Fröken ordförande, ledamöter,
Jag tar ingenting för givet.
Vårt förra förbundsmöte var digitalt i skuggan av en pandemi.
Sen dess har vi fått ett storkrig i Europa, och det nya säkerhetspolitiska läget i en ekonomiskt tuff tid används av nationalistiska krafter för att elda på rädslan för omvärlden och misstron mot nästan. Idag samlas vi, i vårt eget fackförbund, tack vare att andra gått före och organiserat sig och kämpat för förändring. Inget existerar av egen kraft, det vi har finns för att vi vill det och kämpar för det.
Jag vill läsa en dikt av den ukrainske poeten Ija Kiva:
att i åtta år säga: det är krig i mitt hem
för att till sist inse att kriget är mitt hem
ett långsamt tåg på vilket livet förs av döden
från landets östra ända till dess västra
natten tränger ner i marken i vissnade blommors kramper
och in i våra munnar i tigandets ruttna tänder
vårt språk är nu volontärernas och flyktingarnas chattar
där sirenerna sjunger sina sånger för Odysseus
vårt minne är nu frihetens smutsiga broderade skjorta
dess långa vandring från hjärta till hjärta
(13 mars 2022)
Översättning från ukrainska Mikael Nydahl.
Scen & Film står i solidaritet med våra systerförbund i Ukraina som i ett extremt utsatt läge fortsätter att verka för att deras medlemmar ska ha ett fungerande arbetsliv, även om det mesta idag handlar om att stötta familjer som splittras eller att bistå medlemmar som inte kan försörja sig till följd av kriget. Scen & Film har också uttalat sig om kriget mellan Israel och Hamas. Tillsammans med övriga fackförbund kräver vi att Sveriges bistånd till Palestina återupptas och att Sverige aktivt kämpar för eldupphör i Gaza och en varaktig fred genom förhandlingar om en tvåstatslösning.
Det är tuffa tider. Men jag delar inte narrativet att Sverige faller sönder och att allt var bättre förr. Faktum är att mycket går väldigt bra i Sverige, och de utmaningar vi står inför möter vi från en position som de flesta andra länder bara kan drömma om. I många länder är facklig organisering förenat med risk och på flera håll går demokratin bakåt. Yttrandefriheten och demokratin utmanas även i Sverige, men vi har en grundlagsskyddad yttrandefrihet som tillsammans med offentlighetsprincipen gör Sverige till en av världens öppnaste och starkaste demokratier. Klimatpolitiken är satt på paus, men internationellt sett är vi långt fram i den gröna omställningen och medborgarna vill att vi ökar tempot. Finansieringen till kulturen går bakåt, men i ett internationellt perspektiv har vi har en stark infrastruktur för konst och kultur i hela landet och ett vitalt civilsamhälle som bidrar till utveckling, sammanhållning och medinflytande. Sverige är fantastiskt, faktiskt.
Det är tuffa tider nu, men vi ska vara försiktiga med begrepp som kris, för en sån kan komma. Under krisparaplyet kan en regering införa nästan vilka åtgärder och inskränkningar som helst, och det finns alltid någon som tjänar på att prata om kris. Någon som tjänar på att vi är rädda. Jag tycker inte vi har något att vara rädda för. Vi har mycket att kämpa för, men det är en annan sak. Det är tuffa tider, och min rapport präglas av det, men vi ska inte vara i den här dalen för alltid – det kommer bättre tider om vi tror på det och kämpar för det.
Sedan Riksstämman har vi fått en ny regering som med stöd av Sverigedemokraterna presenterat sin politiska agenda i det så kallade Tidöavtalet. Avtalet fokuserar på invandring och rättspolitik, men det spänner brett över de flesta politikområdena. Tidöavtalet innehåller det som Sverigedemokraterna villkorar för att ge sitt stöd, samt vad regeringspartierna kräver för att ta emot det. För kulturpolitikens del aviseras den kulturkanon vars styrgrupp börjat arbeta nu under våren. Det står även att folkbildningsväsendet ska reformeras, något som Sverigedemokraterna drivit länge. I höstbudgeten 2023 såg vi folkbildningen förlora nära en tredjedel av sin finansiering. Scen & Film har uttalat oss kritiska både till idén om en kulturkanon och om nedskärningarna av folkbildningen. En kulturkanon är särskilt problematisk när man samtidigt minskar anslagen till kultlivet. Vi tror det är viktigare att det finns ett varierat utbud av konst och kultur i alla dess former än att vi får veta vilka filmer och föreställningar vi borde ha sett. Folkbildningen är en centraldel av demokratin och en unikt svensk bildningstradition som bygger på att vi lär av varandra för att bilda oss, för att vi ska kunna göra informerade val.
I Tidöavtalet står även att armlängds avstånd ska respekteras, men det har visat sig att samarbetspartierna har väldigt olika uppfattning om vad principen innebär. Sverigedemokraterna försvarar principen som viktig, men menar att den inte ska gälla där det finns offentlig finansiering. Då har politikerna inte bara rätt, utan också en skyldighet att lägga sig i innehållsdiskussionen. Det är en magstark kullerbytta eftersom principen finns till just för det som stöds av det offentliga, för att den konstnärliga friheten ska säkras trots den offentliga finansieringen. Det här är ett exempel på de senaste årens dragkamp i det som av vissa kallas kulturkrig – språket ges nya innebörder och undergräver etablerade sanningar. Kontroll blir trygghet, krig blir fred, välfärd blir ofrihet och åsikter blir fakta. Av samma anledning har kultur som politik och uttryck fått stort utrymme i debatten, det är tydligt att kulturen är arenan för förhandlingen om samhällskontraktet.
I Tidöavtalet står även att public service ska utvecklas och dess långsiktiga finansiering ska säkras. Det var en viktig skrivning för de som oroades över Sverigedemokraternas vilja att kraftigt skära ner och kontrollera public service, men skrivningen innebar också att Sverigedemokraterna garanterades en plats i utredningen. När utredningen presenterades för två veckor sedan valde oppositionen att reservera sig på flera punkter, i synnerhet vad gäller finansieringen. Det finns förstås partipolitik i detta också, men det har inte hänt förut att en public service-utredning landar ett så splittrat förslag. Avsikten med en bred parlamentarisk utredning är att frågan ska ägas gemensamt över tid. Med den uppkomna splittringen kommer det fortsätta storma om public service i en tid när vi behöver det som mest. Men, även om verksamheten behöver krympas med föreslagen finansiering är det avgörande att det breda uppdraget för Public service är oförändrat.
Med den nya regeringen slopades återstartsstöden efter pandemin. Det, kombinerat med inflation och kraftiga kostnadsökningar har varit utmanande för många verksamheter – både privata arrangörer och de med offentlig finansiering, inom både scen och film. Sverige producerade drama som aldrig förr under pandemiåren. Strömningstjänsterna växte kraftigt och investerade i kampen om marknadsandelarna. Sverige, till skillnad från de flesta andra länder, höll öppet. Det var dyrt att filma, men det gick. Med den ekonomiska krisen efter pandemin avstannade investeringarna och lönsamhetskraven ökade. Under hösten 2023 föll dramaproducenten Viaplay ihop och det skapade svallvågor i hela tv-branschen. Viaplay stod för nära 20 % av svensk dramaproduktion, och när de backade drog alla andra i handbromsen. I backspegeln kan vi se att tillbakagången började innan Viaplay-kraschen, men många togs ändå på sängen. Under flera år har branschen skrikit efter arbetskraft, men plötsligt blev läget ett annat och för många film- och tv-arbetare är nu orderböckerna tomma. Scenkonsthusen har på flera håll lyft ut hela produktioner för att få ihop ekonomin och de fria grupperna möter sänkta anslag från kulturrådet i en tid av ökade kostnader och färre beställningar av skolföreställningar. Hårdast drabbas de konstformer med en svag infrastruktur. Scen & Film har tillsammans med andra aktörer inom dansområdet lämnat in en skrivelse till kulturministern om situationen för danskonsten, som behöver särskilt fokus.
När vi talar om statens svikande finansiering av kulturen är det värt att nämna att det största oppositionspartiet Socialdemokraterna ligger på exakt samma nivå som regeringen i den nationella kulturbudgeten – förutom för folkbildningen där man vill lägga tillbaka det som försvunnit. I och med att man nu slopat pris- och löneomräkningen i kultursamverkansmodellen kommer den offentliga finansieringen fortsätta krympa eftersom ingen driver höjda anslag. När staten backar ökar trycket på övrig finansiering. Inte minst för kommunerna som ju bär lejonparten av finansieringen, men med väldigt varierade förutsättningar.
Glädjande är att publiken är tillbaka efter pandemin. Både inom livesidan och på biograferna, och efterfrågan från publiken ökar. Frågan är hur efterfrågan ska finansieras. Regeringen har tagit initiativ för att kulturen ska hitta till de privata pengarna. Det är välkommet med fler finansieringskällor och viktigt för den konstnärliga friheten att pengarna kommer från olika håll. Men, för de verksamheter som inte kan bära sig utan offentliga stöd kan de privata pengarna endast fungera som kompletterande finansiering. Det är heller inte så att de privata pengarna står i kö, det behövs incitament och ändrade skatteregler för att på allvar skapa förutsättningar för en breddad finansiering. Scen & Film fortsätter att tillsammans med övriga kulturskaparorganisationer och arbetsgivare att verka för en hållbar och långsiktig finansiering av våra verksamheter.
Arbetsmiljön fortsätter vara en viktig fråga, i synnerhet för film och tv branschen som präglas av egenföretagande och korta arbetsplatsgemenskaper. För några år sedan filmade vi för mycket, kompetensen räckte inte till för att bemanna på ett säkert sätt. Nu gör vi för lite med pressade budgetar och sparkrav där man inte betalar för den kompetens som behövs. Vi ser dock att mycket händer för att professionalisera branschen. Vi har vid flera tillfällen suttit ner med beställande kanalhus för att påtala brister och lyfta behoven i samverkan. Bara det att vi kunnat tala med flera beställare vid samma tillfälle har varit viktigt för att binda dem till gemensam förståelse. Vi har utvecklat och genomfört partsgemensamma arbetsmiljöutbildningar som Säkert set, och förra året kunde vi i samverkan med Film & TV-Producenterna och SF Studios presentera Riktlinjer för intimscener. 2022 hade vi första årsmötet för Yrkesnämnden för film och tv och 2024 har vi utsett till Film- och TV-året med en rad aktiviteter över hela landet.
Med allt som händer på det upphovsrättsliga området är det värt att påminna om att vi har ett eget rättighetsbolag – Upphovsrätt Scen & Film. Där håller vi våra medlemmars rättigheter, vi samlar in och fördelar ersättningar och vi bevakar lagstiftning och annat som rör upphovsrätten. Förra året slussade vi över 150 miljoner genom vårt bolag. Inte minst tack vare de direktavtal vi har med Netflix – en ersättningsmodell som vi var först i världen med att skriva in i avtal med en strömningsplattform och som också visat sig lönsam för rättighetshavarna. Den succéklausul vi har i avtalet som kopplar ersättningen till antalet tittare var en av de saker man valde att gå i strejk för i USA under förra året. Bara det att ha avtal har visat sig viktigt i osäkra tider på en snabbt föränderlig marknad.
En segdragen fråga som äntligen fått sin upplösning är fördelningen av de senaste 15 årens privatkopieringsersättning – PKE. När elektronikbranschen vägrade betala för smartphones och surfplattor stämde vi dem och vann i två instanser efter 10 års processande. De senaste åren har Scen & Film varit drivande i förhandlingarna med övriga rättighetsföreträdare om hur den historiska skulden på 1,3 miljarder i retroaktiv privatkopieringsersättning ska fördelas mellan oss. Under tiden har det fortsatt komma in pengar och när vi nu äntligen landat en överenskommelse har vi för hela rättighetskollektivet 2,2 miljarder att fördela. Det är mycket pengar. De här ersättningarna finns för att vi är organiserade, för att vi håller rättigheterna och för att vi är starka nog att kunna sluta avtal. Tack till alla som arbetat med detta. Det är också glädjande att vi kunnat leverera på beslutet från Riksstämman att få in klippare som rättighetshavare i film- och tv-avtalet, men kampen för ljuddesigners och maskdesigners fortsätter. Det så kallade DSM-direktivet som ska skapa bättre förutsättningar för rättighetshavare att få rimlig ersättning i det digitala landskapet implementerades i januari 2023. Vi hade gärna sett skarpare skrivningar i enlighet med direktivets intention. Nu kan det komma att krävas domstolsprocesser för att få till en praxis som stärker rättighetshavarnas position. Blir det så, så är vi beredda.
Scen & Film har länge haft ett aktivt jämställdhetsarbete och har som en prioriterad målsättning att verka för en mer inkluderande bransch. Men även om vi driver på är det avgörande att våra chefer och ledare har kompetensen att bära frågorna. Tillsammans med Svensk Scenkonst tog vi initiativ till den ledarskapsutbildning för framtidens högre chefer med fokus på inkludering och mångfald som genomfördes 2022 – 2023. Det är höga krav idag på den som tar sig an ett chefsuppdrag, och för att en bredare rekrytering ska vara möjlig behöver vi kunna erbjuda utbildning och förberedelse för det ansvar det innebär.
Scen & Films normkreativa arbetsgrupp har genomfört flera aktiviteter, de kommer själva presentera sitt arbete under en egen punkt, men jag tar gärna tillfället i akt och tackar gruppen och ordföringarna för ert engagemang för lika och jämlika villkor i vår bransch.
2023 var året när vi på allvar började prata om AI. Det har funnits med oss länge, men med generativ AI har det blivit något att förhålla sig till i alla delar av arbetslivet, i integritets- och informationsfrågor och dess konsekvenser för arbetsmarknaden. Våra medlemmar berörs både av att våra yrken utvecklas med nya verktyg, assisterande arbeten försvinner, rättigheter utmanas, och konstformerna förändras. Exakt hur AI kommer finnas med oss i framtiden är det ingen som vet. Utvecklingen går oerhört fort och lagstiftningen hänger inte riktigt med. Kommer AI integreras fritt i alla digitala verktyg i flödet av ljud och bilder och bevakas av andra AI-botar, eller kommer allt som är AI-assisterat och AI-genererat att märkas för att skilja det från mänskligt skapande? Förmodligen något mitt emellan. Mycket av framtiden avgörs nu där olika intressen drar åt olika håll. Många larmrapporter har handlat om hotet mot konstnärernas skapande, men det är allt för tidigt att säga. De som påverkas mest är assistentfunktioner, samtidigt som AI kan minska klyftan mellan den som kan och den som inte kan. Det finns en positiv demokratisering i det när trösklarna sänks, men det utmanar också kunskapssamhället när erfarenhet och utbildning tappar sina fördelar. Vi bevakar förstås hur AI fungerar med upphovspersoners rättigheter till sina verk – om generativ AI tränar på våra verk, då ska vi ha ersättning för det och rätt att säga nej. Det ska heller inte vara möjligt att förändra ett konstnärligt verk eller en prestation utan samtycke eller ersättning. Kan AI skapa själv? Nej. Men ändå översvämmas vi av AI genererat materiel och det kommer bli mer av den varan. Scen & Film kommer alltid vara där våra medlemmar är och verka för att de kan leva på och utvecklas i sitt arbete. Med eller utan AI.
Med det som oroar oss måste vi komma ihåg var vi kommer ifrån. Världen var inte bättre förr. I år kan vi fira framgångarna med flera jubileum – 2024 fyller Fackförbundet Scen & Film 130 år. Det gör oss till ett av de äldsta fackförbunden i Sverige. Genom att organisera oss och expandera till nya yrken och branscher har vi varit en drivande kraft för hur villkoren och tryggheten utvecklats för våra medlemmar. Och även om vi är ett litet förbund har vi tillsammans med andra förbund i TCO familjen bidragit till att göra Sverige till ett lite bättre land att leva i. I år fyller världens bästa föräldraförsäkring 50 år. En lagstiftad försäkring som TCO var drivande i att få igenom.
2024 fyller även kulturpolitiken 50 år. Innan dess togs förstås flera kulturpolitiska initiativ, men 1974 beslutades för första gången om en samlad kulturpolitik där medborgare – med yttrandefriheten som grund – ska kunna ta del av och delta i konst och kultur i hela landet. Även om det är svårt för kulturpolitiken att uppnå sina mål utan ökade investeringar – inte minst från andra politikområden som skola och bostadspolitik, så finns kulturpolitiken för att göra människan fri. Fri att kunna delta och agera på lika villkor. Jag tycker det är värt att fira och uppmärksamma – och värt att kämpa för. Eller enklare uttryckt – Kultur is da kitt.
Jag är så oerhört stolt över förtroendet att få leda Scen& Film tillsammans med vår enastående styrelse:
vice ordförande Christina Olofson, filmregissör,
2e vice ordförande Thomas Nording, maskintekniker,
Henrik Borg Westerberg, ljuddesigner/ljudtekniker,
Mary-Anne Buyondo, skräddare,
Tove Dahlberg, operasångare,
Andrzej Glosniak, dansare/repetitionsledare,
Therese Hörnqvist, scenkonstproducent,
Edin Jusuframic, dansare/koreograf,
Zofi Lagerman, scenograf,
Martyna Lisowska, musikalartist,
Peter Mild, TV-fotograf,
Jenny Nilsson, skådespelare,
Niclas Peyron, line Producer, 1st AD,
Pontus Plaenge, skådespelare/regissör.
Jag vill tacka alla förtroendevalda och engagerade medlemmar som går samman för att skapa ett bättre arbetsliv för sig och sina arbetskamrater.
Och vi hade aldrig varit där vi är utan engagemanget från vårt enastående kansli. Vi tackar er med en samlad applåd.
Det är tuffa tider, men det är därför vi organiserar oss. Det är också nu som våra medlemmar går till jobbet för att skapa mening, för att trösta, för att förklara och för att komplicera. För att underhålla. Och vi finns där för varandra.
Kultur is da kitt – med K.
Tack för ordet.
Publicerad: 2024-05-30
