Anna Carlson: Madeleine Sjöstedts korståg mot Dramaten gör mig förbannad.
Inte bara för att hon ställer två framgångsrika scenkonstinstitutioner mot varandra och devalverar kulturpolitiken till en fråga om att räkna kostnader och huvuden.Högsta möjliga kvalitet till största möjliga antal, vad är det för fel på det? utropar kulturborgarrådet.
Men också hennes inskränkta syn på vad som skapar en framgångsrik konstnärlig verksamhet. När hon i sin artikel i Svenska Dagbladet pekar ut tekniker, skräddare, perukmakare och snickare som enbart en ekonomisk börda för teatrarna speglar det en skrämmande okunskap om det nära samarbete som krävs för att skapa ett högklassigt konstnärligt innehåll. Det speglar också ett förakt för dessa och andra tekniska och administrativa yrkesgrupper som inte delas av teatrarnas konstnärliga personal som kulturborgarrådet vill göra sig talesperson för.
Denna oförståelse om hur god scenkonst skapas och utvecklas kastar också sin skugga över förslaget om att slå ihop Stockholms Stadsteater och Kulturhuset. Huvudmotivet är att skattemedel ska användas mer effektivt. Men för att uppnå detta krävs en mer genomtänkt syn på scenkonstens roll och förutsättningar.
En första test på detta är det beslut som Stockholms kulturnämnd fattar om stödet till de fria professionella teatrarna. Anslagen ska reduceras till både konstnärligt och publikt framgångsrika teatrar som Galeasen och Giljotin. De får nu göra Fria Teatern i Högdalen sällskap ut i kylan. Kulturborgarrådet är svaret skyldig om hur detta bidrar till att kultur av hög kvalitet produceras och kommer fler till del.
Anna Carlson
Ordförande i Teaterförbundet
Artikeln har publicerats på SvD Brännpunkt.
Publicerad: 2012-10-25
