Det är andra gången som UNI MEI anordnar en sammankomst på temat sexuella trakasserier i Latinamerika.
– Första gången vi sågs var det många som saknade förståelse för problematiken. Många män ifrågasatte att ett visst språkbruk, eller en viss typ av beröring var att betrakta som sexuella trakasserier, säger Veronica Fernández Mendéz, chef för jämställdhetsfrågor på UNI MEI.
Men under årets seminarium märks inget av detta. Deltagarna lyssnar uppmärksamt när kollegor från andra länder delar erfarenheter och arbetsmetoder. När de delas in i grupper för att diskutera hur sexuella trakasserier och kvinnoförtryck kan ta sig uttryck på arbetsplatsen är engagemanget stort. Flera grupper redovisar uppgiften genom att spela upp scener från arbetslivet. I en av scenerna pressas en ung, osäker skådespelerska att ta av sig kläderna vid en casting. I en annan scen förklarar en manlig tekniker varför han inte vill jobba med en kvinnlig assistent: ”Hon inte kan lyfta tunga saker.” Scenerna möts av skratt och igenkänning.
Med på seminariet finns Teaterförbundets representant Lisa Lindén. Hennes bild av seminariet är positiv.
– Det är en väldigt bra stämning. Vissa länder, som Chile och Argentina, har kommit längre i sitt arbete, men de som inte kommit lika långt samlar erfarenheter. Hittills har fokus legat på enskilda individers upplevelser. Det vore intressant att fördjupa samtalet om strukturer och genimyten, frågor som diskuterats i Sverige.
Vilka andra skillnader ser du om du jämför med Sverige?
– Retoriskt finns många skillnader. I Latinamerika finns en stark machokultur och könsrollerna är mer fasta än i Sverige. På den här kontinenten finns kanske det jag skulle kalla en särartsfeministisk hållning, inställningen tycks vara att man ”inte vill bli som männen, utan bara få jobba ifred och ha samma rättigheter”. Det har förmodligen att göra med att det finns få kvinnor i maktpositioner. Då måste man ha den här retoriken för att inte bli helt avfärdad. En annan skillnad är att samhällsklimatet är hårdare med längre arbetsdagar och lägre löner. Det gör nog att många fackförbund kan tycka att det finns ”viktigare” frågor att ta upp innan man lyfter jämställdhetsfrågan, lite som det var i Sverige förr. Det är synd eftersom det bästa vore att baka ihop de här frågorna.
Text: LINA ROSENGREN
Bild ovan: Workshop kring sexuella trakasserier vid seminariet i Mexico city.
Foto: Lina Rosengren.
Artikeln har publicerats i Scen & Film Nr 7 – 2019
• Seminariet UNI MEI – Panartes – Mexico anordnas av UNI MEI, en del av UNI GLOBAL som är en global paraplyorganisation för fackförbund inom flera branscher.
UNI MEI samordnar fackförbund inom kultur- och underhållningsindustrin. Teaterförbundet för scen och film är medlem i UNI MEI.
• Seminariet delfinansieras av Teaterförbundet för scen och film genom Union to Union/Sida.
Publicerad: 2020-01-10
