Nöden har ingen lag. I en scen i Roland Emmerich dystopiska klimatkatastroffilm The Day After Tomorrow har några ungdomar låst in sig i New Yorks stadsbibliotek för att fly undan den snöstorm som drar igenom det stora äpplets breda avenyer. Den dödliga kylan kommer rent bokstavligt krypande närmre: karaktärerna och publiken ser hur isen sprider sig över väggar och dörrar.
In i det sista letar tonåringarna efter andra utvägar, men till slut måste de göra det otänkbara. En efter en åker de kulturhistoriska artefakterna in i rummets eldstad för att hålla kylan stången. Den djupt ironiska symboliken är närmast övertydlig: Det är ett bokbål för överlevnad som pågår.
Scenen ställer frågor om vad kulturen är värd när ens existens står på spel. Kriser – oavsett om det handlar om stundande klimatapokalyps, överhängande krigshot eller obehagligt snabbspridd pandemi – skapar en hotbild där kulturens roll oundvikligt förändras.
Diskussionen kring vad kultur kan betyda i kris och krig, i ett slags tillstånd av beredskap, känns väldigt aktuell på andra sidan corona och med pågående konflikter i Ukraina och Gaza.
– Kulturen är en outbytbar del av varje lands institutionella minne och identitet, säger Gunvor Kronman, vd på det finsk-svenska kulturcentrumet Hanaholmen. Därför blir den ofta också en måltavla i aggressiva situationer. Förgör man kulturen förgör man den nationella identiteten. Det har vi sett i Afghanistan, i Syrien och nu senast i Gaza. Där finns inte ett enda bibliotek, arkiv eller kulturhus kvar. Och alla universitet är förstörda.
Den detaljstyrda avancerade militära tekniken har, tillsammans med en tydlig ambition att ge sig på just de demokratiska och historiska värden som finns i nationella kulturella symboler, gjort att den typen av taktik blivit alltmer utbredd. Från det att Rysslands invasion av Ukraina inleddes i slutet av februari 2022 fram till hösten 2023 skadades eller förstördes 291 platser med kulturell eller konstnärlig inriktning, enligt UNESCO.
Skälet till att kulturen blivit ett mål är detsamma som gör att den så ofta har använts i propagandasyften – dess känslomässiga värde gör den särskilt effektiv och kraftfull. Varje bomb mot ett museum, monument, bibliotek eller arkiv av historiskt, religiöst och/eller konstnärligt intresse träffar varje drabbad nationell identitet hårt.
– Kulturen har blivit en måltavla både rent fysiskt och politiskt och mentalt, säger Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier. Hela Ukrainakriget har varit ett försök att formulera om just kulturarvet. Vladimir Putin återkommer gång på gång till att Ukraina hör ihop med Ryssland just för att de båda länderna delar kultur. I Putins ögon är det ett modernt påfund att skilja länderna åt.
—
Kriget i Ukraina innebär att det finns en hotbild mot Sverige av ett slag vi inte har upplevt sedan andra världskriget. Kulturen behöver hantera det, precis som alla andra sektorer.
Den fysiska närheten till Ukraina – det är närmre från Stockholm till Kiev än det är mellan Sveriges sydligaste och nordligaste spets – tillsammans med ett ständigt flöde av rörliga bilder från fronten, från kriget, bidrar till att hotbilden känns så påtaglig.
– Det här är den första konflikten, det första kriget, som du kan följa i realtid, säger Michael Malm, totalförsvarsstrateg vid Försvarsmakten. Man kan hålla upp en kamera och världen ser i realtid vad som händer. Det gör att medvetenheten om att den här typen av konflikter kan ske, och att den kan ske i vår närhet, ökar. Den polletten har trillat ner nu.
I början av förra året släppte Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) också en rapport där de slog fast att den svenska krisberedskapen på kulturområdet är eftersatt. MSB föreslog att 640 miljoner kronor skulle skjutas till från regeringen för att stärka skyddet av det svenska kulturarvet.
– Scen & Film har länge påpekat behovet av att stärka infrastrukturen för det svenska kulturarvet och för kulturlivet i stort för att vi ska ha ett fungerande kulturliv i kristid. Sverige har ett levande kulturarv – många av de platser vi tänker på som kulturarv har en aktiv verksamhet som i dag svälts ut. Vi delar MSB:s bedömning att kulturarvet är i stort behov av underhåll och anpassning till förhöjd beredskap, säger Simon Norrthon, förbundsordförande vid Scen & Film.
Gunvor Kronman upplever att allt fler beslutsfattare nu börjar förstå att kultur måste inlemmas i vårt sätt att tänka kring beredskapsstrategier.
– Eftersom kultur i sig står för mångfald och diversitet är den också en enormt viktig del i vårt demokratibegrepp, i vår modell med yttrandefrihet, fri press och individens möjlighet att få uttrycka sig själv. I många andra länder, som levt med hot om våld längre än neutrala Sverige, har den här typen av förebyggande åtgärder varit en självklarhet.
När Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, reste runt i Östeuropa 2014, strax efter Rysslands annektering av Krim, märkte han tydliga skillnader i hur stor oron var i de olika halvorna av Europa.
– I Helsingfors, Vilnius och Warszawa såg man utvecklingen som ett direkt existentiellt hot redan då. Men för resten av Europa skulle det dröja till invasionen 2022 innan man såg samma reaktioner. Det finns en korrelation mellan avstånd till den ryska gränsen och hur påtagligt hotet framstår.
Skillnaden i attityd till beredskap blir kanske som allra tydligast när man jämför Sverige med Gunvor Kronmans Finland.
– Vi blir hela tiden påminda om att vår identitet inte är självklar, säger hon. Krisberedskap är en del av Finlands dna, medan den svenska kulturen och identiteten inte har varit ifrågasatt på samma sätt. Det finns en väldigt stor skillnad i hur vi ser på kultur.
—
Kulturens roll i krigstider har alltid varit tydlig, inte minst som ren propaganda – Leni Riefenstahls filmer var till exempel centrala för spridandet av Hitlers fascistiska ideologi. Samtidigt är informationsflödet, och möjligheterna att manipulera och styra det, något annat i dag än det var under andra världskriget.
– Om man går tillbaka och ser hur informationsflödet använts tidigare under kriser och krig är det lätt att hamna i gamla hjulspår, säger Stefan Ingvarsson. Man ser något slags nutida Goebbels framför sig, men det finns stora skillnader. Inte bara i de tekniska möjligheterna att sprida information snabbt, utan också i vad man vill göra med propagandan. Under tredje riket var utgångspunkten i hög grad att skapa en motbild mot det etablerade. Nu är målet i princip alltid att skapa oro och rädsla, inte sällan genom konspirationsteorier.
Niclas Peyron är filmproducent och har bland annat undervisat Försvarsmakten kring hur rörlig bild används och påverkar i krigssituationer. Han menar att den digitala utvecklingen, där klipp i sociala medier eller Youtube kan nå en jättepublik väldigt snabbt, är något man måste förhålla sig till.
– Titta på Ukraina där rapporteringen fullkomligt svämmar över av bilder. Det är där vi är i dag. Samhället är rörlig bild. Kommunikation är rörlig bild. Att utbilda sig kring rörlig bild, som Försvarsmakten gör sin personal, blir ett sätt att motverka spridning av rykten eller falsk information.
—
När MSB på sin hemsida tipsar om vad som behövs för att klara en svår samhällelig kris handlar det om vatten- och elförsörjning och vilken typ av konserver som behövs. Inget om kultur. I Röda Korsets ”krislåda” finns i och för sig en vevradio med, men då främst för att kunna ta del av nyhetssändningar.
Ändå är det tydligt att kultur – att kunna ta del av berättelser, få estetiska upplevelser, samlas kring ett verk, känna gemenskap i att skapa eller uppleva kultur – ingår i varje samhälles strategi för att möta svårigheter. Kulturen är del av en nations motståndskraft och beredskap.
Under covid-19 möttes många, trots att de var låsta i ofrivillig isolering, i kulturell konsumtion och produktion. Även om institutioner och fysiska mötesplatser för kultur stängde igen levde den kulturella andan vidare: folk sjöng på balkonger, symfoniorkestrar spelade i tunnelbanor, bokläsandet ökade, Teams användes för att göra filmer. Och när Ryssland invaderade Ukraina manifesterades det ukrainska folkets motståndskraft i ett Youtubeklipp där sjuåriga Amelia sjöng Let it go från Frost för alla som ville höra i ett skyddsrum i Kiev.
– Kulturen försvinner ingenstans i en kris. Den utgår ju från människans ständiga behov att uttrycka sina upplevelser och känslor. Därför hittar den också alltid nya vägar och uttryck, oavsett hur hopplöst ett läge ser ut, säger Gunvor Kronman.
För många blir kultur också något att hålla fast vid på väg in i mörkret, en spillra av det som fanns innan hotet blev påtagligt.
– Kultur talar till vårt behov av att skapa någon form av känsla av normalitet i en extremt onormal situation, säger Michael Malm. Kulturverksamhet har en viktig roll i det. Om man stänger ned allt som har med kultur att göra – böcker, filmer, tv, pjäser, musik, you name it – då blir samhället väldigt konstigt. Kulturella aktiviteter är en del av normalbilden.
Henrik Borg Westerberg är ljuddesigner och har återkommande arbetat som fältartist. De senaste dryga tio åren har han vid ett flertal tillfällen uppträtt för Försvarsmakten personal i Mali och Afghanistan.
– En stor del av kulturens uppgift är att skapa samhörighet och förklara varför vi behöver försvara vårt land och de värden vi står för, säger han. Sedan kan den, det har jag märkt under mina uppdrag, skapa ett andningshål där man inte behöver tänka på hur jävligt allt är precis utanför dörren. Kultur kan göra att man för ett ögonblick faktiskt får underhållas och tänka på varför man gläder sig över att vara tillsammans.
—
Kulturen är också central för att hjälpa samhället på fötter igen. En teateruppsättning kan vara ett tecken på tillbakavunnen kreativitet, ett återuppbyggt kulturhus kan bli ett tecken på läkande. När de forna jugoslaviska nationerna skulle resa sig efter 1990-talets Balkankrig var återskapande av kulturbyggnader och idrottsplatser prioriterat. I bosniska Sarajevo tog det tolv långa år, men sedan stod det sönderbombade Vijecnica, den pampiga byggnad som innehöll landets nationalbibliotek, färdig igen.
Skälet är enkelt: kulturen, dess innehåll, liksom rätten att producera, publicera och konsumera den, är en central del i den demokrati man slåss för.
– I min utbildning trycker jag alltid på vad det är som Försvarsmakten försvarar, säger Niclas Peyron. Det är yttrandefriheten, kulturen, identiteten och öppenheten. Det är Sverige. För vad finns kvar att försvara utan kulturen? Det är där våra demokratiska värden verkligen manifesteras.
Stefan Ingvarsson menar att just våra demokratiska värden också bidrog till att den svenska reaktionen på Ukrainakriget var något långsammare än den var i många andra länder.
– Just för att vi är ett öppet samhälle och vår yttrandefrihet är så central för oss vill vi höra alla sidor. Det finns en svensk instinkt att vara medlande, att hålla fast vid vår neutralitet, men den blir svår att upprätthålla när det finns en rysk sida som inte bara förnekar den verklighet vi höll som självklar, utan också direkt motverkar den med propaganda.
—
Varför fortsätter då kulturen att vara så viktig även i situationer när hela livet och tillvaron står på spel? Varför sjungs det i skyddsrummen? Varför spelas det teater mitt i krigszonerna? Varför läser man romaner på britsar i militärtält?
– Du behöver bryta av från den dramatiska, kaotiska, farliga verkligheten för att kunna vila i någonting annat, menar försvarsstrategen Michael Malm. När soldater och andra som har varit i svåra situationer över längre tid kommer hem så blir det också otroligt viktigt att ha kultur som en del av återhämtning och rehabilitering.
Kanske fortsätter kulturen att vara viktig i kriser för att den erbjuder gemenskap, tröst och hopp i de mest becksvart omänskliga och omöjliga situationer.
Innan Gunvor Kronman började på Hanaholmen jobbade hon i 16 år för Röda Korset, under de extremt blodiga inbördeskrigen i Rwanda, Sierra Leone och Liberia, där barnsoldater var en sällsynt vidrig del av krigsföringen. När den ”obeskrivliga ondska” hon sett blev för påträngande var kulturen lindringen.
– Jag vände mig till lyriken, till läsandet, för att över huvud taget kunna hantera min oro och rädsla. För andra kan det vara något annat. Jag pratade nyligen med en gammal kollega från Röda Korset som arbetat som kirurg på ett fältsjukhus i Gaza. Hon berättade att en journalist hade frågat henne hur hon bearbetar sina upplevelser. Hon svarade: ”klassisk musik”.
5 verk om kultur i krig och kris
Station eleven
(tv-serie)
I denna dystopiska serie om livet efter en pandemi åker ett litet sällskap runt och spelar Shakespeares samlade verk för andra överlevande.
Bränder
(pjäs)
Manuset, om de fruktansvärda krigserfarenheter som uppdagas efter en mors död, låg till grund för Denis Villeneuves genombrottsfilm Nawals hemlighet. Pjäsen spelades i våras på Malmö stadsteater och får i februari premiär på Göteborgs stadsteater.
Good Morning, Vietnam
(film)
Robin Williams övertygar i rollen som snabbkäftad radio-dj som underhåller amerikanska trupper i Vietnam, samtidigt som krigets verklighet kryper närmare.
Band of Brothers
(tv-serie)
I ruinerna av tyska Thalem stämmer en bombdammssmutsig stråkkvartett sina instrument och framför Beethoven medan staden de levt i knappt finns kvar.
Livet är underbart
(film)
När pappan Guido och hans son under andra världskriget hamnar i koncentrationsläger blir berättande och gestaltning ett sätt att överleva. Och lägret en livsnödvändig spelplats.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2024-09-27
