Text: Ylva Lagercrantz Foto: Getty Images
Det tar en stund innan vi hittar varandra. I ena stunden är GPS:ens blå prick långt borta, i nästa precis runt hörnet av det stora köpcentrum där vi har stämt träff.
Lika svårt känns det numera att navigera i det nya politiska landskap som i land efter land har börjat attackera kulturen. Länder som på pappret (ännu) är demokratier, men som agerar med censur och avsättningar av oliktänkande.
Georgiska teaterregissören Data Tavadze vet hur det känns att varje dag behöva slåss för kulturens frihet. Som konstnärlig ledare för The Royal District Theatre, belägen i hjärtat av Tbilisi, har han det senaste året bevittnat en våldsam utveckling han aldrig trodde skulle kunna ske i den hastighet den nu gör – och där hans egen teater har blivit en högst central måltavla. En teater som hans pappa en gång var med och grundade efter att Sovjetunionen föll 1991.
Allt började i november 2024 då flera hundra tusen personer gick ut och demonstrerade på gator och torg i Tbilisi. Orsaken var den nya regeringens kritiska inställning till landets pågående EU-ansökan, men också som en följd av misstänkt valfusk när Irakli Kobachidze från det ryssvänliga partiet Georgisk dröm tillsattes som premiärminister.
Bland demonstranterna fanns många kulturutövare. Data Tavadze vittnar om såväl polisvåld som arresteringar av flertalet skådespelare. Därtill misshandel av demonstranter.
Som en del av protesterna inledde landets teatrar så en strejk som varade i över hundra dagar, och som fortfarande pågår på vissa teatrar och bland teaterstudenter.
– Det är nog den längsta teaterstrejken någonsin, säger Data Tavadze.
Han väger orden noga och glömmer stundom att dricka av kaffet när mycket måste berättas under den korta stund vi har till vårt förfogande. Med Europa som arbetsfält är denna stigande registjärna ständigt på resande fot, denna gång för ett samarbetsprojekt i Stockholm.
För Royal District Theatres del började trakasserierna med att den regeringsvänliga tv-kanalen Imedi la upp ett klipp från Tavadzes föreställning Liberté [Trigger Warning] – en uppsättning om revolution genom tiderna – i sina sociala medier. Den ska bland annat ha visat en halvnaken kropp med ett pålagt citat av Markis de Sade, vilket i en livesändning senare presenterades som ”HBQ-propaganda” och en förolämpning mot georgiska värderingar.
Det dröjde sedan inte många timmar innan smutskastningskampanjen mot Tavadzes teater flyttade från tv- och mobilskärmarna till gatan. Högerextrema supporters och pro-ryska anhängare började samlas utanför teatern för att visa sitt missnöje, bland annat genom att rent fysiskt ge sig på publiken.
Snart hakade också den ortodoxa kyrkan i Georgien på genom att fördöma pjäsen som blasfemisk.
– De hotade med att utesluta oss från kyrkan och förbanna oss i sju generationer, säger Data till synes lättsamt.
En nedtystad detalj i historien var dock att det cirka 30 sekunder korta klippet, som olovligen hade smygfilmats på teatern, var manipulerat och förvanskat.
– De hade klippt ihop olika scener och sedan lagt citatet helt lösryckt från sitt sammanhang ovanpå dem.
Men trakasserierna slutade inte där. Data Tavadze har även blivit hotad av högerextremister utanför sitt hem. Vidare har regeringen stängt ner Georgiens enda dramatikerskola och i april blev David Doiashvili, konstnärlig ledare på New State Theatre i Tbilisi, avskedad av kulturministern. Orsaken: han skulle ha misslyckats att ”följa teaterns grundläggande mål”.
Efter höstens lokalval, där Georgisk dröm utropade sig till segrare och påstod sig ha fått majoritet i landets samtliga kommuner, uppstod nya protester. Då meddelade premiärministern att den politiska oppositionen helt ska förbjudas.
Så vad händer nu? Data Tavadze känner ändå ett slags hopp födas ur motgångarna.
– För oss är tron på teaterns kraft större än någonsin. Under demonstrationerna förvandlade vi barrikaderna till en scen – och scenen till en barrikad. Vi stod där på gatorna tillsammans med publiken och gav dem en röst. Kanske är det bara under motstånd man kan se teaterns sanna funktion.
Hur ser då situationen och villkoren ut för Georgiens filmbransch?
Sedan 2015 driver Ketie Danelia det georgiska produktionsbolaget Takes Film, med flertalet internationella samarbeten som filmen Smak av björnbär (2024) bland framgångarna.
2019 var hon också medproducent till Levan Akins And the we danced vars biopremiär i Tbilisi kantades av våldsamma protester. Bland annat kallades denna mångfaldigt prisbelönta komma ut-berättelse för ”sodomipropaganda”.
Trots våldet och hatet genomfördes visningarna. Men sedan dess har landet alltså bytt regering. Så hade den ens kunnat gå upp på georgisk bio 2025?
– Jag vet faktiskt inte, är Ketie Danelias franka svar när jag ringer upp henne hemma i Tbilisi.
– Men nej, som en klassisk samproduktion tror jag inte det skulle vara möjligt. Eller att ens göra en sådan film i Georgien i dag, tillägger hon.
För att kunna jobba internationellt med film måste man nu helt förlita sig på det så kallade kontantrabatt-programmet.
– Det har blivit den sista utvägen för georgiska filmskapare som vill delta i internationella samproduktioner och behålla kontakten med den globala filmgemenskapen, förklarar hon.
Med en finansiering som är helt i händerna på en kulturkonservativ regering beskriver Ketie Danelia läget som en allvarlig kris för georgisk film. Ändå väljer hon att se ljust på framtiden. Och hoppet finner hon i en ny generation filmskapare.
– Den består av exceptionellt talangfulla filmskapare som har rest sig i protest och bojkottat den sittande regeringens kulturpolitik.
Hon säger att ett sätt att göra det på är att inte ansöka om något stöd från statliga Georgiska nationella filmcentret.
– Institutionen har blivit synonym med nepotism och orättvisa. Vi bojkottar därför aktivt dess verksamhet och kommer att fortsätta göra det tills djupgående politiska och strukturella förändringar genomförs. Georgisk film förblir motståndskraftig och starka visionära projekt fortsätter att dyka upp. Vi ser därför på framtiden med både beslutsamhet och hopp.
Att det är just kulturutövare och intellektuella som står på barrikaderna tycker Ketie Danelia är självklart. Trots att det haft ett högt pris för henne personligen: sedan ett år sitter hennes man i fängelse för att ha medverkat i novemberprotesterna.
– Vi har alltid stått på motståndets sida – och vi kommer fortsätta att göra det. Särskilt i dessa svåra tider när Georgien utsätts för Rysslands pågående hybridockupation.
Vill du läsa hela tidningen kan du läsa den på Mina sidor.
Publicerad: 2025-12-09
