Årets Almedalsvecka har handlat mycket om AI, förstås. Detta ”nya”, omvälvande, mystiska, komplicerade, möjliggörande, ödeläggande, ofungerande. Scen & Film har deltagit i flera samtal om hur AI påverkar mångfalden, det konstnärliga uttrycket och arbetsmarknaden, samt hur det fungerar med upphovsrätten. Andra branscher pratar om hur AI-teknik ger fördelar i problemlösning, i informationshantering, i säkerhets- och spaningsfrågor. Många ser problem i lagstiftningen eftersom det ofta handlar om känslig information som ska hanteras internationellt eller mellan olika aktörer. Hur får vi till det så att det funkar med europeisk lagstiftning?
Alla verkar förstå att tekniken finns och att den kommer påverka våra jobb, demokratin och samhällsutvecklingen – men; Vem är det som kör, egentligen? När jag såg statsministern skaka hand med Microsofts ordförande Brad Smith i början av juni, tänker jag på Musses fråga till Långben i husvagnen när den störtar nerför berget.
Microsoft ska investera 32 miljarder dollar i Sverige över två år. Pengarna ska gå till att bygga ut moln- och AI-infrastrukturen samt till att utbilda 250 000(!) personer i att använda AI. 32 miljarder dollar är fantastiskt mycket pengar, så jag förstår att statsministern är upphetsad, men tar han emot en investering eller ger han bort något? Att Sverige är med i racet om framtidens industri är viktigt, men vem håller i ratten? Uppenbarligen ser de stora tech-bolagen stor potential i tekniken och investerar stort för att ta marknadsandelar, även om efterfrågan och lagstiftning inte riktigt är där än. Det där med efterfrågan är tänkt att lösas genom satsningen på utbildning – ”om vi bygger det, kommer människor att använda det”, som Brad Smith säger.
Jag invänder inte mot att stora företag gör stora investeringar, men jag tycker man måste ställa frågan – vad betyder det för personlig integritet, upphovsrätt och fri konkurrens att infrastrukturen för AI-tekniken ägs av ett globalt techbolag? Och kan man lyfta klimataspekten och problematisera den ”nya” teknikens enorma behov av energi till serverhallar och kylanläggningar utan att framstå som en teknikfientlig bakåtsträvare? Det är uppenbart att de som håller i ratten inte väntar på hållbarhetsberäkningar, integritetslagstiftning och upphovsrättsdirektiv. De utgår från att vägen byggs där de kört bilen. Det är det de betalar för.
Den potential som kommer med generativ AI att hantera enorma mängder information samt att i realtid dra slutsatser av densamma, har gjort information – data – till den viktigaste handelsvaran av alla. Prylar i all ära, men den som äger informationen om våra vanor, begär och rädslor, den äger narrativet och har makten över konsumenten. Eller varför inte medborgaren. Det kommer att komma lagstiftning – även om tech-bolagen stretar emot – som reglerar användandet av generativ AI, men ingen nation vill tappa initiativet till någon annan, till fienden, till konkurrenten. Det kommer komma lagstiftning som skärper användandet av information kopplat till individen – bilder och ljud som kan användas till ”deep-fakes” eller bedrägerier. Lagstiftning som stärker Europa vs USA och tvärtom. Kanske även lagstiftning som reglerar vem som får använda tekniken eftersom den förbrukar så mycket energi? Men vem kommer hålla i ratten?
Konstnären måste ha kontroll över sitt verk, individen måste ha kontroll över sin integritet. Om vi släpper på kraven om transparens och insyn i hur informationen används, då tappar vi kontrollen över husvagnen. Statsministern är tydlig med att detta bara är en investering av ett bolag och att staten håller sig utanför. – ”Vi gör inte det här på kinesiskt vis.” Men, finns det inte ett svenskt vis att göra det på, eller är den tiden förbi?
Framtiden är här och vi är en del av den. Vi ska ta oss an den nya tekniken utan rädsla och med öppna ögon, men vi ska vi inte vara naiva och lämna över vårt ”vi” till tech-bolagens godtycke. Vi måste ha något att säga till om.
Det går fort nu. Regeringen har ett högt reformtempo med många utredningar på gång och korta processer för att genomföra det utlovade paradigmskiftet. Jag säger inte att allt är dåligt, men det höga tempot utmanar de demokratiska processerna – det finns en tröghet inbyggd i det politiska systemet av en orsak. För att vi inte ska missa något viktigt. För att vi inte ska bryta mot (grund)lagen. För att vi ska bygga ett hållbart samhälle.
Här har civilsamhället och fackföreningsrörelsen en viktig roll att spela genom att synliggöra makten och bilda opinion när den kör i diket. För att bidra med lösningar på de utmaningar vi har framför oss som fungerar för våra medlemmar. Jag säger det igen – organisera er! Värva en kompis!
Och ha en underbar sommar IRL.
Simon Norrthon, förbundsordförande
Publicerad: 2024-06-28
