Foto: Lisa Eelsoo
Redan som 12-åring slog Amy Deasismont (f. 1992) igenom stort med megahiten ”What’s in it for Me”, då under artistnamnet Amy Diamond. Över en natt blev hon popidol för många i samma generation.
Men den tidiga sångkarriären har hon lagt på hyllan sedan länge. I dag är det film som gäller. Sedan den Guldbaggenominerade debuten 2015 (bästa kvinnliga biroll) som konståkerskan Katja i Sanna Lenkens ”Min lilla syster”, har hon spelat flertalet roller både på film och i tv.
Nu har hon även tagit steget ut som manusförfattare och regissör, med hyllade tv-serien Thunder in my heart (Viaplay, 2021), vars titel har hämtats från 70-talets smörsångare Leo Sayers hit med samma namn.
Förra året tilldelades hon tv-priset Kristallen för bästa kvinnliga skådespelare i huvudrollen som den vuxenvacklande Sigrid. I söndags fick hon också ta emot Såstaholms film- och scenkonstpris för samma tv-serie, här även för manus och (med)regi till ett par avsnitt.
I motiveringen lyfts hennes mod att just ha “vågat vidga sitt konstnärskap och söka nya uttryck”.
– Det känns helt fantastiskt och är en stor ära. Det blir också ett sätt att stanna upp lite och fundera över vilka vägar jag har gått i livet. Jag började ju jobba så tidigt, säger en sprudlande glad Amy när vi ses kort innan prisutdelningen på Såstaholms herrgård i Täby.
Är det en ny trend vi ser komma: Kvinnor som gör nästan allt själva i filmproduktionen, undrar jag med hänvisning till Josephine Bornebusch som med tv-serien ”Älska mig” (2019) också skrev såväl manus som regisserade och spelade en av huvudrollerna själv.
– Ja, kanske. När jag var tonåring blev jag väldigt inspirerad av Lena Dunham. Det var nog första gången jag såg en kvinna som gjorde just det, och det väckte verkligen känslan i mig att kanske jag också skulle kunna göra så i framtiden. När sedan ”Älska mig” kom hade jag redan jobbat med manuset till ”Thunder” ett tag, men kände just att: åh, nu börjar det här hända även i Sverige. Det var som att ett slags hopp väcktes i mig. Det är därför det är så viktigt med representation.
– Jag tror att många kvinnor känner att de har hamnat i vissa roller. Det här blir ett sätt att ta kreativ kontroll över helheten, för att få berätta det man vill. Men hade jag gjort den här tv-serien för 15 år sedan är det inte säkert att någon hade satsat på den.
Du skrev på första säsongen i fyra år utan att ännu ha sålt in den. Hur hade du råd med det?
– Det var tack vare att jag kunde giga en del med musiken. På så sätt kan man säga att mitt gamla jag sponsrade mitt nya jag, även om jag också gjorde en del roller som skådespelare under den tiden. Här blir den här typen av prispengar som jag nu har fått (Såstaholms pris på 50 000 kr, reds anm) extra viktiga. Det innebär att jag kanske kan sitta i en eller två månader och bara skriva igen.
Hur mycket av din yrkesidentitet är film i dag? Bor där fortfarande kvar en liten sångfågel inom dig?
– Ha ha! Jo, det gör de ju såklart. Men den kommer mest fram hemma numera. När jag skriver manus skriver jag däremot in väldigt mycket musik. Det blir ett sätt att kommunicera en ton i en viss scen. Så ja, musiken är fortfarande en del av mitt jobb, även om jag själv inte längre framför låtar.
Hur är filmbranschen att jobba i jämfört med musikvärlden, tycker du?
– Under största delen av min musikkarriär var jag ju bara ett barn, men det jag uppskattar med film är att man jobbar så mycket i grupp. Som soloartist stod jag mycket ensam på scenen. Då kändes det mer som att allt stod och föll på mig, även om där fanns många vuxna omkring mig. I filmvärlden är det mycket mer av ett teamwork.
– Här känns det också som om jag kan vara mer privat. Min person behöver inte kritiseras på samma sätt eftersom jag är i karaktär, även om jag kanske utforskar delar av mig själv i rollen som ibland är väldigt privat. På det sättet känns det mycket friare att jobba med film.
Så du har hittat hem nu?
– Ja, men så känns det verkligen. Mot slutet av min musikkarriär tappade jag lite lusten. I filmen känner jag att det finns så mycket att utforska som inte bara handlar om mig själv, eftersom jag skriver om andra människor också. Det finns en nytändning i det.
Hur ser det ut i den berömda byrålådan? Ligger där något textfragment som väntar på att bli ett nytt tv-manus?
– Ja, jag har en specifik idé där som jag har haft med mig i flera år, men inte gjort något av. Just nu är vi fortfarande i post-produktionen för andra säsongen av Thunder in my heart, men jag ser mycket fram emot att ha mer tid på mig att skriva.
Ylva Lagercrantz Spindler, frilansande kulturjournalist
”Thunder in my heart”
Kan ses på: Viaplay
Skapad av: Amy Deasismont
Medverkande: Amy Deasismont, Alexander Abdallah, Julia Lyskova Juhlin, Helen Sjöholm, Gustaf Hammarsten med flera
Regi: Anders Hazelius och Sanna Lenken
Producenter: Anna-Klara Carlsten och Patrik Andersson
Såstaholmsprisets jury 2022
Anna Carlson, skådespelare och tidigare ordförande för Fackförbundet Scen & Film (då Teaterförbundet),
Jan Göransson, presschef Svenska Filminstitutet,
Lars Ring, teaterkritiker Svenska Dagbladet,
Cecilia Nilsson, skådespelare och
Anna Sise, skådespelare, sångerska.
Publicerad: 2022-11-01
