Svek att inte erbjuda trygghet till dem med enskild firma

CORONAKRISEN HAR DRABBAT alla, men på olika sätt. De som hade det tufft innan krisen har det än tuffare nu. De villkor som regeringen satt för krispaketen träffar väldigt olika beroende på vilken bransch du är i och hur du är anlitad. Kultur och media är en av de sektorer som drabbats hårdast, vilket lett till att många engagerat sig och förbundets medlemsantal fortsätter öka. Det politiska påverkansarbetet är intensivt, både med upprop från enskilda medlemmar och från oss som organisation.

Vi får hela tiden in berättelser om hur medlemmar drabbats. Ingen har skonats, men en grupp har glömts av alla stöd och system. Det är egenföretagarna med enskild firma.

Sveriges 600 000 enskilda firmor finns inom alla yrken och branscher men är särskilt vanliga inom kultur/media och finns inom alla yrkesgrupper.

Med tanke på de näringsstöd som presenterats är det obegripligt att regeringen inte inkluderat den här gruppen. Vissa förändringar har gjorts, men behoven är fortsatt stora.

OM ENSKILD FIRMA från början var ett sätt att hantera en bisyssla så har det idag utvecklats till en vanlig företagsform inom branscher med kortare uppdrag där man rör sig mellan flera uppdragsgivare. Hur har man stöttat egenföretagarna för att de ska kunna verka utanför kollektivavtalen och utan de försäkringar som gäller för löntagare? Det har länge varit ett problem att socialförsäkringar och trygghetssystem inte utvecklats i takt med arbetsmarknadens öppnande mot egenföretagande och projektanställningar. Nu är läget akut.

Det bästa vore om arbetstagaren själv kunde välja hur hen vill bli anlitad. Men för många av förbundets medlemmar är fakturerande ett krav för att över huvud taget kunna ta emot ett uppdrag. Det är ett svek från politiken att driva på den här utvecklingen utan att erbjuda dem med enskild firma någon form av trygghet när arbetsmarknaden stannar av. De betalar skatt som alla andra. De så kallade ”ofrivilliga företagarna” har inte valt ett företagande för att få bättre semester, högre lön, tillräcklig kompetensutveckling, rimliga arbetstider och trygg pension, utan för att de måste.

Av trygghetssystemen betraktas egenföretagarna varken som löntagare eller företagare, trots att endast de alternativen erkänns på svensk arbetsmarknad. Har du ett aktiebolag får du i den pågående krisen nyttja reglerna för korttidspermittering på viss procent samtidigt som du kan verka vidare i ditt företag på övriga procent. Har du enskild firma hänvisas du till a-kassan, men då måste du stå till arbetsmarknadens förfogande till 100 procent och lägga ner ditt företag, släcka din hemsida och avstå från all aktivitet i företaget som kundkontakter, skrivande, planering eller liknande. Att lägga ner sitt företag är sällan ett alternativ för den som vill komma igång igen när arbetsmarknaden stabiliserat sig. Det är en omständlig process att lägga ner, och det är än mer omständligt att köra igång igen. Att söka nya uppdrag borde vara det viktigaste för dem med a-kassa, men om du tvingas släcka ner all verksamhet i ditt företag blir det omöjligt – syns du inte finns du inte. Får man ändå ett uppdrag tackar många nej eftersom det sannolikt blir problem med a-kassan. Moment 22.

Teaterförbundet för scen och film har ställt tydliga krav till regeringen att ställa upp för egenföretagarna. Vi föreslår omsättningsstöd som baserar sig på omsättning under motsvarande tid tidigare år. De som uppbär a-kassa måste få ha kvar verksamhet som inte är direkt inkomstbringande för att ge företaget en chans att överleva.

Jag längtar till att samhället öppnar upp igen. Och det ska vara ett samhälle som är mer rättvist och mer jämlikt än det var när vi stängde ner. Tack till alla som nu organiserar sig och kämpar för att skapa långsiktig förändring!

SIMON NORRTHON
ORDFÖRANDE