Stora lönsamma och delvis statligt ägda företag som Telia Sonera vägrar att infinna sig till förhandlingar om s k privatkopieringsersättning, vilket gör att frågan om ersättning till kulturskaparna måste behandlas i långa domstolsprocesser. Resultatet blir att ersättningen som i många fall resurssvaga dramatiker, författare, skådespelare och musiker m fl har rätt till fördröjs år efter år.
Möjligheten att spara ner en kopia av en tv-serie, film eller ett musikstycke på sin dator, set top-box eller telefon är en viktig del av vårt moderna sätt att konsumera kultur. Detta är lagligt genom en begränsning i den ensamrätt som kulturskaparna har till sina verk och prestationer. Vi tycker det är bra och rimligt att denna möjlighet finns men självklart måste vi kulturskapare då kompenseras, vilket också EU-rätten kräver. I Sverige finns ett kompensationssystem som sköts av parterna på marknaden: vår egen organisation Copyswede, som förhandlar med elektronikindustrin om ersättningar, som sedan fördelas vidare till kulturskaparna.
Det svenska privatkopieringssystemet stöds av alla partier i riksdagen – eftersom det fungerar väl. Lagen är modern och teknikneutral, så att ny teknik omfattas utan att lagen behöver skrivas om. Även ny teknisk innovation går därmed att hantera inom systemet. Ersättningarna förhandlas löpande mellan parterna, och kan sättas ned delvis eller till noll om privatkopiering inte förekommer. Administrationskostnaderna för systemet är låga i en europeisk jämförelse och privatkopieringsersättningen har inte heller lett till högre priser på elektronik.
Under senare år har dock elektronikföretag i Sverige gjort allt de kan för att försvåra för kulturskapare att få de ersättningar man har rätt till. Svenska företag som Telia Sonera och Sony Communications, men även internationella giganter som Samsung, har gjort allt för att politiskt och rättsligt försvåra för våra medlemmar – författare, dramatiker, skådespelare och musiker och andra kulturskapare – att få den ersättning de har rätt till.
Alla dessa rättsliga processer försvårar, fördyrar och fördröjer för kulturskapare att få sin ersättning. Hittills har dessa företag inte vunnit en enda rättslig strid mot kulturskaparna. Trots detta fortsätter agerandet. Att stora kända varumärken agerar på detta sätt mot skaparna av den kultur som bidrar till att skapa värde och att driva försäljningen av deras produkter är både orimligt och oseriöst. Det rimmar dessutom illa med de etiska principer man påstår sig leva upp till på andra områden.
Att företag betalar för möjligheten att privatkopiera – en möjlighet som deras produkter skapar och som de själva tjänar pengar på – är i själva verket både rimligt och rättvist. I uppdraget att maximera vinsten inom dessa företag ingår kanske att försöka skjuta över denna kostnad på skattebetalarna och statsbudgeten. Det är dock svårt att se varför politiker och skattebetalare skulle plocka upp elektronikföretagens nota.
Inte bara politiker har anledning att vara skeptiska. Kulturskapares erfarenhet av system där kulturbudgeten ska betala för privatkopiering är dåliga. Ersättningarna tenderar att falla över tid trots att kopieringen inte gör det och privatkopieringen vägs helt orimligt mot andra kulturutgifter.
Sammanfattningsvis är det nu hög tid att elektronikföretag slutar springa till politiker och klaga över att de måste betala för innehåll samtidigt som de gör vinster som ter sig astronomiska jämfört med våra medlemmars inkomster. Företag som Telia Sonera, Sony Communications och Samsung måste sluta beröva kulturskaparna de ersättningar som de har rätt till och istället infinna sig vid förhandlingar och betala sin egen privatkopieringsnota.
Karin Ahlin, ordförande Svenska Tecknare
Anki Almqvist, ordförande Svenska Fotografers Förbund
Gunnar Ardelius, ordförande Sveriges Författarförbund
Judit Benedek, ordförande Svenska Regissörsföreningen
Anna Carlson, ordförande Teaterförbundet/ för scen och film
Pia Gradvall, ordförande Sveriges Dramatikerförbund
Jan Granvik, ordförande Svenska Musikerförbundet & Federationen Svenska Musiker
Anders Habenicht, ordförande Sveriges filmregissörer
Katarina Jönsson Norling, riksordförande Konstnärernas Riksorganisation
Jonas Nordling, ordförande Svenska Journalistförbundet
Christina Olofson, ordförande Sveriges filmregissörer
Bo Olsson, ordförande Sveriges Yrkesmusikerförbund
Johan Seth, ordförande Oberoende Filmares Förbund
Foto: Jenny Gustafsson, Rosie Alm, Yvonne Eriksson, Kristian Pohl, Pawlo Flato, Sara Mac Key, Ola Magnestam, Frida Norling, Theresia Viska, Knut Koivisto, Jonas Nyberg
Artikeln publicerades på SVT Opinion 11 februari 2016.
Här kan du läsa efterföljande inlägg:
15 februari 2016: ”Konsumenter har slutat privatkopiera”
29 februari 2016: ”Privatkopieringen fortsätter – trots streamingtjänster”
Publicerad: 2016-02-11
