Sverige är fantastiskt. Får man säga det längre? ”Sverige är fantastiskt!” Så lät en slogan för turistnäringen för femtio år sedan, men det blev också en del av det gemensamma minne som manade till nån sorts uppskattning och reflektion över det vi har, tillsammans. Kanske ledde det också till högmod ibland, men det gav en känsla av att leva på en plats som var fantastisk. Inte på något sätt perfekt, men fantastisk. Faktiskt. I alla fall om man lyfte blicken.
Att påstå att Sverige är fantastiskt var inte att påstå att Sverige är bättre, men att det är fantastiskt att det fungerar så bra som det gör, att det är något att ta hand om, att dela med sig av, att bjuda in till. Att det är något att bygga på.
Sverige är fortfarande fantastiskt, men det är som att vår tid lever under en helt annan slogan. Mänskliga rättigheter, bistånd och kultur har halkat ner på dagordningen till förmån för repression och hårda tag och vi gör inte längre anspråk på att vara en humanitär stormakt. Vad ger det för känsla för oss som bor här – är det här vi?
Och nej, jag säger inte att vi ska vara hela världens samvete, men är det för mycket begärt att politiken åtminstone ska ha ett samvete? Dessutom insisterar jag på att flera av våra stora utmaningar möter vi bäst med ett organiserat och inkluderande civilsamhälle, ett vitalt kulturliv i hela landet och stark yttrandefrihet. När vi satsar på mänskliga rättigheter, demokrati och kultur bidrar vi till en bättre värld – samtidigt som vi bygger en internationell plattform för handel, fredsutveckling och jämlikhet.
När slutade det vara sant? Om vi bjuds en slogan idag så är det snarare ”Varför ska just vi?”
På Folk & Kultur i början av februari medverkade Scen & Film i ett seminarium tillsammans med Sveriges tecknare, Författarförbundet och Försvarshögskolan. Samtalet hade rubriken ”Så ska kulturen försvara Sverige” och kretsade kring kulturens roll i tider av kris och krig. Rubriken kan läsas som en förlängning av det som Churchill förmodligen aldrig sa, men som ändå blivit en sanning för att det är sant, att försvarets mening är att försvara kulturen – för att kulturen försvarar landet. Kulturen är landet. Inte ideologiska konstruktioner som ”nationen” eller ”folket”, utan landet, i bemärkelsen vi som lever här och det sätt på vilket vi lever våra liv. Kulturen är det som gör oss till människor, det som ger oss hopp, bryter våra tankemönster och gör att vi kan leva tillsammans. Kulturen är både vår beredskap och det vi ska skydda.
Samtalet tydliggjorde hur centralt ett vitalt kulturliv är för ett hållbart samhälle, men också hur sårbar den kulturella infrastrukturen är och hur den försvagats ytterligare i en tid då den borde stärkas.
Samtalets slutsatser bekräftas av rapporten Den fria konsten i kris och krig, som samtidigt presenterades av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på uppdrag av Konstnärsnämnden och Kulturrådet. Utöver att visa på betydelsen av det fria kulturlivet för demokratin och yttrandefriheten, pekar rapporten också på sårbarheten för ”inhemsk påverkan”. Den fria kultur vi tagit för given står relativt oskyddad inför den regering som vill ta makten över det fria ordet. Som en del av den svenska beredskapen måste den fria kulturen stärkas både ekonomiskt och rättsligt.
Kultur är det man bombar när det blir krig, men makten över kulturen är också den heliga gralen för den för inhemska politiker som vill påverka hur vi definierar oss och vilka vi är. Och vilka som inte är vi.
I orostider blåser alltid nationalistiska vindar som gör vad de kan för att skilja ut ett vi från ett dem. Vi kommer fortsatt utsättas för politiska utspel som motiveras av att ge röst åt svenska värderingar (läs: bra värderingar), eller kritiseras för att sakna dem (läs: inte bra), men låt ingen komma undan utan att också ge exempel på vad de menar.
För den som mumlar föreslår ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 27 februari att ta vägledning i Regeringsformen:
”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”
Make Sverige fantastiskt again.
Simon Norrthon, förbundsordförande.
Foto: Melker Dahlstrand
Publicerad: 2026-03-02
