Det kom ett brev till mig och Teaterförbundet, i början av året, med frågan ”Är Teaterförbundet verkligen till för de som jobbar med tv och film?” Avsändare var en person som varit medlem och arbetat med produktion av film och tv i mer än 25 år.
Frågeställningarna jag fick var både viktiga och intressanta, och jag vill gärna dela med mig av både frågor och svar. Brevskrivaren skriver att Teaterförbundet för det mesta talar om dramaproduktion för bio/tv och menar att vi glömmer allt annat som produceras som rörliga bilder. Allt från reklamfilm till melodifestivalen och alla bolag som idag producerar serier på uppdrag av SVT eller de kommersiella kanalerna. Vi talar om kulturpolitik och syftar då enbart på finansiering av skattemedel, fortsätter brevet och pekar på att vi glömmer att det finns många andra finansiärer för film och tv. Att vi helt enkelt inte hänger med i utvecklingen i branschen och då inte heller kan skapa de rätta villkoren och saknar kollektivavtal på alla dessa områden.
Det är naturligtvis alldeles sant att vi har idag många medlemmar som inte enbart jobbar med film- och dramaproduktion och jag erkänner gärna att vi har svårt att nå alla som verkar inom olika produktionsbolag med mycket varierande uppdrag – men vi är absolut inte ointresserade av denna verksamhet, tvärtom!
Vi behöver bringa reda i en värld där intensiva inspelningar inte alltid följer de regler som finns för arbetsmiljö till exempel. En lunchpaus där alla i teamet hinner sitta ner och äta, kan väl tyckas vara ett rimligt krav.
En grundläggande fråga är naturligtvis kollektivavtalen. Vi har idag avtal med cirka 170 olika arbetsgivare på film/tvområdet, men mer än två tredjedelar står utanför Medieföretagen som är den arbetsgivarorganisation som vi tecknar kollektivavtalet med. Resten har så kallade ”hängavtal”, där Teaterförbundet måste gå på varje enskild arbetsgivare att följa rådande avtal. Den
naturliga motparten för oss vore Film och tv-producenterna, som ju har tre sektioner för tv-, film och reklamproduktion, men hittills har de inte varit intresserade.
När det gäller SVT så har vi avtal för de konstnärliga yrkena men inte för film/tv-arbetare. I takt med att SVT producerar allt mindre i egen regi har detta blivit ett mindre problem.
Brevskrivaren menar också att vi slarvar med producentbegreppet och tycker att vi ständigt utmålar alla producenter som skurkar. Problemet är delvis att benämningen producent är så brett. De täcker både produktionsbolagen och olika yrken som bildproducenter, efterarbetsproducenter, linjeproducenter etcetera. Självklart ska språkbruket vara tydligt och vi gör också skillnad på produktionsbolagen. Många har vi ett bra samarbete med, men på vår webbsida finns en ”svart lista” där vi publicerar namn på de produktionsbolag som verkligen inte följer några som helst avtal. Detta efter krav från våra medlemmar.
Positivt är att vi i avtal med Medieföretagen har fått in en överenskommelse om fackligt ombud på inspelning och att även arbetsgivarna ska ange vem som är kontaktperson i fackliga och
arbetsmiljöfrågor.
Det attraktiva i att arbeta med film och tv gör lätt att man accepterar andra villkor än de gängse i arbetslivet. Inte sällan tror man att oklara och osäkra arbetsförhållanden ska spara pengar, med det är den oreda som följer som kostar pengar. En bra planering som innebär att man följer arbetstidsavtal och arbetsmiljöregler blir billigare och är grunden för kvalitet i produktionen.
Att visa att Teaterförbundet är ett förbund för alla filmarbetare är och har varit en av mina viktigaste uppgifter under min ordförandeperiod.
Både vår filmavdelning och Sveriges Filmregissörer är mycket aktiva och har ökat medlemsantalet. Under det senaste halvåret har vi också börjat undersöka intresset för att bilda en
särskild tv-sektion. Vi vill öppna upp för samtal om de viktigaste
frågorna att arbeta med, i samtal med medlemmar, blivande medlemmar, produktionsbolag och utbildare på området.
Som svar på frågan svarar jag: Ja, Teaterförbundet är till för de som jobbar med film och tv-produktion!
Publicerad: 2014-02-06
