Text: Jonatan Leman Bild: Andreas Johansson
Vad känner ni för AI?
Emma Bexell Stanisic: Jag känner nyfikenhet och leklust – det är ju roligare att leka med farliga saker. Det är också en känsla av att stå i en brytpunkt. Jag tänker på Walter Benjamin och hans idéer på 30-talet om vad som händer när konst plötsligt kan reproduceras. Han menade att det är en politisk möjlighet. Jag tror den nya teknologin kan frigöra konsten.
Robin Jonsson: Jag är också väldigt positiv. AI är en fantastisk möjlighet. Frågan nu blir hur tekniken kan serva konsten. Eller om den ge upphov till nya konstarter, som när fotografin kom, det var en innovation som blev en ny konstform. Det är en extremt spännande tid.
Carla Sehn: Ja, det är alltid tråkigt när man är skeptisk till utveckling. Det är mycket lättare att
fastna i dystopiska tankar. Samtidigt är det otäckt då AI belyser människans bristande moral.
Strejken i Hollywood visar ju hur vissa använder en ny teknik för att köra över folk.
EBS: Jag tror rädslan föds ur okunskap. AI får folk att skrika saker om äkthet och originalitet, den har kommit åt en nerv. Då tror jag att vi konstnärer ska in och peta där.
Hur använder ni AI i ert arbete i dag?
RJ: Jag gör ofta bilder med AI när jag jobbar med VR. Dels för att visa utvecklarna vilka miljöer jag vill ha, dels för egen inspiration. Och jag söker nu stöd för att använda AI i koreografi nästa år, men dans är tyvärr lite teknofobt – det ska helst vara kropp och känsla.
EBS: Vi har jobbat med det länge. 2015 gjorde vi en högstadieföreställning om en AI som blev levande, där publiken fick interagera live med en avatar på scen. Den blev dock inställd på grund av pandemin och när vi i år fick möjlighet att sätta upp den igen hade allt förändrats. Plötsligt använde eleverna AI dagligen. Då använde jag ChatGPT för att skriva ett nytt manus om en AI som blir självmedveten. Vi gick hela cirkeln runt.
Hur var det att skriva manus med AI?
EBS: Det är ett helt annat sätt att skriva. Man måste veta exakt vad man frågar efter och vad man vill ha. Så jag gjorde nya versioner hela tiden. Jag plockade delar och blandade med eget. Men det var väldigt kul och passade perfekt till just det projektet.
Hur kan man använda AI som skådespelare?
CS: Jag gick på en audition häromdagen och inför den satt jag och associerade då jag ville åt en specifik inställning. Så jag frågade ChatGPT: ”Hur skulle du beskriva den här karaktären i den här filmen?” Då satte den ord på exakt den känsla som jag ville utforska på min audition. Det blev en bekräftelse på att min tanke stämde, i alla fall de stora penseldragen, med resten av världen. Men hittills är det inte mer än bara ett verktyg.
Har ni testat några AI-verktyg i era yrken?
EBS: Jag använder ofta bildverktyg som Midjourney, RunwayML och Splash Pro. Vi har också lekt en del med Wonder Studio som gör live motion capture inom VR, så att man kan översätta rörelser i realtid. Det är ett jättebilligt och snabbt sätt att jobba.
CS: Och då kommer vi in på moralen. För nu säger filmbolagen att du bara kan komma in en dag så gör vi en hel film på ditt ansikte. Och det i sig är ju en fantastisk tanke! Men det finns inget ramverk och filmcheferna försöker utnyttja bristen på regler. Så återigen, man är rädd för människorna, inte för AI. Det är människor som är läskiga – inte tekniken.
RJ: Exakt. Vad är AI? Det är ju ingen självständig juridisk varelse, det är vi människor som har ansvaret – den blir vad vi gör den till. AI är inte magi.
Tror ni att AI kan göra oss mer kreativa?
EBS: Jag studsar direkt på ordet kreativ. Vadå mer kreativa? Hur definierar vi det? Det finns flera studier där ChatGPT får högre resultat i kreativitet än de flesta människor. Men tror vi på såna tester? Jag försörjer mig på min kreativitet och har ingen aning om det går att mäta. För mig att det kreativa just nu att tänka på vad konst kan vara i det här nya AI-landskapet.
RJ: Jag ser AI som ett bollplank. Det här ska man väl inte säga men jag skrev nyss en ansökan om kulturstöd där man skulle beskriva musikens funktion i film. Det kunde ju AI göra mycket bättre och snabbare än mig. Jag gillar tanken på AI som en assistent.
Men kan vi beröra lika starkt med AI-verk?
CS: Al Pacino sa en gång: ”Du kan filma mitt ansikte, men om du inte fångar min själ så har du ingen film.” Jag har tänkt på det kring AI-verken som släppts – de väcker något i mig, en sorts förundran, men gör mig sällan riktigt berörd. Kanske saknas en själslig ingrediens.
EBS: Jag tror inte det handlar om AI, bara om verket. När vi letar efter kvalitet i film eller teater så vet vi vad vi ska leta efter. Det vet vi ännu inte i ett AI-genererat konstverk, men jag tror att vi kommer förstå det när vi får fler referenser. Titta på vad Refik Anadol gjorde på MoMa, när han ställde ut AI-verk baserade på museets totala katalog. Det har högre kvalitet än en AI-genererad Al Pacino, tänker jag.
RJ: Precis, man kan se det mänskliga i det minsta. Det finns en gammal animation av en vit fyrkant och två svarta prickar som jagar varandra. Det räcker för att vi ska läsa in relationer och intentioner. Hjärnan är programmerad så. Så värdet i AI kanske finns där vi inte letar.
Hur har AI förändrat era yrken om 25 år?
EBS: Det som kommer hända är att AI normaliseras. Men jag är ju ingen expert, jag bara leker. Så om 25 år tänker jag att vi är i rymden och streamar live från månen.
RJ: Jag tror att verktygen kommer bli mycket mer tillgängliga, verktyg vi inte ens kan föreställa oss i dag. Det kanske blir verktyg för tittarna, att de kan göra egna alternativa slut. Sen är det förstås stor skillnad på branscher. Om koreografi finns kvar om 25 år så kanske vi har en teknikapokalyps där vår roll är att vara extremt otekniska och jobba med ritualer, haha.
CS: Om 25 år kanske jag kan spela mig själv som sjuåring och det ser helt perfekt ut. Å andra sidan älskar vi ju det mänskliga. Jag tänker på Blade Runner och roboten som gråter. Vi har nog alla en dröm om att få en själslig kontakt med AI.
Borde vi prata mer om AI rent kreativt?
RJ: Ja, det är synd att bara fastna i juridiken eller det tekniska. För det är ju inte det tekniska vi vill demonstrera, utan det konstnärliga värdet. Och jag tror AI-konst kan vara relevant för många fler än traditionell konst. Men det är lätt att såga teknik när man inte förstår den.
CS: Jag tror många är negativa till AI för att de möts av djupet av sin egen tysta kreativitet. När man sitter där och undrar: ”Vad fan ska jag fråga dig?” Den tystnaden är väldigt läskig. Det kreativa AI öppnar ett fält som är skrämmande att kliva ut på. Man är en lone ranger.
EBS: Exakt. Och just då gäller det att inte rygga tillbaka.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2023-10-19
