Enligt Myndigheten för kulturanalys har kulturbudgeten ökat med 24 % sedan år 2000. Men om man avgränsar sig till den kulturbudget som kulturministern har ansvarat för sedan 2006 har de statliga anslagen till kulturpolitikens kärnområden urholkats med 13-14 % skriver Jaan Kolk, förbundsdirektör i Teaterförbundet.
Två saker återkommer ständigt när kultuministern ska försvara sin kulturpolitik. Det ena är att den statliga kulturbudgeten ökar år från år, det andra att hushållen finansierar två tredjedelar av den totala kulturkonsumtionen.
Den rapport om Samhällets utgifter för kultur som Myndigheten för kulturanalys nyligen publicerade kan vid ett ytligt betraktande ge stöd till kulturminstern. Den visar att i fasta priser (det vill säga inflationen borträknad) så har de totala offentliga utgifterna för kultur sedan år 2000 ökat med 24 %.
Om man granskar siffrorna närmare så framträder en helt annan bild. Den visar att ökningen till största delen ligger före 2006 och att det i första hand gäller det regionala och lokala stödet.
Om man håller sig till det som kulturminstern själv har haft ansvar för så uppgår ökningen av den fastprisberäknade kulturbudgeten sedan 2006 till mer blygsamma 2 %. Men den statliga kulturbudgeten omfattar också områdena folkbildning och medier. Dessa frånräknade har kulturbudgeten sedan 2006 i stället minskat med 1,5 %. Om man dessutom tar bort de poster som kulturminstern prioriterat men som har liten betydelse för det professionella kulturlivet – kulturmiljö och skapande skola – så har den statliga kulturbudgeten i fasta priser sedan 2006 minskat med nära 9 procent.
Men också fastprisberäkningen gör att verkligheten skönmålas. Sedan 2006 har priserna (mätt med KPI) ökat med 9,5 % medan de generella löneökningarna på arbetsmarknaden varit 16 %. Eftersom kostnaderna för kulturverksamheterna till 2/3 består av löner så bidrar det till att anslagen ytterligare urgröps. Då handlar det om att de statliga anslagen till kulturpolitikens kärna urholkats i storleksordningen 13-14 % sedan 2006.
Det är siffror som bättre stämmer överens med den tuffa verklighet som Teaterförbundets medlemmar dagligen möter. Och där nya verksamheter ska vara med och dela på en krympande kaka.
Inte heller påståendet om att hushållen finansierar 2/3-delar av den totala kulturkonsumtionen klarar en närmare granskning. Enligt rapporten så uppgick hushållen utgifter för kultur och media 2011 till 47 miljarder kronor. Men av detta avsåg 8,5 miljarder investeringsutgifter för teknisk utrustning (TV/dvd med mera).
Ytterligare 20,5 miljarder utgörs av TV-licens och abonnemang för kabel/satellit samt inköp och prenumeration av tidningar/tidskrifter. Utgifter som endast till en del är att betrakta som ren kulturkonsumtion. Om man inkluderar hälften av dessa och räknar bort investeringsutgifterna så kvarstår en summa på 28 miljarder kronor att jämföra med de offentliga utgifterna för kultur som uppgick till 24 miljarder kronor.
Också 28 miljarder kronor är en imponerande summa som visar på hushållens starka kulturintresse. Men mer rättvisande är att tala om att de offentliga och hushållen delar på kostnaderna för kulturkonsumtionen och att nerskärningar av det offentliga stödet därigenom får stora konsekvenser för det totala kulturutbudet.
Jaan Kolk, förbundsdirektör i Teaterförbundet
Krönikan har tidigare publicerats i Teaterförbundets tidning Akt 7-2012
Publicerad: 2012-10-23
