År 2017 är första året med en helstatlig filmpolitik, det gamla filmavtalet finns inte längre. Att Teaterförbundet välkomnar detta är ingen nyhet men nu är det dags att också ge den ett innehåll. Våra yrkesavdelningar för medlemmar som arbetar med film, Sveriges Filmregissörer, Filmavdelningen, Skådespelaravdelningen och Biografavdelningen, har redan påbörjat sitt arbete inom de branschråd som är tillsatta. Vi kommer att ta ansvar och vara en del i arbetet med att skapa förutsättningar för att utveckla och stärka möjligheterna för svensk filmproduktion i alla dess olika genrer.
Strax före årsskiftet presenterade Konstnärsnämnden sin rapport Konstnärernas demografi, inkomster och sociala villkor. Senast detta gjordes var 2004. Nu baseras statistik och slutsatser på uppgifter från 2014. De konstområden som ingår är bild, form, dans, film, musik, teater och ord. Inte enbart våra medlemmar således, men slutsatserna är desamma över hela linjen. Konstnärernas inkomstutveckling ligger långt under befolkningen i stort under denna period. Detta trots att fler är mer välutbildade än tidigare. Tydligt är också hur fler bor och flyttar till storstadsregionerna för att kunna arbeta. Andelen egenföretagare ökar. Utredningen visar också att inkomstspridningen mellan olika konstnärer kan vara stor.
Det är oacceptabelt att yrkesverksamma i vår bransch ska ha sämre förutsättningar än andra på arbetsmarknaden. En osäker arbetsmarknad innebär inte bara oro för kommande anställningar utan påverkar även våra möjligheter att bilda familj och vara en del av trygghetssystemen (sjukvård, försäkringar). Här behövs en mer offensiv konstnärs- och kulturpolitik med kraftfulla insatser för bra villkor och bättre social trygghet.
Läs mer om Konstnärsnämndens rapport på sid 9 i tidningen.
I slutet av januari presenterade också Myndigheten för kulturanalys sin rapport Dramatiska villkor om Länsteatrarnas ekonomiska handlingsutrymme 1980-2015. Här slår man fast att Länsteatrarnas verksamhetsanslag har urholkats av kostnadsutvecklingen och att detta har pågått sedan början av 1990-talet. För Teaterförbundet är inte heller detta någon nyhet, men naturligtvis är det bra att Myndigheten för Kulturanalys slår fast detta, och att man kan luta sig mot siffror även här.
I samband med presentationen i januari deltog jag vid en seminariedag där vi diskuterade vad detta har fått, och får, för konsekvenser när det gäller anställningar av personal, ledarskap, konstnärlig verksamhet och arbetsmiljö på Länsteatrarna.
Utredningen slår fast att de fasta tjänsterna har minskat, det är heller ingen nyhet. Teaterförbundet har tagit sitt ansvar och arbetat för kompletterande anställningsformer som ska var trygga och också stärka ett utvecklingsarbete, till exempel Teater- Dans- och Musikallianserna och långtidskontrakten på 2-5 år för konstnärlig personal. Nu ser vi att de kortare anställningarna ökar även för den tekniska och administrativa personalen. Här finns arbete att göra.
Hur ser det konstnärliga handlingsutrymmet ut i relation till de ekonomiska förutsättningarna? Konsten att göra storverk med en ekonomisk svångrem var en av rubrikerna under seminariedagen hos Länsteatrarna. Hur ska våra politiker möta upp?
Regeringen har även tillsatt en statlig utredning som under 2017 ska se över villkoren för professionellt verksamma konstnärer. Tilltron till utredningar varierar, stannar det vid utredning eller får vi några konkreta resultat? Blir det några förbättringar?
Jag är alltid optimist, om viljan finns att ta reda på hur våra medlemmars villkor ser ut så borde regeringen också vara beredd att se till att öka våra möjligheter att verka inom scen och film. Våra verksamheter är nödvändiga grundpelare i vårt demokratiska samhälle.
ANNA CARLSON Ordförande
Publicerad: 2017-02-03
