Under pandemin blev det tydligt hur bristfälliga våra trygghetssystem är

Vad har du för erfarenhet från pandemin?

Samuel Beckett sa att en erfarenhet är det vi får när vi inte får det vi vill ha. Erfarenheter påverkar och formar oss. Och trots det – The show must go on. Vi knyter handen i fickan och dansar vidare. Men vad gör erfarenheten med oss, och vi med den?

Minns du att för ett år sedan var mötesfriheten begränsad och vi behövde vaccinpass för att hamna i den lilla skara som släpptes in i salongerna? Nu är det full aktivitet igen, januari är en månad för flera stora scenkonstpremiärer, Gulbaggegalan och Göteborg filmfestival. Allt är som det alltid varit, och jag är väldigt glad för det, men samtidigt finns det där såret där. Och en känsla av att någonting har hänt. När pandemin kom försvann merparten av arbetstillfällena för Scen & Films medlemmar och det blev tydligt för alla hur bristfälliga våra trygghetssystem är för de som saknar tillsvidareanställningar. Många frilansande artister och tekniker hamnade utanför arbetsplatsernas gemenskap under nedstängningen.

Nu kommer publiken tillbaka och vi har återgått till arbetet, men vi vet också att allt kan tas ifrån oss. Även om vi alltid vetat det så har de sista åren gett oss den där erfarenheten, gjort det abstrakta till verklighet. Många av Scen & Films medlemmar arbetar med fiktion, rent av med illusion. Målet är att det ska se så lätt ut. Vi ler när det gör ont, men det gör också att vi ibland göder en tystnadskultur i stället för att tala om det som är svårt. I stället för att lyssna till den som har det svårt. I stället för att driva på för förändring.

Scen- och filmbranschen är otrygg, ojämlik och konkurrensutsatt. Om vi kan erkänna det så behöver vi inte acceptera det. Då kan vi göra något åt det. Under pandemin skapades mängder av nya samarbeten – både mellan organisationer och individer – där vi med gemensamma krafter löste akuta frågor och tätade hål för kommande kriser. Men vi såg också hur arbetsplatser slöt sig kring sig själva utan att vara i kontakt med alla de visstidsanställda som före pandemin utgjorde lejonparten av personalstyrkan, i synnerhet bland de konstnärliga yrkena.

En tydlig konsekvens av pandemin är bristen på kompetent arbetskraft. Det gäller såväl för scenområdet som för film och tv. Det var många som lämnade när jobben försvann, men vi accepterar inte heller hur otrygga villkor som helst. Med tryggare anställningar hade kompetensen funnits kvar i verksamheterna.

Alla arbetsgivare måste ta ett större ansvar för sina visstidsanställda, men i synnerhet de institutioner som har offentlig finansiering. Att parterna kommit överens om att acceptera otrygga anställningar förutsätter att arbetsgivarna kan hantera det. Det innebär att konstnärlig personal ska tillsvidareanställas enligt det numerär som finns på arbetsplatsen och motsvarande delar ska utgöras av långtids- och korttidsanställda. Det innebär att inkludera frilansande regissörer och scenografer i de konstnärliga och strategiska samtalen. Att ha öppna auditions så att frilansande artister kan komma in. Att vara i dialog även med de skådespelare, sångare, dansare och musikalartister som för tillfället inte är på arbetsplatsen och att inkludera alla som är anställda i samtalet på arbetsplatsen – oavsett hur de är anlitade.

Den senaste tiden har det återigen stormat kring arbetsmiljön för tv-arbetarna. Flera stora bolag väljer fortfarande att inte teckna kollektivavtal och fyller på med praktikanter som får arbeta i stället för att lära. Nu har Scen & Film kallat tv-kanalerna till möte för att lyfta deras ansvar och påkalla behovet av hållbara arbetsvillkor. Det är helt nödvändigt för att säkra kompetensförsörjningen. Det går inte att förvänta sig att medarbetare ska stå i givakt på utsidan redo att rycka in, om man inte långsiktigt vårdar den personal man har. Mycket har blivit bättre, men det är en lång väg kvar. Film och tv-avdelningen fortsätter växa vilket tyder på att medarbetarna vill se en förändring och att den fackliga närvaron behövs.

Jag hoppas att du samtalar med de du har runt dig och att du höjer din röst så att vi tillsammans kan bygga starkare strukturer för att vi ska kunna utvecklas i våra yrken med goda och hållbara villkor. Gå med i facket, värva en kompis och använd din erfarenhet.

Simon Norrthon, förbundsordförande