I ÅR, 2014, FYLLER TEATERFÖRBUNDET 120 ÅR! Och vi kan tacka skådespelaren Emil Petterson för det. Platsen för Teaterförbundets upprinnelse är legendarisk: vid Nybroplan i Stockholm, på samma plats som Dramaten nu ligger, låg ett tvåvåningshus, som bland annat inrymde den lilla ”Källaren Flaggen”. I en vindskupa högst upp i samma hus bodde skådespelaren Emil Pettersson. Det berättas i ett medlemsblad att förbundet bildades ”vid en enkel smörgåssupé”. I hans vindskammare konstituerades kommittén och medlemmarna enades om att förbundet borde bli en spar- samt sjuk- och begravningskassa till att börja med.
Närvarande var kamreren vid Dramatiska Teatern August Falk, Vasateaterns direktör August Warberg, och dess sekreterare Johannes Svanberg. Idel män, och alltså både arbetsgivare och arbetstagare.
Den 14 maj 1894 hölls ett första medlemsmöte, men det stadgeförslag som presenterades mötte motstånd och det tog till den 4 november 1894 innan ett formellt konstituerande möte kunde hållas och Svenska Teaterförbundet var bildat. Redan efter ett halvår hade man 102 medlemmar.
Om detta berättade jag vid mitt öppningsanförande vid vår Riksstämma i juni på Djurönäset, Värmdö, där ett 80-tal ombud var samlade för att besluta om verksamheten för de kommande åren för Teaterförbundet/för scen och film. En stämma som präglades av en stark sammanhållning inför de stora utmaningar som vår bransch ständigt ställs inför. Jag mötte kompetens, mod och engagemang – och jag är speciellt glad över att så många unga, som var där för första gången, så aktivt och tydligt visar hur vi ska jobba vidare. Detta nummer av Scen & film innehåller flera artiklar om Riksstämman.
TILLBAKA TILL HISTORIEN: Vägen från bildandet för 120 år sedan till den breda organisation för scen och film som vi är idag, har självklart inte varit helt spikrak. Den första stora frågan, på den tiden, var kontraktsfrågan, att skapa ett normalkontrakt med bestämmelser om minimilöner. Att de anställda inte hade det lätt visar ett citat från en tidningsartikel från 1930-talet om arbetsgivarnas attityd: ”Ekonomiskt lättsinne, konstnärlig undermålighet och många gånger total likgiltighet inför de anställda, som ibland levde och arbetade i ren misär”.
1944 vände man sig till nybildade TCO för medlemskap och i samband med detta ombildades man till Svenska Teaterförbundets Fackorganisation. Den nya organisationen skulle vara politiskt neutral och ha till uppgift att tillvarata medlemmarnas sociala, rättsliga, konstnärliga och ekonomiska intressen. En person, som intog arbetsgivarställning kunde inte vinna inträde.
SÅ VAR DEN FACKLIGA ORGANISATIONEN född, som har utvecklats till ett brett yrkesförbund för alla som arbetar inom scen-och filmområdet. Många frågor har funnits med under alla år, förändrats genom åren – men hela tiden har Teaterförbundet funnits med och arbetat för att förbättra medlemmarnas villkor. Från den första heltidsanställde funktionären på kansliet som anställdes den 1 januari 1956, Rolf Rembe (han deltog som gäst på Riksstämman i år!) till det utbyggda kansli som nu finns på Kungsholmen i Stockholm har vägen varit lång. Idag står vi starka och är rustade för framtiden!
När Teaterförbundet fyllde 60 år, 1954, talade dåvarande ordföranden, regissören Rune Carlsten vid firandet och sa bland annat: ”Kom ihåg kamrater: Om ni genom avundsvärda och konstnärliga framgångar anser att ni inte behöver förbundet just nu, kom då ihåg att Teaterförbundet behöver er just då för att kunna med sin verksamhet hjälpa medlemmarna till drägliga livsförhållanden just nu.” Det är det som kallas solidaritet – och det präglade i högsta grad 2014 års riksstämma på Djurönäset utanför Stockholm, likväl som för 120 år sedan!
ANNA CARLSON
ordförande
Publicerad: 2014-07-07
