innan någon visste vad som orsakade så många unga mäns död. En blandning av (tragisk) kärlekshistoria, politisk kamp och folkbildning, i en föreställning som fick en fullsatt salong att skratta, gråta ljudligt och sedan resa sig som en person i en äkta standing ovation!
Niclas: En jazzkväll på en restaurang i Falsterbo.
Zofi: Min starkaste kulturupplevelse hoppas jag ligger framför mig när Forced Entertainment spelar Under Bright Light på Stockholm fringe festival i september. Det är en frigrupp jag följt sen mitten av 90-talet och som inspirerat mig sen dess.
Publicerad: 2022-09-05
