Riksdagsseminarium om filmpolitiken

Idag talade Scen & Films ordförande Simon Norrthon på ett riksdagsseminarium om filmpolitiken, som Lawen Redar (S) och Peter Fornstam, ordförande i Sveriges Biografägareförbund bjudit in till.

Under seminariet diskuterades filmbranschens nya förutsättningar, och vilka behov som finns i en globaliserad, teknikutvecklad och digitaliserad filmmarknad.

Övriga deltagare var Charlotta Denward, Långfilmsansvarig SVT, Tomas Eskilsson, Film i Väst, Eva Hamilton, Ordförande Film & Tv-producenterna, Ruben Östlund, regissör och manusförfattare och Sara Lindbäck, Rättighetsalliansen.

Här kan du läsa Simon Norrthons tal:

”Scen & Film är ett fackförbund som organiserar konstnärlig, teknisk och administrativ personal inom scen och film. Vår snabbast växande yrkesavdelning är film och TV-avdelningen. För film och tv-produktion har vi kollektivavtal med Mediaföretagen, SVT, TV4 och UR och vi har flera partsgemensamma samarbeten med Film & TV-Producenterna och andra aktörer i branschen.

De senaste åren har arbetsmiljön varit i fokus för förbundet, inte minst på grund av det som framkom under #metoo. Trots fokus på att komma till rätta med osunda strukturer framgår det av en enkät som nyligen presenterades att sexuella trakasserier fortfarande förekommer i högre grad inom film och tv-området än inom samhället i övrigt. Trots det arbete som lagts ner för att komma tillrätta med tystnadskultur och oönskade beteenden råder fortsatta missförhållanden. Som ett led i det partsgemensamma arbetet för att möta en del av de bekymmer vi ser har vi just nu ett pågående projekt för att ta fram riktlinjer för intima scener för att skapa trygga och hållbara arbetsplatser.

Men arbetsmiljön behöver överlag förbättras inom film och tv-området I synnerhet inom så kallad tv-tv, eller non-scripted tv där vi idag har en svagare kollektivavtalstäckning.

Tack vare våra kollektivavtal och partsgemensamma insatser ser det ofta bättre ut inom dramaproduktion, men även där är arbetsmiljön ansträngd. Vi arbetar projektbaserat och producenterna konkurrerar med varandra om att få projekten, ofta med små marginaler. De stora strömningstjänsterna erbjuder många arbetstillfällen, men de driver också på för att få mer för mindre.

Vi måste ha rätt och tillräcklig kompetens på plats för att produktionerna ska kunna genomföras som planerat. Den kraftigt ökade volymen parad med ansträngda budgetar har ökat behovet av erfarna film- och tv-arbetare. Vi ser alltför ofta exempel på hur oerfarna film- och tv-arbetare får för mycket ansvar för tidigt vilket förstås är olyckligt både för dessa individer och för den produktion de arbetar på. Seniora filmarbetare har svårt att finna meriterade assistenter och de senaste årens pandemi har ytterligare ansträngt både budgetar och tidsramar. Inte minst har det varit svårt att arbeta internationellt.

Svensk film och tv-drama producerar som aldrig förr, men idag görs en stor del av våra produktioner i andra länder i Europa vilket gör att vi går miste om arbetstillfällen i Sverige och minskade investeringar. Vi har sökt oss till länder som erbjuder produktionsrabatter och längre arbetsdagar. Film- och dramaproduktion är idag en internationell affär där producenter placerar sin produktion där de för mest valuta för sina pengar. Länder konkurrerar med arbetstider, incitament, skatter och löner. Det tas alltför lite hänsyn till klimatpåverkan av det myckna resandet, men vi ser ett visst intresse från produktionerna att även väga in den aspekten. Det finns dock en risk att det hänsynstagandet kommer vara försumligt utan tydliga regler eller incitament. Vi ska fortsätta resa, men vi ska inte resa i onödan.

Sverige är inte det billigaste landet att producera i, men vi har utvecklat ett sätt att producera drama med mindre men högt kvalificerade team. Sverige upplevs också rättssäkert och parterna har en god avtalstäckning som skapar förutsebarhet för den som investerar.

Att vi nu äntligen fått till ett produktionsincitament kommer vara mycket viktigt för att säkerställa produktion i Sverige, men det behövs mer för att på allvar skapa hållbara förutsättningar för produktion i framtiden.

• Incitamentet måste räknas upp redan nästa år
• Vi behöver använda oss av AVMS-direktivets möjlighet att ta ut en avgift från strömningsplattformar för att medfinansiera lokal produktion som vi senast sett Danmark införa, och som är på gång i Norge och Finland.
• Vi behöver ett omtag av filmpolitiken som tar höjd för hur offentliga medel ska möta den globaliserade finansieringen av film- och dramaproduktion.
• Och med offentliga medel måste alltid följa krav på goda arbetsvillkor. Det enklaste sättet är att kräva att mottagare av offentliga medel har kollektivavtal.

*
Vi behöver fler filmarbetare, och fler utbildade filmarbetare till nyckelfunktioner. Vi behöver också att våra filmarbetare får sina kompetenser validerade enligt internationell standard för att kunna möta internationella förväntningar.

Vägarna in i filmarbetaryrket har länge varit dunkla, det är dags att yrkena blir mer synliga för alla som är på väg in i yrkeslivet och utbildningsvägarna behöver samordnas.
*
Film- och tv-branschens aktörer har därför gemensamt tagit initiativ till Yrkesnämnden för film & tv som bildades i höstas av producenter, filmregioner, arbetsgivarorganisation, kanaler, fackförbund och beställare. Syftet med nämnden är att bidra till ökad kapacitet av meriterade film- och tv-arbetare, att bredda rekryteringen och att validera film- och tv-arbetarnas kompetenser så att produktionerna kan säkerställa att de har relevant och tillräcklig kompetens på plats. Inte bara för att få mer arbetskraft utan också för att förbättra arbetsmiljön på inspelningarna och möjliggöra ett hållbart yrkesliv för film- och tv-arbetare. Yrkesnämnden har redan tagit fram en baskvalifikation för film- och tv-arbetare som kommer vara ett grundläggande verktyg för validering kopplat till kompetensutveckling.
*
Yrkesnämnden kommer vara en nyckelspelare för att produktionsincitamentet ska kunna leverera effektivt. Vi ser gärna att staten också ser det sambandet och tillför resurser för att bidra till att finansiera verksamheten. Ett förslag är att ett par procent av incitamentet går till Yrkesnämnden, men ett alternativ kan vara att exempelvis Tillväxtverket får i uppdrag att avsätta medel till nämnden.

Svensk film- och dramaproduktion i Sverige utgör en stor och expansiv näring med stora möjligheter till nya arbetstillfällen och innovationer, men det är också en viktig del av svensk kultur och ett nav i berättelsen om vilka vi är och vart vi är på väg. Politiken kan bidra till att skapa de förutsättningar svensk film och drama behöver för att på allvar hävda sig i konkurrensen.
*
Vi ska inte konkurrera med sämre villkor, vi ska konkurrera med kompetens och kvalitet.