I Sydafrika kan man inte starta ett fackförbund om man organiserar frilansare. Men det är inte så att fackförbund inte behövs. Tvärtom.
– På vissa såp-operor finns ettårskontrakt, men aldrig längre än så. På teatrarna kan man också få längre kontrakt, men de kan avslutas med två veckors varsel, berättar Carlynn de Waal-Smit förbundssekreterare på South African Guild of Actors (SAGA) under ett lunchmöte på LO-TCO Biståndsnämnd.
I en bransch där alla är frilansare är kontraktet nyckeln till någon form av rättigheter. Eftersom alla skådespelare i Sydafrika är frilansare står de helt utanför de sociala försäkringarna, som pensioner, sjukförsäkringar eller arbetslöshetsförsäkring, och måste själva se till att de är försäkrade.
– En skådespelare är aldrig arbetslös, utan befinner sig alltid ”mellan kontrakt”, säger Carlynn de Waal-Smit.
Lönen varierar också kraftigt beroende på produktionerna och som frilansare är det nästan omöjligt att förutse vilken inkomst man som skådespelare har under månaderna som kommer.
Särskilt uppenbart blir de tuffa villkoren när internationella filmteam kommer till Sydafrika. Långväga gäster får bo på fina hotell, medan sydafrikanska skådespelare bor på enklare boenden. Men vid en internationell produktion lyckades man vid kontraktsskrivningen att förhandla fram samma traktament för alla.
– Då kunde teamet bjuda Matt Damon på ett glas efter inspelningsdagen, säger Carlynn de Waal-Smit, vilket normalt sett är omöjligt med våra usla traktamenten.
En annan utmaning för SAGA är Sydafrikas arbetsmarknadslagstiftning för skådespelare, The Performers Protection Act. Den är från 1967, innan TV ens fanns i landet. Därför samarbetar organisationen globalt för att kartlägga hur det ser ut i andra länder och gick för ett år sedan med i det globala facket FIA (The International Federation of Actors) där även svenska Teaterförbundet är medlem.
– Vi är nya i organisationen, men har haft en del kontakter med vårt grannland Namibia, säger Carlynn de Waal-Smit. Ett land vi tror vi kommer samarbete mer med är Nigera där framförallt filmindustrin, den så kallade Nollywood, växer så det knakar.
Karin Lindström
LO-TCO Biståndsnämnd